LHC-backen log snett.

Den häftiga finalserien mot Luleå går vidare och dramat fortsätter.

LHC hade 2–0 i matcher – nu är det 2–2. LHC hade 2–1 i fjärde finalen – men det slutade 2–3 efter avgörande övertidsmål av finska stjärnan Michelle Karvinen.

Det var förstås en smäll som kändes och gjorde ont som ett slag i solar plexus.

Men Emilia Ramboldt, som spelade mycket och tillhörde isens bästa spelare, lyckades snabbt skaka av sig den värsta besvikelsen och sa sig stället se fram emot det som väntar i Norrbotten coop arena på torsdagskvällen.

En femte och direkt avgörande SM-final.

Vinnaren där jublar med guldhattar på medan förloraren får stå och titta på.

– Det är kul att spela hockey och nu får vi göra det lite till. Man får se det så. Än vill man inte att säsongen ska ta slut, sa Emilia Ramboldt.

30-åringen – som debuterade i Damkronorna redan 2005och för ett år sedan var lagkapten för Sverige i OS, men som tappat landslagsplatsen under vintern – har upplevt mycket under sin karriär och har bland annat dubbla SM-guld med LHC på sitt cv.

Artikelbild

Det var nära att hon fick jubla över ett till redan på onsdagen, men vändningen kom och i stället för guldfest blev det i stället uppdrag omladdning på hotellet i Luleå.

– Går det så långt som till övertid kan det sluta hur som helst. Då blir det slumpartat. Men jag tyckte att vi spelade bra och håller vi det uppe kan vi absolut vinna. Bara för att Luleå nu tagit två raka finns det inget som säger att de ska vinna nästa gång också, sa hon.

Hur mår kroppen?

– Ingen fara alls. När det är en avgörande match finns ingen som ens tänker tanken att vara trött. Då struntar man i vad kroppen säger.

Du har varit med länge. Hur viktig är din roll i sådana här lägen?

– Det är klart att jag får spela spela ganska mycket. Det är en del som hänger på mig, men det är bara kul.

Utanför isen?

– Jag är ganska tystlåten av mig. Det är andra tjejer som hörs mer. De allra flesta har varit med om det här tidigare och kan hantera det på ett bra sätt. Det är inga problem.

LHC tog tidig ledning genom Sidney Morin och efter Emilia Ramboldts skott styrde ovana målskytten Moa Wernblom in 2–1 i andra perioden. Så långt allt väl, men kvitteringen kom och avgörandet så småningom.

De två sista hemmamålen kom efter LHC-utvisningar som vållade en del diskussion efteråt.

– Jag såg inte riktigt vad som hände, så jag kan inte kommentera det, sa Ramboldt.

Vinner ni nästa match?

– Ja, det gör vi.

Då säger vi så.