Fattigstugan i Västra Husby på 1856 var som i Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga. I den lilla stugan bodde kommandoran och en piga på övervåningen. Undervåningen var delad och där bodde kvinnor i ena delen och männen i den andra.
– Det kunde nog vara uppåt 20–25 personer som trängdes och bodde i fattigstugan på den tiden. Huset användes ända tills ålderdomshemmet Solliden byggdes 1907, berättar Åke Öberg, en av eldsjälarna i Västra Husbys hembygdsförening.
Stugan var egentligen byggd för omkring åtta personer i varje rum, men där bodde nästan dubbelt så många. Trots detta ville inte alla äldre flytta till Solliden. Några bodde kvar trots att förhållandena var sämre och det var trångt. Då huset inte längre användes som fattigstuga flyttade en skomakare och hans stora familj in. Halva huset blev bostad och andra halvan affär. Därefter använde en motorcykelklubb det som lokal.
Men sedan ungefär fem år fyller hembygdsföreningen huset med liv igen. Det kallas Gamla Hemmet och här arrangeras många aktiviteter under året. Det har tagit många timmars ideellt arbete för att renovera huset, som nu har ljusa trägolv, nytt kök och flera rum.
– Det var väldigt risigt då vi tog över. Vi har byggt golv, isolerat och målat om, säger Berndt Prytz, styrelsemedlem.
– Jag har forskat lite och vet att det låg en fattigstuga här redan 1707. Då vi renoverade hittade vi gamla brädor som säkert var från 1600-talet, med smidda spikar i, berättar Åke Öberg.
Mycket har bevarats och föreningen har en rik fotoskatt som Inger Wikström visar upp vid hembygdsdagar och annat.
Hembygdsföreningen försöker hitta på saker som ska passa alla. Varje måndag träffas de som är lediga för en fika.
– De som har tid tittar in. Ibland är vi många som sitter och pratar, säger Berndt Prytz.
Andra arrangemang är Östgötadagarna, då de arrangerar lekar och spel från förr i tiden. Kast med hästsko, gång på styltor eller åkturer med hölass är aktiviteter som anordnas. Det finns en grupp medlemmar som forskar i de närliggande byarnas historia och på söndagarna är det tipspromenader. I oktober arrangeras även kolbullens dag.
– Vi försöker anamma lite bredd så det finns lite för alla året om för att få en levande landsbygd. Vi vill inte bo i stan, då hade vi gjort det, säger Eva Waller.
