Det är skillnad på säkerhetstänkandet då och nu.

När "Då-bilden" togs, den 19 december 1972, var det fullt rimligt och normalt att bensinmackarna låg vägg i vägg med bostadsbebyggelsen.

Och när olyckan väl var framme, som vid det här tillfället, var inte säkerhetsavspärrningarna mer rigorösa än att det gick alldeles utmärkt att parkera sin cykel nästan ända framme vid eldhärden för att granska skådespelet och räddningsinsatsen från ringside.

Artikelbild

| 2019. BP-macken är sedan många år tillbaka från hörnet av Dalsgatan och S:t Persgatan. Den nyligen genomförda fasadrenoveringen på fastigheten i kvarteret Dalkarlen och inneburit ett lyft för hela grannskapet.

Det var länge oklart vad som orsakade tankbilsexplosionen vid BP-macken i kvarteret Dalkarlen dagarna innan jul 1972. Det talades om en plötslig och oväntad gnistbildning, även om ingenjör Kjell Franzén från sprängämnesinspektionen inte kunde uttala sig säkert i frågan i direkt anslutning till olyckan. Explosionen inträffade i alla händelser när bensinstationens cisterner skulle fyllas med bensin från den tankbil som hade backats in intill macken. Tankbilen var lastad med 6 000 liter bränsle fördelat på tre tankar. Bensinen i mittentanken, cirka 1 700 liter, exploderade i ett stort eldklot och en av de anställda brandskadades så illa att han senare avled på juldagsförmiddagen.

Samtidigt var brandkåren och polisen rörande eniga om att olyckan kunde ha fått ännu värre följder, dels om fler människor hade befunnit sig i närheten av bensinstationen vid olyckstillfället och dels om hela tankbilen hade exploderat.

Innehavaren i tobaksaffären på hörnet – där det nu ligger en sushirestaurang – kastades dock ur den stol han satt på inne på kontoret när explosionen inträffade utanför fönstret. Han skadades inte men uppgavs vara omskakad. Han och hustrun, som också jobbade i butiken, fick omedelbart evakuera med tanke på brandrisken. Elden lyckades dessbättre inte få fäste i fastigheten och brandmännens omedelbara insats med att begränsa eldens spridning, räddade sannolikt ett av Norrköpings äldsta hus, uppfört för handlanden Lorentz Lindahl den äldre redan 1731.

Under den senaste tioårsperioden har svenska stadskärnor tömts på sina bensinstationer.

Artikelbild

| Robert Dimmlich, vd för branschorganisationen Svensk Bensinhandel.

– Det är primärt av säkerhetsskäl men också av miljöskäl som drivmedelsstationerna försvinner ur stadsmiljön, förklarar Robert Dimmlich, vd för Svensk Bensinhandel.

– Det är likadant i alla städer och även på mindre orter. I de nya detaljplanerna är inte längre drivmedelsstationerna ett naturligt inslag. Det får vi ha respekt och förståelse för även om vi givetvis gärna behåller stationernas lägen inne i centralorterna så långt det går. I dag lever stationerna främst på korv och spolarvätska och kundflödet är ytterst viktigt. Det vill vi värna om. På bara drivmedel blir ingen rik.

Artikelbild

| Branden fick ett hastigt och dramatiskt förlopp.

Även om mackarna lämnar citykvarteren, är antalet bensinstationer i stort i princip konstant. De har i många fall bara bytt läge. Robert Dimmlich säger också att bränder, typ den i Norrköping 1972, är ytterst ovanliga.

– Det händer väldigt sällan något. Och börjar det brinna, är det egentligen aldrig drivmedlet direkt som fattar eld. Däremot har det hänt att det har börjat brinna i anslutning till stationen. Vi hade ett fall för en tid sedan när det började brinna i en oljeavskiljare hos den fast food-kedja som låg i anslutning till drivmedelsstationen.

Den gamla macken i hörnet av Dalsgatan och S:t Persgatan har följt det genomgående flytt- och nedläggningsmönstret och är sedan länge borta. Kvarteret Dalkarlen, som fick sitt namn efter de dalkarlar som kom till Norrköping på 1700-talet för att hugga kantsten till Strömmens kajer, domineras istället av studentboenden och den Norrköpingsgula fastigheten på "Nu-bilden" är nyligen renoverad till det yttre och har blivit en prydnad för stadsdelen. Ankarsluten som ger fasaden dess speciella karaktär är tillverkade på Finspongs Bruk.

Den ödesmättade kombinationen Norrköping och bränder är förresten särskilt skrämmande aktuell just i år med tanke på att det, i sommar, är 300 år sedan ryssarna brände ner stora delar av staden. Den händelsen torde vi återkomma till framöver, men ett citat ur skriften "Ryssarnas besök i Norrköping år 1719" (av J Hultling, utgiven 1906) kan ändå vara på sin plats redan här och nu:

"Inom kort förändrar sig scenen: staden står i ljusan låga. Sedan fienderna mer och mer flockat sig på strömmens norra sida och plundrat på Saltängen, antände de den delen af staden. Men detta var ej nog. Samtidigt gaf nämligen Urbanowitz sina krigare order att antända gårdarna på strömmens södra sida. Snart är staden ett enda böljande eldhaf".