Konsertrecension Onsdagskvällen bjöd på unga tonsättare från kompositionsklasserna vid Sveriges högskolor. Enrico Scaccaglia inleder med explosiva ”Kométes”. Illavarslande pukor samsas med blåssektionens larmsignaler mot bakgrund av skräckinjagande stråkars falsett.

Med ”Arkaiskt leende” sammanfattar Anton Alfvén det gåtfulla leende som en rad historiska konstverk bjuder sin betraktare. Drivande och gäckande leder hans musik oss ut på en okontrollerad färd inom vilken resenären antingen låter sig sugas in eller lämnar - oförlöst.

Martin Dalin-Volsings ”Spinning Silver” rör sig från en tänkt mittpunkt i ett musikaliskt rum som är abstrakt bortom vår uppfattningsförmåga. Den mångfasetterade kärleken låter sig inte underordnas blott tre dimensioner, så varför skulle musiken?

Artikelbild

| Raphael Mak presenterar sitt verk ”Norrlandia”.

”Sökning runt självhat” startar tankar kring våra tillkortakommanden. Titeln anspelar på verkets tillblivelse och den prestationsångest som Niklas Lagung så naket beskriver. Hans taktfasta ökenritt med trötta dragdjur har orientaliska förtecken och tilltalar mig allra mest i kväll.

Raphael Maks naturlyriska ”Norrlandia” erbjuder ett repetitivt mönster av ljudbilder. Blåssektionens melodiösa och hoppfulla klättringar mot toppen ackompanjeras av smeksamma stråkar och ljuv harpa.

Samexistensen mellan brus och pitch intresserar Rosali Grankull. ”Identitetshandlingar i C-dur” blir som ett febrigt betraktande av vardagsljudens brus och hur det tar över vår tillvaro. Med tystnaden släcks salongen ned och effekten är total; ett absolut slut. Vilken själslig rening det är att få skölja öronen med dessa aldrig förr spelade kompositioner.