”Farbror Melker, vet du vad?” Tjorven sätter sina one-liners i samtalen med den prövade författaren som bara vill ha arbetsro vid skrivmaskinen.

Astrid Lindgren placerade sommarparadiset på en skärgårdsö mitt i vardagen. Med ”Vi på Saltkråkan” gjordes lägerelds-TV för hela familjen, 13 avsnitt à 25 minuter som sändes 1964. Materialet klipptes om till långfilm några år senare.

Oj, så det ryker in, eller snarare ut genom Snickargårdens fönster. Publiken fångas direkt när Melker råkar stänga spjället till vedspisen när det redan stod öppet. Stadsbor!

Chopp Event klarar av familjen Melkerssons ankomst till ön, mötena med Tjorven, Stina och Båtsman och slutligen dramatiken kring Snickargårdens försäljning på tre kvart. Till och med namnet har kortats – ”Saltkråkan”.

Ett förtätat manus skär ut centrala replikskiften. Sång och dans med tydlig koreografi ger luft mellan scenerna.

Vi får vardagsdramatik. Som när Stina och Tjorven fajtas om Pelles gunst där de sitter på bryggan. Själv är han helt ointresserad och vill hellre meta, fast utan mask – djurvännen Pelle är föregångare till dagens veganer. Kanske det är friheten att växa upp i egen takt som är Astrid Lindgrens testamente.

Skärgårdsromantik skissas lätt, tonårsvänskap lättare ändå. Här lyfts de yngre barnen fram. Hedda Norén är visserligen nästan vuxen men hennes Tjorven är känslomässigt på pricken och svarar skarvlöst mot Melwin Järfalks Pelle och Märta Bejborns Stina.

Färgargården gör sig utmärkt till varma och kloka Märtas handelsbod med Snickargården som närmaste granne och bryggan däremellan. Strömmens vatten glittrar strax nedanför.