En dag 1954 följde Lars Liljeqwist med sina kompisar till scoutstugan och blev därefter kvar. Nu, 65 år senare, är han fortfarande klädd i scoutmundering. Han var 11 år när han för första gången kunde titulera sig som scout. Det som gjort att Lars Liljeqwist, numera 76 år, har hållit sig kvar inom scouterna i alla år är upplevelserna.

– Scouting är fullt av upplevelser. Det kan vara att gå och klafsa i lera en lägervecka, eller utsättas för spöregn. Efteråt tycker man det var hur roligt som helst, säger Lars Liljeqwist, NSF scoutkår.

De första åren från 1954 var Lars Liljeqwist med sporadiskt i scouterna och fortsatte att vara delaktig till och från tills han var 15 år. Därefter planade det ut. Han började på gymnasiet i Norrköping och gick sedan med i flottan, vilket gjorde det svårt för honom att ta sig hem till Finspång och scoutkåren. Väl hemma blev han delaktig i kåren sporadiskt igen, tills hans scoutkarriär som 36-åring återigen tog fart 1979.

Artikelbild

| Lars visar upp ett märke som han är medskapare till, något han är stolt över än i dag.

– Då hade min grabb fått med sig en lapp hem från skolan om scouterna, och det ville han vara med på.

Han följde med och engagerade sig i sin sons scoutintresse och därgenom började scoutarbetet ta mer och mer tid, och på den vägen är det. Först blev han sekreterare fram till 1993, och sedan kårordförande till och med år 2001.

– Från 1979 så är det 40 år i följd som jag har varit aktiv ledare, jag är fortfarande aktiv även om omfattningen har gått ner, förklarar han.

Lars Liljeqwist fick 2017 en hjärtinfarkt som än i dag påverkar hans liv. Detta stoppar dock inte honom från att göra det han gillar allra mest: att vara tillsammans med alla scouter.

Artikelbild

| När Lars började i scouterna testades man på sina färdigheter innan man gick vidare till nästa nivå. Här visar han ett gammalt protokoll.

– Numera sitter jag gärna och pekar med hela handen, skrattar och förklarar han. Jag har svårt att släppa verksamheten och kontakten med alla ungar.

Som scout får man lära sig massor. Det finns många olika områden som de arbetar inom, bland annat djur och natur eller sjöaktivitet. Men den lärdom Lars Liljeqwist fortfarande bär med sig mest går över alla kategorier.

Artikelbild

| På scoutkostymen finns det flera olika märken, alla med en egen historia bakom.

– Att ingenting är omöjligt. Bara man ger sig sjutton på någonting så klarar man det. Kanske inte ensam, men ihop med andra.

Scouting betyder än idag mycket för Lars. Det är ett sätt att få kontakt med människor. Han är glad att han följde med sina kompisar till scouterna 1954, och tacksam att hans son 1979 ville börja i kåren han med.

– Annars hade det kanske inte blivit i den här omfattningen. Det har gett vidgade vyer.