Fotboll har varit Mirza Tules stora passion och driv i livet sedan barnsben. Men redan som 14-åring valde han till skillnad mot många andra unga killar bort sport till förmån för studierna.

– Det var inte lätt, men mamma tog en diskussion med mig att studier är viktigare. I dag känner jag att det var helt rätt. Visst jag hade kunnat bli en hygglig division 2-spelare, många blir det. Men därifrån till att kunna leva på sin idrott är steget långt. Men det var ett tufft beslut, säger 24-årige Mirza på väg från Hagagymnasiet vid lunchtid.

Där jobbar han – även om han inte släppt drömmen om att kunna försörja sig inom fotbollen i framtiden.

När det var dags för magisteruppsatsen på LiU, Linköpings Universitet, var ämnet självklart för Mirza med rötterna i Bosnien.

Fotboll.

Det mest svenska vi har. Nationalsporten enligt förbundet självt.

– Jag har alltid brunnit om frågor om identitet, vad är det som gör att vi formas till de individer vi är. Hur ser andra på oss. Någonstans finns det en diskussion inom fotbollen, vem är jag på fotbollsplanen? Vem representerar jag när det går bra, vem representerar jag när det går dåligt? Är man duktig svensk fotbollsspelare och det går bra. Då är man svensk. Hur blir det när man inte presterar bra och man agerar lite annorlunda, är man lika myckets svensk som den andre lagkamraten? Svaret är inte helt fläckfritt i den diskussionen, berättar Mirza.

Det finns många perspektiv i uppsatsen och referenser. De jämförelser Mirza valde som exempel i analysen blev mellan Martin Dahlin, Zlatan Ibrahimovic och John Guidetti.

Dåtid, nutid och framtid.

Tre svenskar med en eller två föräldrar som är första generationens invandrare.

– Jag inriktade mig på rapporteringen och beskrivningen av dem när de slog igenom på landslagsnivå. Den är olika. Folk har tidigare berört ämnet men det har inte funnits någon vetenskaplig grund, därför ville jag gå till botten med om det verkligen finns substans i tyckande och bevis. Jag anser att fotboll är vetenskap, inte bara trams och subjektiv kunskap. Även kopplingen som fotboll har till samhället i stort, säger Mirza.

– Polariseringen kring Zlatan är enorm, antingen älskar man eller hatar honom som fotbollspelare. Det som förvånade mig mest var hur väl Zlatan ändå togs emot från start av media och att det var så negativt om Dahlin. Han har gjort många viktiga mål för Sverige, har ett otroligt cv, ändå är han inte i närheten av Zlatans status. Det är intressant.

Det är först ett drygt år efter att uppsatsen blev klar som den väckt uppmärksamhet.

– Jag valde att publicera uppsatsen sent, nu har reaktionen kommit. Det har varit positivt, jag trodde mest att det skulle bli lokalt. Jag är mest förvånad över att det blivit en riksnyhet. Jag tycker det är jättespännande att journalister och media intresserat sig för den, säger Mirza som nyligen var på Radiosportens podd Fotbollsarena.

I två år har Mirza bloggat om fotboll på NT-sportens sajt vid sidan av heltidsjobbet som elevassistent. Mirza driver också fotbollsprojektet Ektorp Talent FC med bland andra Marcus Kemppainen, en klubb som genomgår det känsliga och svåra tredje året som förening.

Det finns också mer att avhandla – för den som vill.

– Just nu pågår det en diskussion inom damfotbollen om Marija Banusic. Den diskussionen existerar inte alls i herrfotboll. Du lär aldrig höra Jimmy Durmaz säga; jag blev inte uttagen för att jag har ett utländskt namn eller har en annan syn på fotboll. Men i där är det ett jättestort problem. Jag tror att damfotbollen skulle gynnas mer av ett sådant här arbete än herrfotbollen, säger Mirza.