Han är förmodligen världens mäkligaste enmansband. Bob Log III, från Tucson, Arizona är på ständig turné över världen med sin smått bisarra gitarrshow där han också sköter trummorna. Allt iförd en dräkt som galningarna som försörjer sig som levande kanonkulor i diverse freakshows brukar ha och en gigantisk integralhjälm med en telefonlur som också fungerar som sångmikrofon. Vi ringde upp för att försöka ordna lite ordning i kaoset.

Du är ofta i Sverige, hur kommer det sig?

– Jag är ofta överallt i hela världen Jag turnerar varje år i USA, Sverige, Australien, Europa och Japan. Överallt där man älskar rock'n'roll så kommer jag. Den stora frågan är väl varför folk i Sverige vill att jag ska komma tillbaka varje år, ha-ha.

Är det nån skillnad mellan olika länder?

– Nej egentligen inte. Gillar du rock'n'roll, ett bra party och när nån gör roliga saker med en gitarr så är det ganska lika. Folk kanske har olika kläder men annars är det ingen större skillnad.

Hur skulle du beskriva Bob Log III för nån som inte har en aning. Det är ju en ganska speciell upplevelse att se och lyssna på dig?

– Ett gitarrparty. Jag försöker helt enkelt göra det så roligt som jag kan och försöker få det att låta som jag är fler. Det är rock'n'roll helt enkelt.

Din outfit då? Den är ju... eh ganska ovanlig?

– Varför hade Angus Young en skoluniform? Vem vet och vem bryr sig. Huvudsaken med kläder är att du har nåt som täcker pungkulorna, resten är bara kul.

Vad har du för musikaliskt bakgrund. Hur började allting?

– Jag var 11 år när jag hörde AC/DC första gången och kände direkt att jag ville spela gitarr och låta så. Sen började jag utveckla mitt plockspel och slidespel och jag försöker kombinera de grejorna helt enkelt.

Du är ett enmansband, saknar du aldrig att vara en del av ett band?

– Nej, nej. Jag kan göra precis det jag vill och ingen annan lägger sig i. Jag blir min egen "master of time". Hela tiden annars är det tiden som styr mig men 1,5 timme på scenen är det jag ensam som styr tiden och jag bestämmer allt. Sen är det lite som om du var en författare och skriver en bok. Tänk om du var tvungen att skriva den ihop med fyra andra. Eller Beethoven, jag säger inte att jag är Beethoven, men jag tror inte hand hade gillat att fråga en massa andra snubbar om det han gjorde. Kort sagt, nej jag saknar inte att vara i ett band.

Du har varit i Norrköping förr, nåt du minns?

– Ja massor av gånger. Spelade på nåt skumt ställe en gång, Blå Huset va? Där fick jag mitt livs konstigaste drink. En stor vattenflaska med whisky och ananasjucie med en kniv i. Väldigt konstig men det var en kul kväll.

Nåt du vill hälsa publiken på Arbis?

– Ta på er dansskorna, ha kul och var inte rädd att smutsa ner er lite. Det blir kul.