Filosofen Peter Sloterdijk har kallats både popfilosof, eklektiker och en promiskuös tänkare som betraktar intervjuer som en subgenre till essän. Onekligen ger Bo Gustavssons nu aktuella introduktionsskrift syn för sägen. Man kunde tillägga aktivist, säregen existentialist och en rad andra ismer därefter. En filosof med uppkavlade skjortärmar och händer som knådar det globala vardagseländet med handlingskraftigt munter optimism.

Sympatiskt, och mycket yvigt, en del tankespår verkar ha kort omloppstid, andra är mer klassiskt anknutna, både Marx och Heidegger (särskilt den senare) deltar i diskussionen och tidigt under läsningen kommer Engels gamla slagord om frihet som insedd nödvändighet i tankarna. Orsaken är en av Sloterdijks mer envetna formuleringar, hämtad från poeten Rilke ”Du måste förändra ditt liv”. Varpå Marx ekar med uppmaningen till filosoferna att inte enbart förklara världen utan även att förändra den. En existentiell insikt om vår utsatthet föder plikten att göra något åt eländet. Eller med heideggersk ordböjning – människoblivande och handling utifrån lidelsen att vara i världen.

Samvetsuppmaningen är ganska självklar, intressantare är Sloterdijks djupborrande i det nietzscheanska kärnbegreppet ”ressentiment”. Förlorarnas i dag förhärskande bitterhet som driver all världens högerpopulister, från Trump till Åkesson. Känslan av att ”den andre” berövat oss det som var vårt, det som var bättre, rättare, sannare. Nationens gränser, identitetens renhet eller bara försvaret för den egna dumheten. Men vidare: i moderniteten är alla förlorare, globaliteten gör bort oss, bankerna skrattar medan klimatet löper amok och demokratin föder fram självslukande monster.

Att läsa Sloterdijk via Bo Gustavsson är oavbrutet roande och lärorikt. Kanske för kontrasten mellan filosofens ständiga hyperboler, hans retoriska överdrifter och Gustavssons tålmodiga pedagogik. Utan att texten någonsin hakar upp sig (nå, kapitlet om ”allt leva i sfärer” är onekligen trassligt).

Hyperbolen är självskriven för vår överdrivna tid, den gör dessutom allt roligare, de drastiska små explosionerna i texten, exempelvis insikten om att skrivandet alltid kommer för sent, när slutsatsen väl låtit formulera sig har samtiden flyttat till ett annat ställe. Den mest egentliga boken återstår alltid och dess retoriska insikt innebär alltid en handling.

Peter Sloterdijk, född 1947, professor i filosofi och estetik vid Staatlichen Hochschule für Gestaltung i Karlsruhe. En bekantskap värd sina timmar. Tag gärna Bo Gustavsson som guide på färden mot en global etik.