Dagen efter Fotbollsgalan i Globen kom Hellbergarna till NT-redaktionen för att prata seriesegrar, ledarstilar, ambitioner och likheter.

Kims Kuddby har firat färdigt och just startat upp på nytt, medan Stefans IFK ännu har en del kvar av de utdragna guldhyllningarna.

Som spelare kom de inte så långt. Stefan till division III med Kick, plus några inhopp i Tipscupen hos IFK och Kim till division IV med Dagsberg och Ringarum.

Artikelbild

– Det är fascinerande hur olika jag är som spelare och tränare. Då var jag väldigt lat, säger Kim med ett skratt.

Som tränare har båda lyckats desto bättre, inte minst i år.

För Stefan, assisterande tränare i IFK Norrköping, har framgångarna varit i det närmaste gränslösa under hösten. Utöver det allsvenska guldet, en U21-final och SM-silver (retlig förlust mot Djurgården) och slutligen vinst i supercupen.

Kim lyfte Kuddby till trean för första gången, genom serieseger i fyran efter 24 års pendlande mellan femman och sexan.

Artikelbild

– Jo, det var otroligt när båda lagen började vinna allt, säger Stefan.

IFK vann 20 matcher, kryssade i sex och förlorade fyra. Totalt 66 poäng, bara Malmö FF har tidigare plockat fler, 67.

Kuddby säkrade som nykomling seriesegern tidigt i september och höll nollan i 13 av 22 matcher.

Stefan inledde sin långa ledarkarriär som spelande tränare i Ramunder 1982. Sex år senare kom han till IFK. Sedan dess har det varit Sylvia och IFK i olika roller.

Kim startade som 23-åring i Kimstad, bland betydligt äldre spelare. I sin tränarroll har han bänkat kompisar han spelat med sedan fyraårsåldern.

– Det hade inte jag vågat i den åldern, säger Stefan.

Passionen för fotbollen är den samma trots att de är i var sin ände av karriären.

– Det är det här jag vill göra resten av mitt liv. Fotbollen är allt. Jag har nyss sagt upp mig från mitt jobb som förskollärare. Det var inte alls något svårt beslut. Jag vill komma så långt det går, att vinna Champions League, säger Kim allvarligt.

– Man måste brinna för det. Inte bara 40 timmar i veckan, det blir snarare 55. Jag trivs jättebra i den roll jag har nu. Vad som händer i framtiden vet man aldrig, säger Stefan.

Båda lagen har burits av att ha funkat som just – bra lag, där spelarna underkastat sig varandra, jobbat hem.

I Kims Kuddby har spelarna haft en ovanligt hög närvaro för den nivån. En Hellbergsk anda?

– Det kan man inte säga hos oss. Det är stor skillnad. Huvudtränarens (Janne Andersson) sätt att ta spelarna skapar stämning och atmosfär. Där betyder min roll mindre, påstår Stefan bestämt.

Han har inga problem att hitta inspiration och behålla motivationen.

– Fotbollen förändras hela tiden. Det gäller att behålla nyfikenheten och lära av de unga ledarna. Man kan inte leva på gamla saker. Spelet är så annorlunda nu. Grundtanken handlar fortfarande om att göra sina lagkamrater bättre. I dagens fotboll och i samhället har vi tappat det lite. Ett lag med bara stjärnor blir aldrig något bra lag, säger Stefan.

När de ska beskriva varandras stil som tränare kommer några ord från båda håll. Engagemang, intensitet och kvalitet.

– När vi pratar fotboll blir det inte så här om struktur och metoder. Det blir mer om vilka som kan spela. Jag har sett så många Kuddbymatcher jag har kunnat och det har varit riktigt nervöst, tycker pappa Hellberg.