Man kan lugnt säga att det var en rörig vår och försommar i Stadium Arena när diskussionerna om att sälja arenan pågick som mest. Det mynnade ut i ett nej.
Och så småningom ett nybygge på både dam- och herrsidan. Där och då var känslan att det skulle bli en väldigt tuff säsong för laget som i flera år tillhört toppen av svensk basket.
Det kommer det att bli också, jag tror inget annat, men jag tycker att Dolphins har fått ihop två ganska intressanta trupper till slut. Bättre än jag trodde då i alla fall. Det är mycket nytt, guldcoachen Adnan Chuk har flyttat och rejäla byggstenar i Mikael Lindquist och Jocke Kjellbom lämnar såklart gigantiska tomrum, men i Huskvarna visade Dolphins att det finns en del ljusglimtar nu också.
Även om det kommer att ta en del tid att få ihop det här.
Man är långt från en given toppkandidat som förut såklart, men det finns att bygga på och läget är ändå ganska tacksamt. Jag gillar Tyre Gathright, den unge amerikanen känns som oslipad diamant med sitt vassa skott. Där kan klubben ha gjort ett fynd.
Och en spelare som Tim Schüberg ser ut att gilla ansvaret och den ännu större rollen han kommer att få – och behöva ta – i coachen Mikko Riipinens nya lag.
Förlusten i Huskvarna kan i mångt och mycket härledas till en väldigt svag andra halva av den första perioden. Där syntes orutinen tydligt. Det är sådana svackor som laget måste tvätta bort om det ska lyfta till slut. Dalarna måste bli kortare, mindre djupa och såra mindre.
Det är Mikko Rippinens största utmaning. Tror någon, förresten, att han kliver in som en blyg coach-rookie i basketligan? Glöm det. Hans irritation i paussnacket efter den första perioden måste ha hörts nästan ända hem till Norrköping. Det är inget snack om hur mycket han brinner för det här.