Från Arvidsjaur, via storklubben Skellefteå, och nu i Vita Hästen. Linus Anderssons hockeyresa har bara börjat, men han har redan hunnit visa en hel del under sin tid i Norrköping.

I år: sex mål och på det bäste målskytt i inledningen av hockeyallsvenskan.

Nöjd eller finns det mer i klubban?

Artikelbild

| Linus Andersson har haft en stark start på säsongen, där det redan blivit sex mål för Vita Hästen.

– Det tror jag väl. Det är det som är förhoppningen. Man ska aldrig vara nöjd, men det är ändå skönt att det har börjat så bra så det inte sätter sig i huvudet och man börjar tänka, säger den 20-årige forwarden.

 

Han har alltid varit en producerande spelare. En titt i statistiken visar att Linus Andersson gjort näst flest poäng genom tiderna i Skellefteås J20-lag, bara slagen av Mattias Granlund. Sett i snitt per match är han också högt upp och före många stora spelare.

Som Viktor Arvidsson (Nashville), Petter Emanuelsson (Luleå), Andreas Wingerli (Skellefteå) och flera andra.

Artikelbild

| Linus Andersson har haft en stark start på säsongen, där det redan blivit sex mål för Vita Hästen.

– Ja, men jag tror att de har färre spelade matcher än mig.

Lite, men inte så mycket ändå.

– Det är kul. De är skitduktiga hockeyspelare men det kanske var lite svårare på den tiden också. 

Du har alltid varit en spelare som gjort mycket poäng?

– Ja, men jag har oftast fått förmånen att spela med bra spelare och då är det lättare att göra mycket poäng också. Det handlar mycket om medspelarna man är med, men det är kul att det flutit på. Jag hade en period med lite måltorka i Skellefteå ifjol där det blev färre mål än det blivit tidigare. Då får man bara fortsätta jobba på.

 

Han kom till Skellefteå som lovande ung spelare och fostrades i klubben som under de åren kanske varit ledande i Sverige.

Hur har det påverkat dig, har det gett dig en målbild att bli lika bra som många spelare blivit där?

– Ja, det är klart. I A-laget nu skulle jag säga att det är Jocke Lindström och Oscar Möller som är mina två stora förebilder. De är två riktigt justa grabbar utanför isen och förmodligen de mest seriösa i hela SHL när det gäller träning och återhämtning. Det har varit en fördel överlag att det gått så bra för Skellefteå och att de fått dit så mycket bra spelare. Man har kunnat titta på dem och ta inspiration av dem.

Ditt skott, är det något du tränat mycket på?

– Ja. Jag har tränat extra på mitt skott i hela mitt liv. Det var min pappa (Björn Andersson) som sa att jag skulle göra det, han såg väl att jag hade något speciellt där. Det har gett utdelning, så jag har honom att tacka för det. Han var tränare under mina junior-år i Arvidsjaur. Han har spelat hockey själv men inte så högt upp. Han har lärt mig allt jag kan. Han och mamma (Åsa Jonsson) har jag att tacka för mycket.

 

Han fick även sina chanser i SHL i Skellefteå. Totalt är han noterad för 19 matcher, dock inga poäng där.

– Det blev oftast i en fjärdelina eller som 13:e forward. Det blir en annan sorts spel och då får jag inte riktigt ut de styrkorna som jag själv tycker att jag är bra på.

Är hockeyallsvenskan en bra liga att utvecklas i?

– Det tycker jag, det är ett kliv från juniorhockeyn till allsvenskan. Det är starkare spelare men det är inte alltför strukturerat. Inte som SHL där minsta misstag straffar sig direkt. Man får chansen av tränare som vågar spela en i utsatta situationer. Det är väldigt utvecklande.

Det var därför du kom hit ner?

– Jag kände att jag var ganska klar med juniorhockeyn. Det blev mitt tredje år så när den här chansen dök upp tog jag den direkt, säger Linus Andersson som lånades in från Skellefteå mitt under säsongen ifjol.

Sedan var du ganska snabb på att förlänga med Vita Hästen i våras?

– Jag trivdes så pass bra i staden och i laget. När de frågade om jag ville såg jag ingen nackdel med det. Det var skönt att få det klart så snabbt så man slapp gå och tänka på det.

 

Förra säsongen blev tuff för laget där Vita Hästen fick slita och rädda kontraktet efter nervigt kvalspel.

Nu är det mycket nytt till den här säsongen, är det stor skillnad?

– Vi har ett annat tänk på spelet nu, en lite klarare bild. Jag tycker det funkar riktigt bra med Tony (Zabel) och Czarnecki (Niklas). För mig tycker jag inte det skiljer så mycket. Man får anpassa sig lite efter vem man spelar med. Jag är en spelare som ska komma till mycket avslut och göra det bra defensivt också såklart när jag hamnar där.

På tal om de andra stora spelarna från Skellefteå, ser du en liknande utveckling för din egen del?

– Det är svårt att säga, men jag strävar alltid mot att bli bättre. Jag vill bli en timme bättre när jag tränar, inte bara en timme äldre. Man måste göra allt varje träning, varje match och på varje fyspass. Oftast blir man bättre då också. Jag hoppas på en likadan kurva som dem.

Närmaste framtiden innebär tre matcher på fem dagar för er, vad hoppas ni på där?

– Vi måste hålla den höga nivå som vi kan. Då tror jag att vi kan ta minst sex poäng. Det har varit stunder i matcher där vi har dippat, det måste vi få bort.