Konst
Björn Svensk
Måleri, teckningar
Konstforum, Norrköping. Visas till 3/11.
Uttjänta byggnader och öde platser förhöjs till skön konst. Miljöerna är delvis mycket tydligt återgivna med en exakthet som gränsar till illustration.
Så sker något. I förgrunden löses motivet upp och suddas ut genom snabba, effektiva penseldrag som ville konstnären visa oss sitt verk genom en lins eller ett känsloraster. Jag sugs in i den här förmågan till dubbelexponering. Svensk skildrar en yttre verklighet genom råa, triviala och lite sjaviga platser som han låter bli bärare av en känsla. Industribyggnader, silos och stängda caféer är obefolkade, men gapar ändå aldrig tomma. Här vilar ibland sorg och känslor av övergivenhet eller ett nostalgiskt skimmer som ibland övergår i melankoli.
Konstnären tar oss med på en resa där östgötaslätten samsas med ett Amerika som osar femtiotal, motorvägar och ödsliga prärier. För Svensk blir en plats aldrig tråkig eller ointressant. I ”Sinkin slow” breder en betonggrå akvedukt ut sig som ett skydd över en seren avbildning av en kaj med räddande livboj. Hållplatser och bensinmackar upptäcks med den glädje som kommer sig av en lång vandring till fots eller en evighetslång körsträcka på tom tank.
Ibland fogar Svensk in text i måleriet, som i ”Elegi” och den själsliga översättningen blir övertydligt emblematisk, eller om man så vill, en konstnärens ironiska kick till Rustas och Ikeas schablonkonst där ”Carpe Diem” blivit vår tids svar på den broderade köksbonadens ”Hem ljuva hem”.
