Det är snart två veckor sen som Smilla försvann när Rebeckas mamma hade med henne på en svamppromenad i Kolmården.

– För mig var det jättemärkligt att hon försvann. Hon springer aldrig i väg efter vilt utan jag förstod att det hade hänt henne något, säger Rebecka.

Eftersom Smilla är till åren kommen fanns rädslan att hon skulle ha ramlat och brutit benet, eller att hon satt fast någonstans. Rebecka ställde in allt och gav sig ut för att leta tillsammans med sin mamma, son och hans flickvän. Rebecka lade också ut en efterlysning på "Missing dog Östergötland" och "Saknade och upphittade hundar Östergötland" på Facebook och snart spred sig budskapet om försvunna Smilla som en löpeld.

Artikelbild

| "Smilla kom till mig som omplaceringshund när hon var sju månader. Hon är en extremt kär familjemedlem", säger matte Rebecka Frey.

– Redan samma dag var det massa människor som kom frivilligt och hjälpte till att leta. Vi var 15–20 personer i omgångar och en del hade egna hundar med sig för att hjälpa till att lukta rätt på henne. Vid elva på kvällen gav jag upp men då var det fortfarande människor med pannlampor ute och letade.

I gryningen morgonen därpå började de gå en skallgångskedja genom en tät granskog.

– Jag var så rädd att Smilla skulle sitta fast någonstans. Vi sökte och hittade henne inte. Då tappade jag hoppet. Var skulle vi leta? Det kändes tröstlöst, beskriver Rebecka.

Men sökandet fortsatte med en grupp på cirka tio personer och vid halv tio på förmiddagen hittade de Smilla sittandes i ett kärr. Då hade hon varit borta i nästan ett dygn.

Artikelbild

| Smilla drabbades av vestibulärt syndrom, vilket kan liknas vid en stroke, i skogen. Nu är hon lite vinglig men i stort sett återställd.

– Jag bara grät. Tårarna sprutade och det gjorde de på alla som var med också. De flesta hade varit med och sökt efter hundar förr och det här var första gången de fick vara med om att hitta en. De var så oerhört glada. Efteråt har de ringt och sms:at och varit extremt engagerade. Det är rörande att det finns så mycket frivilliga krafter, säger Rebecka.

Eftersom hon är chefsveterinär på Anicura Norsholms djursjukhus kunde hon snabbt konstatera att Smilla drabbats av vestibulärt syndrom, vilket kan liknas vid en stroke. Hunden blir då vinglig, ostadig och kan knappt gå. Smilla led också av nystagmus, vilket innebär att hon hade ofrivilliga ögonrörelser och lutade huvudet åt höger.

– Det som hänt var att Smilla helt förlorat balansen och inte kunnat resa sig, och sen när hon vaknat till hade hon förirrat sig i skogen.

Lyckligtvis är det här ett tillstånd som hundar ofta blir helt återställda ifrån utan någon behandling. Idag mår Smilla bra efter omständigheterna.

– Smilla är fortfarande lite ostadig men ögonen är åter och hon är helt pigg i huvudet.

Rebecka är tacksam för all hjälp hon fått och är övertygad om att Missing dog och de andra Facebook-sidorna varit avgörande för att nå ut. Efterlysningen fick över 700 delningar på "Missing dog Östergötland" och över 100 på nystartade "Saknade och upphittade hundar Östergötland".

– Om vi inte fått ihop skallgångskedjan tror jag inte vi hittat henne. Det kändes hopplöst att irra runt själv och leta.

Att djur skapar ett stort engagemang är något hon märkt av i sitt jobb, men när det här hände blev det tydligare än någonsin.

– Det är mycket medmänsklighet, deltagande och många visar empati. Smilla var ensam och försvarslös, att alla ställer upp visar de fina sidorna hos människor. Jag är väldigt tacksam.