Efter förra sommarens svåra torka är bevattning av fälten och foder till djuren något som får många bönder att rynka på pannan lite.

– Samtidigt är vi lantbrukare rätt luttrade när det gäller extremväder. Om man ser till hösten 2017 så kom det mer än normal nederbörd. Den diskussion som vi för nu är hur vi ska klara svängningarna. Det gäller att snabbt få bort vattnet från fälten och hålla kvar det i landskapet, säger Peter Borring.

Han menar att det är något som den enskilda lantbrukaren inte helt förfogar över:

– Det behövs samarbete mellan gårdarna. Man kan kombinera olika lösningar och bygga vattendammar och fosforuppsamlingar. Det behövs forskning. Och är det någonstans som lantbrukaren behöver offentlig stöttning så är det inom klimatanpassning.

Vad oroar man sig för mest?

– Sårbarheten är något som har kommit under lupp. Har jag tillräckligt med mark för att försörja det antal djur jag har med foder? Och hur mycket mark ska jag skaffa? Det är långa ledtider i lantbruket. De beslut man fattar nu påverkar om barnen kan ta över gården.

Tycker du att kommunerna och andra myndigheter begriper frågan?

– De flesta människor är långt från matproduktionen. Kunskapen om sårbarheten och hur systemet fungerar är det inte så många som har. Men jag tycker att medvetenheten om att jobba med frågan finns hos myndigheterna.

Hur jobbar LRF med det här?

– Vi för ut diskussionen till våra lokalavdelningar. Vi för också samtal med myndigheter och kommunpolitiker.