Under söndagen firades jubileet med olika aktiviteter och uppvisningar i ridhuset. Bland annat bjöds på hästagility, tömkörning, käpphästhoppning och ponnyridning. Gamla medlemmar kom också på besök.
– Jag är med i Facebookgruppen Hästnostalgi i Norrköping och tänkte att det skulle vara roligt och se om jag träffar någon jag känner och se hur det ser ut i dag, säger Caroline Crafoord som red på ridskolan på 60-talet.
Hon och systern Lucie Crafoord Albrecht minns tiden med skräckblandad förtjusning.
– Jag minns att ridlärarna var ganska tuffa. Vi var små och fick rida stora hästar, säger Lucie.
NFK bildades 1899 under namnet Norrköpings Ridklubb och hade då sin verksamhet på Getängen. Ridhuset på Dagsbergsvägen byggdes 1942 och var då Sveriges största ridhus.
– De lustiga dimensionerna beror på att det var bönder som var med och sponsrade bygget, och de ville ha tjurpremieringar här. Därför blev det så långt och smalt, säger Lennart Nilsson, ordförande i klubben.
Ridhuset, som fram till 70-talet var ett av landets största, är nu i stället ett av de minsta. Föreningens önskan är att få bygga ett nytt ridhus, men eftersom en ny räddningsstation planeras i området är framtiden oviss.
– Jag har skrivit brev till kultur och fritid och samhällsbyggnadskontoret om att vi vill ha ett möte. Vi behöver komma framåt, säger Lennart Nilsson.
– I första hand vill vi vara kvar här och få möjlighet att utveckla anläggningen. I andra hand bör man titta på en alternativ placering, säger han.
Men det är inte bara detta som har oroat klubben på senare tid. Som många andra föreningen har de haft problem med att få folk att engagera sig i styrelsen, samtidigt som ekonomin varit knaper.
– Nu har vi haft en svacka men vi är på väg upp igen. Vi har goda förhoppningar om att ekonomin ska bli bättre, säger Lennart Nilsson.
– Turbulensen gjorde att vi tappade medlemmar ett tag men nu ökar det igen, säger Jessica Sjöqvist, ridskolechef.
Sammantaget ser föreningen ljust på framtiden. Ia Forssman, vice ordförande i klubben, har flyttat hem efter fem år i Stockholm. Jämfört med att rida på en stor anläggning på Lidingö tycker hon att NFK ger henne mycket mer.
– Här är det mer personligt och man ges större möjligheter till utveckling i sin ridning.
– Vi är många som vill att föreningen ska leva och vara bra.
