Hockeysäsongen är slut sedan ett bra tag för Vita Hästen. Men spänningen är inte över bara för att vi inte får se några direktskott, trafik på kassen eller indianare.

Tvärtom.

Silly season-fabrikens band rullar dag som natt. Spelare ryktas hit, placeras dit – och hamnar till sist i en klubb.

Jag gillar det. Leif Strömberg älskar det.

Vita Hästen har kommit en bra bit på vägen med 16 officiellt klara namn i truppen. Kulturbärarna Marcus Eriksson och Jesper Samuelsson är de tyngsta förlängningarna så klart. I den mixen vill jag även addera Jens Hellgren.

Av spelarna som har lämnat, så är det mycket dödkött. Men att Pontus Sjögren och Rickard Palmberg skulle ha tillfört mycket till Hästen en säsong till räcker det med att få 0,2 på högskoleprovet för att förstå.

Vi har under våren skrivit om ett antal pjäser som mer eller mindre är på väg till Vita Hästen. Hur det blir med allt det där kommer vi att bli varse om från nu och fram till sommaren.

Men namnen som det snackas om, till exempel Amil Krupic (Kristianstad), Erik Borg (Halmstad), Anton Danielsson (Skellefteå) och Erik Flood (lånades in från Almtuna i slutet av den gångna säsongen), skickar en tydlig röksignal.

Vita Hästen kommer inte att ställa ett klockrent topp åtta-lag på isen.

På pappret.

På förhand.

Precis som det var inför förra säsongen.

Det är ingen hemlighet att Vita Hästen inte har en Joakim von Anka-skatt med pengar att bada i. Budgeten är begränsad och då måste man rätta munnen efter matsäcken. Tänka till och följa en plan i stället för att slänga en stor summa på rött.

Det gör Vita Hästen helt rätt i.

Att det då inte kommer en släpvagn med etablerade allsvenska storstjärnor till Himmelstalundshallen är något fansen får leva med.

Då får man ta att Christopher Fish är det mest meriterade tillskottet. Fish är absolut en beprövad och skicklig spelare i allsvenskan – och borde ha ännu mer poäng i sig om han putsar på sitt agerande i de avgörande lägena. Någon x-faktor är han dock inte – ännu.

Nyförvärv som Lukas Löfquist och Marcus Fornell får inte marken att darra. Inte heller befintliga figurer som Mattias Kalin, Kevin Elgestål och Wilhelm Westlund. Samma sak med Henrik Nyberg som jag räknar med blir kvar.

Leif Strömberg har ett arbete att ta sig an. Både med att få samman kollektivet och utveckla individerna. Eriksson och Samuelsson behöver bättre understöd i poängkolumnen.

Men vi såg positiva tecken i vintras. Och jag ser stor potential i flera av de nämnda spelarna.

Nu är nu.

Framtiden är framtiden.

Efter 25 omgångar av hockeyallsvenskan kommer vi att se många allsvenska spelare med andra ögon. En sommar har den effekten. Resurserna hos Kalin, Fish och Nyberg går inte att missa.

Jag påstår inte att de kommer bli som Tor Immo, Axel Ottosson eller Christopher Bengtsson. Jag vet däremot att allsvenskan är en serie där det går att lyfta rejält.

Leif Strömberg är en person som andas ishockey hela tiden. Hans uppdrag i Vita Hästen är både ett jobb och en livsstil. Nu får han bygga ihop laget helt av egen maskin.

I vintras tog han över ett skepp som tog in vatten. Han fick stopp på läckan och kunde ro in i hamnen som då hette nytt kontrakt.

Nu ska han sjösätta ett eget skepp, hissa segel och lägga till i hamnen som nu heter slutspelsserien.

Den här resan kan gå precis hur som helst.