Vi behöver alla lite raggarfylla i våra liv

Jag skjutsade hem den nyfunna bekantskapen från festen och han fnös åt mig i bilen: "Varför var du ens där, det här är väl inte din typ av människor?".

Ida larsson.

Ida larsson.

Foto: TT/NT

Krönika2019-10-05 11:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fnysningen var absolut inte fientlig eller otrevlig. Frågan var ärlig och det låg mer av en förundran än något annat i hans röst. Och visst kan jag hålla med honom, jag hade inte räknat med att hamna på en raggarfest någonstans i mitten av skogen förra lördagen. Men nu var det så det blev. 

Innan raggarfesten följde jag med på en förfest. Milt uttryckt var alkoholhalten hög, men mitt egna ställningstagande som nykterist ifrågasattes inte. Det sågs till och med som en bra egenskap, eftersom skjutsen till festen då hela tiden fanns tillgänglig. Jag skickade en video från festen till en vän och skrev "Tur att du inte är med, du hade varit livrädd". Han höll med mig i mitt påstående och ifrågasatte sedan varför en av festdeltagarna simmande runt på köksgolvet. "Dä ä hemma", skrev jag på bred dialekt.

För min vän var den förfesten och den raggarfesten något som jag är, men som inte han är. För den nya bekantskapen var det helt tvärtom. Där befann jag mig helt plötsligt i en värld som han har haft som sin hela sitt liv. Visserligen hade jag leopardmönster på mig och kråksparkar ut från ögonvrån, men att jag även har fötter i andra världar sken igenom. Han var förundrad över att "en sådan som jag" kunde umgås "med sådana som dem". 

För mig är det inget ovanligt att jag ifrågasätts på olika platser, just för att jag rör mig i så många olika rum. En raggarfest, en vandringstur i Norge, en hemmakväll med tacos eller en VIP-lista på någon suspekt nattklubb i Stockholm. Alla låter de som lika roliga kvällar i mina öron. Men jag köper att jag blir ifrågasatt. Jag är inte en kameleont som snabbt byter skepnad beroende på var jag är, utan mer ett lapptäcke där visa bitar passar perfekt – medan andra sticker ut. 

I bilen, på vägen hem, svarade jag den nya bekantskapen: "Jag har bara ett liv, varför skulle jag begränsa mig till att bara vara en sak?". Min typ av människor är nämligen inte av en sort som alla har lika många högskolepoäng som jag, som lyssnar på samma musik som jag och som har samma värderingar som jag. Min typ av människor är de som gör mig glad och som får mig att inse hur fantastiskt stor och komplex den här världen är.  Livet är det som sker utanför boxen, kom ihåg det nästa gång det vankas raggarfest. 

Raggarfest som den kunde se ut förr. Bilden är tagen i Karlskoga 1963.
Raggarfest som den kunde se ut förr. Bilden är tagen i Karlskoga 1963.