Recension I samarbete med Kungliga Musikhögskolan brukar symfonikerna så här års bjuda på en konsert där de studerande som ska ta en master i dirigering får visa sina talanger.

Det var tur att unge Magnus Theodor Torpp Larsson från Danmark hade på sig sina turgivande orangefärgade strumpor, för denna gång var han ensam om hela kalaset i en väl genomförd konsert. En hel konsert på helt egen hand. Vilket flax!

De tre valda verken fanns i samma linje som ett tänkt tema. Rysk nationalromantik av Tjajkovskij, högromantik signerad Richard Strauss och postromantik av den danske komponisten Bengt Sørensen, ”Evening Land” från 2017.

Sørensens verk utgår från tystnaden och landar till slut i densamma. Här finns både vågor och dyningar, skuggor och dagrar. Torpp Larsson fokuserade på det horisontella tänket med förtätningar och förtunningar i strukturen. Men det fanns även underliggande handlingar och händelser i denna spännande musik.

Magnus Theodor Torpp Larsson har redan ett gediget cv. Hans dirigeringsstil är koncentrerad och återhållen. Han visar gärna på form, tempo och innehåll. Mindre på uttryck och melodi. Ibland är effekterna i orkesterapparaten större än de signaler som utgår från pulten.

Som mest säker upplevde jag honom i Richards Strauss ”Don Juan”, som fick ett nyktert, tätt och energiskt framförande som var väl sammanhållet.

I Tjajkovskijs ”Symfoni nr. 4”, av en tonsättare mitt i en personlig brytpunkt i livet, var det spretigare. Mer försiktigt än kreativt skapande. I Andantinot anade man lite mer av hjärta i teckengivningen och Scherzot blev med sin energi till ett spännande collage av attityder.