Många hörsammade samma påbud från andra håll och det hela blev något av en fluga under sommaren, vilket resulterade i ett slags litterära finger­avtryck, som avslöjade deltagarnas favoritlektyr.

Själv valde jag Gilbert Whites ”Naturen i Selborne”, Thorkild Hansens ”Det lyckliga Arabien”, James Joyces ”Ulysses” och några till. En del av böckerna på min lista har jag redan glömt, vilket understryker det preliminära och lätt godtyckliga i ett urval av det här slaget. Det finns naturligtvis en hel rad verk som kunde ha platsat istället för dem som fanns på listan.

Det gäller exempelvis en bok som ­Victor Klemperers ”LTI – Lingua ­Tertii Imperii – tredje rikets språk: en ­filologs anteckningar” från 1947 (den svenska upplagan kom 2006).

Upphovsmannen hade ett påbrå som sannolikt fört honom till något av de nazistiska dödslägren om det inte hade varit för hustrun Eva. Hon var inte judinna och utsattes för ständiga trakasserier för att tvinga fram en skilsmässa, men hon vägrade, vilket av allt att döma räddade maken. Det gav den tidigare språkprofessorn Klemperer möjligheten att granska det ­nazistiska samhället inifrån – ord för ord.

Han noterade tidigt hur det totalitära språkbruket, likt små doser av arsenik, förgiftade samhället efter Adolf Hitlers makttillträde 1933. Vissa nyckelord förlorade sin betydelsebärande roll för att istället laddas med känslor och magi. Ett begrepp som fanatisk fick exempelvis ny användning och istället för den tidigare negativa klangen kom det att stå för ett nytt, eftersträvansvärt ideal. Han registrerade också den tilltagande förekomsten av ord som livsrum, det totala kriget och rasäkta. De gav en vink om vad som var på gång.

En del kritiker har ansett att Victor Klemperer gick för långt när han hävdade, att det det var omöjligt att skydda sig mot det deformerade språket. Han utgjorde själv ett bra exempel på att motstånd var möjligt, men i sin bok påvisar han framför allt hur propagandan kan ympas i det kollektiva medvetandet och skapa en ny ­normalitet av det som nyligen var otänkbart.

Om världen utvecklats på ett annat sätt hade ”LTI – Lingua Tertii Imperii – tredje rikets språk” kunnat bli ihågkommen som en heroisk insats från det förflutna. Men som ett exempel på hur språket kan korrumperas och perverteras känns den istället obehagligt aktuell. Något som upphovsmannen gissningsvis varit den förste att beklaga.