Det är en styrka i sig, Vita Hästen

Det klassiska snacket, men: Den som vinner även när man inte spelar på topp kommer oftast ganska långt. Det bådar i så fall gott för Vita Hästen.

Christer Gustafson

Christer Gustafson

Foto: NT

Ishockey2019-12-01 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För om jag ska vara lite motvalls: Insatsen i fredags mot Västerås tyckte jag långa perioder var stark (bortsett från boxplay), mycket bättre än det som visades upp i Himmelstalundshallen nu, men då blev det inga poäng med hem från ABB Arena Nord. 

Mot Almtuna var det ganska segt och energifattigt långa stunder. Lite slarvigt och hafsigt. Men ändå fick man med sig poäng och en seger. Den sjunde på åtta matcher och ytterligare två viktiga poäng för att befästa sin topp-åtta-plats.

Det är en styrka i sig att vinna när man kanske inte får till det hundraprocentigt och det visar på att laget höjt sin lägstanivå rejält den här säsongen. Hösten har varit riktigt stark hur man än vrider och vänder på det. Och ärligt talat kanske det inte är så konstigt om det blir lite segt ibland heller. Från mitten av november och fram till nu har "Hästarna" spelat sju matcher. Det är inte riktigt en match varannan dag men nära på. 

Klart att det blir trötta huvuden och tunga ben ibland då.

Vita Hästen stod också lite på hälarna i inledningen mot Almtuna och fick se Tony Mårtensson utnyttja det tidigt. Men hemmalaget reste sig, kom tillbaka, och det är inget snack om att det var de rödtröjade som var bäst på isen. Det var hemmalaget som skapade de flesta och vassaste lägena, som var närmast att ta ledningen efter Viktor Lodins kvittering och som mest förtjänade att få med sig alla tre poängen.

Utan tvekan var det så.

Men överlag var det ingen särskilt bra hockeymatch från något av lagen.

Framför allt hade Hästen lite svårt att få spets på anfallen och få utdelning. Powerplay var långsamt och trubbigt. Laget sköt mycket överlag men kom inte riktigt in för att störa bortamålvakten Jesper Eliasson och då blev det till slut en match som stod och vägde in i det sista. Starkt ändå att man kunde samla ihop sig och få med sig bonuspoängen. 

När Linus Andersson väl sköt istället för att försöka dribbla var han skoningslös.

Det small upp i nättaket och så var matchen avgjord. Det skulle inte förvåna mig om det finns SHL-klubbar (det har ryktats om att både Malmö och Rögle följer honom) som studerar ynglingen med tanke på vilken skott han har.

Det är ren spets.

I övrigt gjorde Viktor Lodin sin främsta match sedan han kom till Vita Hästen. Och Filip Cruseman spelade återigen med frenesi och energi. Jag utgår från att klubben jobbar på att förlänga med honom över hela säsongen (kontrakt till 18 januari just nu).

Karta: Himmelstalundshallen