Konsert

En hyllning till Mahalia Jackson
Kiralina Salandy (sång), Per ”Slim” Notini (piano), James Bradley Jr (trummor), Hasse Larsson (bas)
Betyg: 4
Crescendo, Norrköping 18/9

Med intensitet och scennärvaro ritar sångerskan Kiralina Salandy upp kartan för vägen till gospelland och närmare amerikanska söderns kyrkor kommer vi inte på hemmaplan. 

Artikelbild

| Kiralina Salandy visade både intensitet och scennärvaro.

Det är extra kul att skriva om publiken entusiasm för konsertens inledning var allt annat än frejdig. Efter dryga femton minuter av Per ”Slim” Notinis introduktion med stillbilder av Mahalia Jacksons liv börjar folk oroligt skruva på sig. När den för övrigt så sympatiske Notini frågar kvällens musikstudenter om de ”känner till att Elvis Presley var en känd sångare” är botten nådd och min skepsis monumental. När han äntligen sätter sig vid pianot får vi emellertid utdelning. 

Notini är en av våra främsta blues- och jazzpianister och hans fina lyhördhet för Salandys hetlevrade ingångar i traditionell gospel är slående. Ni vet, här kan en ordinär spiritual wailas ut i lovsång utan gräns. Salandys djupa altstämma har bra tryck och hon lägger på hela bluespalettens mustiga nyanser när hon når sin klangbotten. 

Paus och i andra set åker både stillbilder och vit duk fram igen… Stämningen var ju så god. Nu rök femman i betyg. Ytterligare femton minuter senare påbörjas det mödosamma arbetet med att hämta igen krutet från första set. Det går guskelov hyfsat snabbt tack vare musikstudenternas medryckande uppskattning. Slutligen, när den allsångsvilliga skaran åhörare får sjunga med i ”When the Saints” är alla på benen igen. De inte alltför unga, hoppsa-skuttande karlarna längst fram var klippt omöjliga att fånga på bild.