Året var 2010 och Leksand hade precis tagit hem SM-guldet i J20 Superelit. Lagets center och lagkapten Robin Johansson såg tillbaka på en lyckad säsong och hoppades kunna få chansen i A-laget.

Så blev det inte.

Istället fick han ta steget söder ut till Gislaved i division 1.

Artikelbild

| Kvalet mot Leksand slutade med en mardröm.

– Jag kände mig väl inte misslyckad men var jäkligt besviken. Vi hade ett så himla bra lag under mitt sista år som junior. Vi vann SM-guldet och det var det inte många som trodde innan. Det var klart att man hade förhoppningar om att få ett A-lagskontrakt eller att få chansen, men vi hade väldigt många bra spelare och alla fick inte plats. Man var tvungen att hitta en ny väg och då blev det Gislaved, säger Johansson.

Du tappade inte motivationen då?

– Nej, absolut inte. Jag har alltid haft det så, att det inte riktigt har flutit på. Jag har verkligen fått lägga ner mycket tid och träning för att komma dit jag är i dag. Det är något som jag fortfarande har med mig. Man tar inget förgivet och vet vilket jobb som krävs för att nå dit man är. Det har stärkt mig mycket att få komma till division 1 där man jobbar hela dagarna och tränar på eftermiddagarna. Hela tiden har man en målbild och hoppas få gå upp ett steg med ett kontrakt i allsvenskan. Det är oerhört svårt eftersom det finns så mycket spelare. Men jag lärde mig som sagt otroligt mycket och är glad för att jag har gjort det. Jag vet hur det är att få gå den långa vägen.

Från Gislaved tog han steget till en annan division 1-klubb – Enköpings SK. Men efter den säsongen var han sugen på en ny utmaning och valde att spela för Manglerud i Norges högstaliga. Därefter hade Mora två tryout-veckor med blandade spelare från Norgre och Sverige som gjorde upp om kontrakten. På isen fanns Robin Johansson med förhoppningen att äntligen få ta klivet upp till Sveriges andraliga.

Artikelbild

Robin Johansson.

– Jag tyckte själv att det gick väldigt bra och trodde att jag hade spelat till mig ett kontrakt. Men det blev inte så. Istället hamnade jag i Tranås och hade ett bra år där. Efter det året fick jag komma tillbaka till Mora, säger Johansson och ler.

Mora vara nöjda med beslutet. Det blev nämligen hela sex år i föreningen med både toppar och dalar. Under säsongen 2016/2017 var Johansson en av ledarna på isen som var med och tog laget upp till SHL. De lyckades hålla sig kvar i finrummet under en säsong men åkte ur efter en riktig kvalrysare mot Leksand. Efter att ha kämpat sig upp till den yttersta eliten i Sverige hade dock Johansson inte några planer på att vända tillbaka till allsvenskan.

– Det har varit tråkigt och tungt. Ett misslyckande från vår sida. Det som gick fel tror jag var att vi hade en för låg kravbild i hela föreningen. Vi förstod nog inte riktigt vad som behövde läggas ner för att bli framgångsrika över tid och vara jämna i SHL. Vi hade jättebra stunder där vi kunde slå alla lag och sedan hade vi otroligt dåliga stunder där vi inte förstod vad det handlade om, säger Johansson besviket och fortsätter:

– Det var otroligt tråkigt att ramla ur med Mora men mitt mål har alltid varit att spela i SHL och få ett nytt SHL-jobb. Jag vet hur tufft och svårt det är att få det, men det var mitt fokus. När jag fick det av Linköping var det klart att jag blev glad och inspirerad igen.

Vad känner du att du kan tillföra till LHC?

– Jag spelar med en stor passion och ger alltid 100 procent för laget och tycker det är viktigt att man bygger något gemensamt som grupp och ger tillbaka någonting till sponsorer, fans och föreningen. Såklart har jag en tanke och en bild över hur jag ska ta nästa steg som hockeyspelare. Det tror jag att jag har möjlighet att göra här.

Vad är nästa steg för dig då?

– Nästa steg för mig är att bli en stabil tvåvägscenter i SHL som ska vara bra åt båda hållen. Jag ska ta mycket ansvar och vara en bra ledare både på och utanför isen. Jag har haft den uppgiften i Mora under de senaste säsongerna och ska bli ännu bättre där och lära mig ännu mer.

Han tystnar en stund innan han fortsätter.

– Jag brukar säga att man inte är bättre än sin senaste prestation. Succé är inget du har utan något du har haft och som du kan få igen. Du måste bara betala priset igen för att få det.