När den nya fullmäktigeförsamlingen träffas för första gången på måndag är det en del veteraner som klivit av och en del unga, nya som kliver in.

Socialdemokraten Margareta Borggren, 72 år, är en av dem som inte kommer att vara med. Hon minns fortfarande sitt allra första fullmäktigemöte för 40 år sedan. Det tog betydligt lägre tid än hon räknat med och en ledamot hotades av åhörare, som ogillade ett beslut.

Moderaten Einar Ottesen, 21 år, är den enda förstagångsväljaren som tar plats i fullmäktige efter höstens val. Han är taggad.

Artikelbild

| "Det var inte helt väntat", säger Einar Ottesen om upptäckten att det var Moderaterna han kände sig mest hemma i.

När vi sammanför dem på ett café i Norrköping tar det inte lång stund innan han frågar Margareta Borggren om hon har något gott råd att ge honom. Det har hon.

– Var vänlig och trevlig. Förbered dig. Tänk igenom vad du vill säga och läs handlingarna, säger hon.

Och så uppmanar hon honom att försöka få en plats i någon nämnd. Det är det roligaste, tycker hon.

– Det är där man kan påverka.

Artikelbild

| "Ja", svarar Margareta Borggren på frågan om hon känner att hon varit med och gjort Norrköping bättre.

För Margareta Borggren var den en sjukhusvistelse som blev vägen in i politiken. Det var i mitten av 70-talet och hennes vardag var fylld med småbarn och arbete.

– När jag hamnade på sjukhus fick jag tid att tänka. Jag kände att jag ville göra något mer med mitt liv.

Artikelbild

Att det blev Socialdemokraterna var en självklarhet och hon förklarar det med att det var den miljön hon kom ifrån och vikten av allas lika värde. Hon gick med i partiet, fick sina första politiska uppdrag och sedan har det ramlat på och nu är listan över de uppdrag hon har haft väldigt, väldigt lång.

För Einar Ottosen var valet av parti inte lika självklart. Han var aktiv i kåren på Hagagymnasiet och lade mycket tid på det. Han kände att han ville ha något nytt att engagera sig i och eftersom han syster var med i ett ungdomsförbund började han tänka på politik. Så han ordnade en politisk debatt med ungdomsförbund på skolan och han gjorde egna efterforskningar och bestämde sig sedan för Moderaterna.

– Jag landade i att jag delade mest värdegrund med dem. Det var inte helt väntat. Många omkring mig var mer vänster.

Men han fastnade för arbetslinjen, att man ska göra rätt för sig, och startade en MUF-förening i Norrköping och nu har han sitt första kommunpolitiska uppdrag.

Vad är det då han tror att han kan bidra med?

– En sak är utbildningsfrågor. Där känner jag att jag är en av dem i fullmäktige som har färskast erfarenhet. Jag besitter inte lika mycket arbetslivserfarenhet eller livserfarenhet som de äldre ledamöterna, men min förhoppning är att känna att jag kan bidra med något som gör Norrköping bättre.

Tycker då Margareta Borggren att hon har gjort Norrköping bättre efter sina 40 år.

– Ja, svarar hon och har några exempel från det område som varit hennes hjärtefråga nämligen kultur.

Hon har varit med och fattade beslut som gjorde att Strykjärnet kunde bli Arbetets museum, att De Geerhallen kom till, att Stadium Arena byggdes och att Hörsalen renoverades.

– I och med det har jag påverkat kulturen och idrotten i Norrköping, men inte ensam förstås, säger hon.

Hon funderar över frågan vad som varit jobbigast och landar i 90-talet när hon var ordförande i det som hette invandrarrådet samtidigt som debatten och flyktingförläggningen i Kimstad var som hetast.

– Folk var så elaka, säger hon och minns en debatt och en fråga om staket för att hålla flyktingarna på plats.

Hon har inte tröttnat på politik, inte på möjligheten att påverka och skulle gärma åta sig något uppdrag inom kulturområdet, mem fullmäktige har hon tröttnat på, förklarar hon.

– Tonen i debatten har förändrats. Den är hårdare. Jag trivs inte längre.

Både Margareta Borggren och Einar Ottesen tillhör åldergrupper som är underrepresenterade i kommunfullmäktige.

Jämfört med 2010 har andelen invalda över 65 fördubblats, men den är ändå lägre än andelen röstberättigade i åldergruppen.

I år var 20 procent av de röstberättigade under 30 år, men bara åtta procent av de invalda är det. Efter valet 2010 var andelen dubbelt så stor, men det betydde inte att alla unga fanns kvar mandatperioden ut. Många slutade, till exempel när de flyttade för att studera.

– När jag har fått höra det här och ändå får förtroendet känner jag ett extra ansvar, säger Einar Ottesen, som själv pendlar till studier i Stockholm.

Han och Margareta Borggren är helt överens om att det är viktigt att olika åldrar och olika perspektiv finns representerade i fullmäktige. Hur eniga deras respektiva partier kommer att vara om de beslut som fattas i fullmäktige under de kommande fyra åren återstår att se.