Louise Hoffsten inledde turnén i Nyköping i torsdags. Södermanlands Nyheters recensent Kajsa Kromnér hyllade henne som "en av Sveriges bästa artister".

– Jag tycker själv att det gick bra. Jag har ett så himla bra band med mig och har sett fram emot att få börja turnén jättelänge, säger Louise.

Konsert i Linköping på torsdag. Är det speciellt, eller bara en spelning bland andra?

Artikelbild

| "Det är mycket speciellt för mig att spela i Linköping. Det ska bli väldigt härligt", säger Louise Hoffsten.

– Det är mycket speciellt! Det ska bli väldigt härligt att komma till Linköping. Det är alltid fantastiskt att få komma dit och till dem man känner där.

Är det extra nervöst eller extra tryggt?

– Jag vet inte! Något mellanting, faktiskt. Men jag är så taggad!

Det är Alla hjärtans dag på torsdag också.

– Jag vet, det känns jättekul. Det är inte så att jag ändrar repertoaren, men det blir mycket kärlek, absolut.

Torsdagens konsert blir en blandning av gammalt och nytt material. En låt, "Sing to know", är så ny att singeln inte släpps förrän på fredag. En annan, "Lou Lou" av Albin Lee Meldau, kommer från "Så mycket bättre", där Louise medverkade i fjol.

– Det var det jobbigaste jag gjort. Men också det roligaste tack vare att det var så underbara människor man träffade där.

Gav det dig en ny publik?

– Jag vet inte. Jag tillhör en grupp av artister som har jobbat länge och kunnat bygga upp en publik. Men jag tror att det är bra att emellanåt påminna publiken om att man finns, att man inte är död än.

Vad har du för publik?

– Jag frågade min storebror det. Han sade att "Louise, du är den felande länken mellan punkare och pensionärer". Det tycker jag är en väldigt bra beskrivning.

Din turné innehåller 15 spelningar. Ett ganska tufft schema – orkar du?

– Jadå, jag har mina metoder. Jag skippar alkoholen och går och lägger mig på kvällen. Då klarar man både det ena och det andra.

Det har gått mer än 40 år sedan Louise Hoffsten uppträdde för allra första gången. Det var på Trädgårdsföreningens scen i Linköping.

– Jag var väl 9–10 år och var där med min grupp från skolan. "Pappas slipsar" kallade vi oss. Vi sjöng väl någon visa av något slag, jag minns inte riktigt. Men det räknar jag som mitt första uppträdande.

Louise besöker ofta Linköping, där storebror Lars med familj bor.

– En gång östgöte, alltid östgöte, även om jag rotat mig i Stockholm nu. Jag har frågat min man och min familj om vi ska flytta tillbaka till Linköping. De säger nej till det, men de följer gärna med och besöker staden.