Teater
"I dumhetens tid" med Norrköpings teaterkompani
Texter: Fjodor Dostojevskij, Albert Camus, Erik Wallsten
Idé, regi och bearbetning: Olov Rasch Scenografi och kostym: Andrew Jones. Organist: Jens Malmsten
Skådespelare: Elias Dahlgren, Johan Millving, Mattias Johansson, Erik Wallsten
Spelas 19, 20, 22, 26, 27 september, 3, 4, 6 oktober
19 september var det premiär på "I dumhetens tid", en föreställning där monologtexter av Dostojevskij och Camus blandas med en nyskriven text. Spelstilen är nedtonad, som en blandning av gestaltning och uppläsning, vilket samspelar fint med föreställningens karaktär.
Tre män sitter på en krog och pratar inför det stumma vittnet servitören. Inget samtal uppstår, var och en lever i sin egen värld av våld, narcissism och självrättfärdighet. Den förste har supit bort familjens pengar, den andre har mördat en arab, den tredje är en modern misogyn näthatare med havererat familjeliv.
Tillsammans bildar detta en dyster bild av våldsam, inskränkt manlighet. Och för all del ganska klichéfylld, att den traditionella manligheten är en återvändgränd är ju en allmänt accepterad tanke idag. Icke desto mindre är det vackert och tankeväckande att på en gång möta dessa tre interfolierade monologer ur existensens källarhål. Att föreställningen spelas i fängelsekyrkan, en religiös plats för inlåsta människor, ger en extra laddning åt innehållet.
Alla dessa tre män kunde faktiskt ha hamnat i Norrköpings fängelse för sina handlingar. Och när Dostojevskijfiguren i ett extatiskt utbrott talar om barmhärtighet och förlåtelse känns det ändå möjligt att dela hans hopp. Det är en händelse som ser ut som en tanke att en åskådare föll till golvet just vid detta tillfälle under premiärkvällen, föreställningen fick avbrytas och publiken blev åsyna vittne till barmhärtighet i praktiken.
Det ska bli spännande att följa fortsättningen på projektet Fångar i rymden, närmast med en läsning av Harry Martinsons "Aniara" till musik.
