Bekvämt tillbakalutade i baksätet på en röd jänkare lotsar Pelle Johansson och Janne Karlsson från Kalle Baah tittarna runt om i hemtrakterna och i dokumentären lyfts Skärblackas betydelse för den blågula reggaemusiken fram på ett tydligt sätt. Historien, mötena, minneskonserterna till Bob Marleys ära, Red Hut-studion, de internationella gästspelen, Kalle Baah, Blacka Musik, baktakten på bruksvis...allt finns med i den timslånga dokumentären.

– En hygglig sammanfattning, säger Janne Karlsson sedan han förhandstittat på filmen. Det har hänt så mycket genom åren att det är svårt att få med allt på en timme. Det var många fler än bara Kalle Baah som var delaktiga. Vi var bara en del av Blacka Musik och många inom föreningen ska ta åt sig av äran. Filmteamet kom till Skärblacka i våras i samband med Bob Marley-konserten. De hade en plan och visste vad de ville. Vi stod för bruksandan.

"Styr den opp" kan också ses som en hyllning till både Kalle Baah och hela Blacka Musik. Filmen visar hur Papa Dee spelar in i Red Hut-studion med Janne Karlsson vid mixerbordet och Peps Persson, den svenska reggaemusikens fader, uttalar sig uppskattande om reggaeundret i Skärblacka.

Artikelbild

| Hyllningen. Bob Marley-konserten är ett av Blacka Musiks återkommande arrangemang. Bilden är från Kalle Baahs spelning 2004.

– Jag är naturligtvis imponerad av Kalle Baah och hela Blacka-maffian, säger Peps i filmen, och deras enorma arbete med reggaen och hur de fört den vidare till nästa generation och tagit ansvar för reggaen. Det ska de ha en eloge för, absolut.

Janne Karlsson, som var med och bildade Kalle Baah 1979, får också förklara varför just reggaemusiken fått sådan betydelse i Skärblacka. "Sveriges Kingston" är en smickrande etikett som får utrymme i filmen.

– Jag tror, säger Janne Karlsson i "Styr den opp", att den här arbetar-underground-feelingen som man har i ett brukssamhälle kunde man känna i reggaetexter och tycka att det fanns en samhörighet faktiskt. Jag tror att känslan av identitet, gemenskap och tillhörighet gjorde att det blev starkt i Skärblacka.

Dokumentärfilmen, som är producerad av Good Film & Post, är emellertid inte enbart en nostalgisk återblicka längs minnenas trottoarkanter. Som tittare får vi följa med på en reggaegudstjänst inför Skärblackas mer rutinerade del av befolkningen – "stäng av hörapparaterna", lyder förvarningen – och titta in i studion när Papa Dee är på besök för att spela in.

Artikelbild

| Mycket knappar. Janne Karlsson vid mixerbordet i Red Hut-studion.

– Visst, säger Janne Karlsson lugnt bakom mixerbordet när Papa Dee "satt" sin sånginsats.

Inga ord eller utrop större än så.

Artikelbild

| Startskott. 2013 drog Kalle Baah igång Bråvalla Festival.

Papa Dee är mera vidlyftig i sina kommentarer om reggaen i Skärblacka:

– Den här scenen har inte haft så mycket att göra med den övriga svenska scenen, utan de har vuxit och expanderat och haft sin grej här, oavsett hur det sett ut. I Red Hut-studion i Blacka så finns det så mycket kunskap och erfarenhet och så finns det en speciellt sound. Det är väldigt nära Jamaica.

Reggaedokumentären har regisserats av Michael Ek och han menar att den inte enbart handlar om musik, utan också är en resa genom en samhälle som har förändrats mycket men där budskapet om kärlek och solidaritet ändå lever kvar.

För medlemmarna i Kalle Baah värmer lovorden i filmen från Peps Persson alldeles extra.

– Absolut, säger Janne Karlsson. Han började ju till och med tidigare än vi. Vi lyssnade mycket på Peps och försökte lära oss från hans skivor. Det fanns ju inget Youtube som visade hur man skulle spela reggae.