Digitaliseringsskandalen i Norrköping rullar vidare. Det som först "bara" var 15 orapporterade miljoner har hastigt, men mindre lustigt, plötsligt blivit 180 (nt.se). I samtliga fall undertecknades besluten av kommunalrådet Lars Stjernkvist (S), utan att övriga kommunstyrelsen fick veta något. Precis som tidigare misslyckades nämligen den administritativa personalen med att diarieföra besluten och någon muntlig redovisning blev det inte heller.
Men innan vi går vidare bör vi konstatera att detta inte nödvändigtvis innebär att Stjernkvist så att säga medvetet fört kommunstyrelsen bakom ljuset. Händelseutvecklingen tyder snarare på motsatsen. Även den konspiratoriskt lagde får svårt att se vad han egentligen skulle haft att vinna på ett sådant uppträdande.
Snarare handlar det om vad som brukar kallas underlåtelsesynder. Ingen reagerade – inte riktigt på allvar – inför de problem som uppenbarades på digitaliseringsavdelningen. "Anledningen till att det var tidsnöd var ibland dålig planering – man upptäckte några veckor innan ett avtal löpte ut att oj det löper ut. Ibland har vi varit avtalslösa och haft verksamhet med konsulter utan några avtal och då ville vi så klart så fort som möjligt få till ett avtal" säger kommundirektör Martin Andreae.
Oj, ja det kan man ju säga. Men reagerade ingen på vad som uppenbarligen var ett mönster och att det började röra sig om stora summor? Och varför lät inte Stjernkvist informera resten av kommunstyrelsen muntligt, eller skulle detta ha varit en oförlåtlig synd mot de byråkratiska rutinerna?
Stjernkvist hävdar sin rätt att vid särskilda behov sluta avtal på egen hand och att han faktiskt fattar liknande beslut varje dag. Att han faktiskt inte har tid att sitta och kontrollera diarieföring i efterhand.
Må vara, men nu var det ändå inga beslut vilka som helst utan tecken på en allvarlig kris på digitaliseringsavdelningen. Måhända är det inte hans avsikt, men det låter som om Stjernkvist försöker bagatellisera sitt eget agerande.
Eller så får man säga att man inte har förtroende för honom – i klartext tvinga honom att lämna kommunalrådsposten. Men, om inte långt mer dyker upp, lär det inte inträffa och det vet Stjernkvist. Kvartettens övriga kommunalråd har redan uttalat sitt förtroende för honom. Utan att underskatta den uppenbara prövning som digitaliseringsskandalen i sig utgör, gör han det väl enkelt för sig som börjar tala om förtroende.
Stjernkvist får sitta kvar och ta ansvar – som det så vackert heter. Han får fortsätta tvätta den smutsiga byken. Offentligt.