En startelva av spelare med över 200 allsvenska matcher vardera i IFK Norrköping klev in på plan i halvtid i 2–0-segern mot GIF Sundsvall. De stod där på rad, hyllades av en hel arena och med en ny utmärkelse.

Ulf Jansson och UIf Hultberg var först ut.

– Det kändes verkligen speciellt att få gå ut på plan och träffa gamla kompisar, sa UIf Hultberg.

Artikelbild

| Här hyllas en startelva med över 200 allsvenska matcher vardera i IFK Norrköping, där Andreas Johansson var sist ut och tackade fansen tillsammans med Mathias Florén, Mikael Hansson, Sulo Vaattovaara, Jonas Lind, Janne Hellström, Leif Andersson, Jan-Åke Jonsson, P-0 Eek, Ulf Hultberg och Ulf Jansson.

– Man blir allt lite spelsugen, när man kommer ut och känner på konstgräset. Det var lite skillnad på vår tid. Då kunde bollen studsa lite hur som helst, menade Ulf Jansson.

– Tänk om vi lirat nu... Din teknik och mina passningar. Det hade varit något, tyckte Hultberg och skrattade på väg ut på läktaren.

I handen hade de asken med utmärkelsen, som de fått av ordförande Peter Hunt och Christer Lindberg.

– Märket kommer platsa fint på den finaste kavajen, sa Ulf Hultberg.

Förra gången kom tårarna, när guldkaptenen Andreas Johansson stod där i spelargången på Östgötaporten för sin sista match i den vita tröjan.

Det här kvällen var det helt andra känslor.

– När man såg de där lirarna, alla gentlemännen före mig i IFK Norrköping, stå där på rad så pirrade det allt lite magen. Det var nervöst och underbart på en och samma gång. Jag hade svårt att ta in det, menade Andreas och loh.

På vägen upp från Halmstad till Norrköping pratade han med guldmanagern och förbundskaptenen Janne Andersson.

– Han frågade vad jag skulle hit och göra och trodde inte jag hade kommit upp i så många allsvenska matcher, men så är det ju. Det är verkligen en fin utmärkelse, som jag kommer bära med mig, sa Andreas.

Du är en del av klubbens långa och stolta historia.

– Jag har förstått det nu.

Det var ett möte mellan generationer, där den senaste tog över mikrofonen och tackade arenan.

– Det var ju tur "Ante" var med och tog över ute på plan. De kommer ju ihåg honom. Det fanns ju knappt inga supportrar på min tid, sa skyttekungen Janne Hellström och skrattade.

– Curvan bad mig dra igång en sång. Jag var lite på väg, men jag vågade inte tyvärr. Grabbarna stod ju och väntade på att dra igång den andra halvleken. Klacken behövde ju inte mig heller. De sjunger ju hela tiden. Oavbrutet. Lyssna... du hör ju, menade Andreas.

Han vände hem till vardagen i Halmstad och HBK, som fått en tuff start på året.

– Det är bara jobba och kämpa på. Det finns inget annat.