Milan, Real Madrid, Inter, Barcelona, Benfica.

Det fanns en tid när IFK Norrköping mötte alla de här klassiska storlagen – och ansågs som jämlikar till och med.

Minnena finns kvar, liksom de fysiska bevisen i form av alla de färgglada vimplarna som pryder kansliets väggar på Östgötaporten. Slitna och blekta men ändå stolta slåss de om ytan och glansen. Varenda vimpel (eller i Chelsea och Liverpools fall stora fantastiska broderier) rymmer dramatik och nostalgi så det räcker och blir över. Som fotbollsälskare kan man bli stående länge framför väggarna och bara svepas med av historien och alla känslor.

Artikelbild

| Christer Lindberg har levt i och med IFK:s historia i 75 år.

Det finns förmodligen ingen bättre guide i den här färggranna fotbollsdjungeln än Christer Lindberg. Den nyblivne 75-åringen rör sig som barn i huset i korridorerna och med värme i rösten och detaljrikedom rullas de gamla matcherna upp framför ögonen.

Som son till gamle guldmålvakten Torsten Lindberg blev han född till IFK:are. Passande nog 1943, samma år som IFK blev svenska mästare första gången.

– Jo, men det var ju guld varje år på den tiden, konstaterar han lugnt.

Christer spelade fotboll i Smedby som ung och har kommit att viga mer än halva sitt liv åt IFK Norrköping. Först som guldbarn och supporter och därefter i mer officiell form. I mitten av 70-talet blev han souveniransvarig, 1981–95 satt han i styrelsen och därefter jobbade han både som talangscout och med sponsring fram till pensionen 2008.

Artikelbild

| Christer Lindberg har stenkoll på all IFK-fakta.

Därefter har han varit med i styrelsen för Sällskapet Äldre IFK:are och hjälpt till att hålla ordning på all tänkbar fakta kring spelare, ledare och matcher genom föreningens hela historia. När Christer drar igång datorn är det som om 122 år hoppar rakt ut från skärmen och in i rummet.

– Jag har säkert tre eller fyra kopior på det här materialet. Jag gillar att ha ordning, säger han lugnande på en orolig fråga om det finns finns back up på allting.

Artikelbild

Ett särskilt excel-dokument rymmer samtliga IFK:s internationella matcher genom åren. Första matchen var hemma mot den skotska besättningen på SS Lowart 1904, och den senaste i somras mot danska Nordsjälland.

– IFK vann den första matchen mot skottarna med 2–1 och sen blev det riktiga topplag så småningom. Det är en bit över 550 matcher totalt. En del är ju mot svenska lag utomlands också. Men drygt 500 mot utländska i alla fall, konstaterar Christer medan ögon sveper över alla lag och datum som rullas upp på skärmen.

Artikelbild

Många av mötena finns också bevarade i form av alla vimplar. Pokalerna från Englandsturnén 1946 förstördes i branden i det gamla klubbhuset på 90-talet men knappast minnena över hjälteinsatserna när IFK körde över dem som uppfann sporten på sin egen hemmaplan.

– Visst, man kan säga vad man vill om att vi mötte dem precis efter kriget men Englandsturnén gav genomslag. Efter det blev vi inbjudna till alla möjliga turnéer och fick möta de bästa lagen. IFK var stort i Europa och många bra lag kom hit. Vi var i Sydamerika två gånger på 50-talet och i Etiopien. På hemväg från Afrika stannade vi och mötte Roma. Vi vann med 1–0, berättar Christer som en liten bisats över svunna tider.

Artikelbild

Englands-spåret återkommer lite längre ned i artikeln med en närmast spöklik tvist där IFK har en kuslig biroll.

Att IFK Norrköping blev specialinbjudet för att fira Real Madrid:s 50-årsjubileum 1952 säger en del om hur laget rankades på den tiden. Liksom mötena med Milan, Dynamo Moskva, Flamengo, Botafogo, Barcelona eller Olympique Marseille för att plocka några höjdpunkter.

Artikelbild

– Innan Europacupen startade (1955/56) var de här turnéerna viktiga, konstaterar Christer.

IFK Norrköpings deltagande i Europacupen, Cupvinnarcupen, Uefa-cupen och Europa League finns på en särskild flik i hans dator. Märkligt nog har dock IFK aldrig tagit sig längre än till de två första omgångarna på över 60 år.

Artikelbild

– Jag tror det beror på att vi har spelat en för öppen och rolig fotboll, om man exempelvis jämför med IFK Göteborg. Sen har vi ju mött ett par halvhyfsade lag också, påpekar Christer när han släpper blicken på datorn och tittar upp över glasögonkanten.

Ett sådant lag kom exempelvis till Idrottsparken hösten 1988 för match i Cupvinnarcupens första omgång. Sampdoria, med de italienska världsstjärnorna Vialli och Mancini på topp, åkte på stryk med 1–2 i Norrköping efter hemmamål av Patrik Andersson och Janne Hellström. Italienarna kunde dock gå vidare tack vare 2–0 i Cremona i returen.

Artikelbild

– Vi spelade 4–5–1 i andra matchen. Jag skulle haft en straff med mig då, inget snack, säger Hellström som otroligt nog dyker upp i trappan i kansliet precis när matchen avhandlas.

– Det är inte ofta jag är ute på planen innan match men då var jag det. Det var 25 000 åskådare som busvisslade. Det skar i öronen och jag har aldrig upplevt något motsvarande någon gång, minns Christer.

Artikelbild

Sporten har bett Christer Lindberg plocka ut ett par höjdpunkter utifrån vimplarnas virvlande historia. Här är de, i kronologisk ordning:

17 augusti 1954: träningsmatch mot Budapest Honvéd i Norrköping, 0–5.

Artikelbild

– Honvéd var väldigt duktiga och vann med 5–0 här ute. Det står i årsboken att det var bara att ge sig, även om siffrorna blev lite stora. Honvéd hade Puskás i laget då. Sen gick ju Puskás till Real Madrid och där spelade han tillsammans med di Stéfano, som vi också mötte när han spelade för Millonarios från Colombia på Madrids jubileum.

21 och 28 november 1956: Fiorentina i Europacupen, totalt 1–2.

Artikelbild

IFK Norrköpings första tävlingsmatch någonsin i Europa. Det blev dock knapp förlust – och förmodligen första och enda gången som IFK spelade hemmamatch i Rom.

Harry Bild blev klubbens första målskytt i de här sammanhangen.

Artikelbild

– Matcherna gick i slutet av november och vår serie hade slutat långt innan dess. Vi hade inget ellljus här och därför fick vi spela hemma i Rom. På så sätt var det ändå ganska duktigt.

2 och 23 november 1957: Röda Stjärnan Belgrad i Europacupen, totalt 3–4.

Artikelbild

Knappt respass igen, och det är nu det blir kusligt märkligt. I nästa omgång, i kvartsfinalen, stötte Röda Stjärnan på Manchester United. Engelsmännen vann dubellmötet men resan hem från Belgrad har för alltid en plats i den mörka fotbollshistorien. Efter mellanlandningen i München kraschade flygplanet. Bland de 23 omkomna den 6 februari 1958 fanns åtta United-spelare.

Christer Lindberg har ruvat länge på det märkliga sammanträffande och rummet stannar upp när han uttalar den logiska slutledningen:

Artikelbild

– Om IFK hade vunnit mot Röda Stjärnan hade inte Manchester United åkt till Belgrad...

Tanken svindlar onekligen.

Artikelbild

– Det var olyckan som gjorde att jag blev United-fan. Det kanske jag inte hade blivit annars, fortsätter Christer efter en stunds tystnad.

31 oktober och 22 november 1962: Benfica i Europacupen, totalt 2–6.

Artikelbild

Ett klassisk möte för den äldre generationen IFK:are.

– Skolorna var lediga på eftermiddagen och jag stod på Berget som jag alltid hade gjort. Bill Björklund, som hade kommit från Timmernabben, skruvade upp den i krysset och det kändes som från halva planen.

Artikelbild

– Sen hade ju de en kille som hette Torres. Han var vansinnigt lång och de hade ett elände att klara honom i luften, "Bajdoff", Bill Björklund och alla möjliga. På bortaplan hade ju Eusebio lite julafton, säger Lindberg om 1–5 i returen.

20 oktober och 3 november 1982: Roma i Uefa-cupen, totalt 1–1 vid full tid, IFK utslagna efter straffar (2–4).

Artikelbild

Roma-tränaren Nisse Liedholm återvände till Idrottsparken med ett världsgäng med spelare som Falcao och Conti. IFK, som åkte ur allsvenskan samma höst, tog dock dubbelmötet hela vägen till straffar.

– Jan-Åke (Jonsson) gjorde en jäkligt bra match där nere på Olympiastadion. S-O Bergman gjorde ett snyggt mål hemma, i nedre vänstra mot Promenaden. Sen hade de bättre nerver än vi på straffarna.

Artikelbild

22 oktober och 5 november 1991: AS Monaco i Cupvinnarcupen, totalt 1–3.

En grym stjärnkavalkad kom till Norrköping även om alla kanske inte hade koll på namn som Weah, Djorkaeff och Petit så tidigt. Eller för den delen managern Arsène Wenger, innan han byggde sitt imperium i Arsenal.

Artikelbild

– Jag tycker ändå vi gjorde bra ifrån oss, även när vi mötte Köln. Vi hade bra lag då också. De hade en tjusig arena där ner i Monaco, minns Christer Lindberg.