Höger/SD regeringen väljer att skära ner kraftigt på stadsbidragen till kommunerna. Samtidigt som samma regering höjer kraven på vad som ska göras. Hela krisen inom välfärden handlar faktiskt om personalens arbetsvillkor. Med underbemanning, större barngrupper och omöjliga scheman verkar Höger/SD regering se personalen som en förbrukningsvara.
Regeringen har valt att satsa väldigt mycket pengar på de som har det väldigt bra medan de har glömt bort vanliga familjer. Därefter har man valt att inte satsa de resurser som till exempel sjukvård, äldreomsorg och skola kräver.
Regeringen har framkallat en välfärdskris. Regeringens försvar på när det inte finns mer resurser är att vi måste hitta andra lösningar. De lösningar som regeringen har är effektiviseringar eller rättare sagt, nedskärningar. Om det inte finns mer resurser så måste uppdragen minska inom alla välfärdsyrken för att skapa balans mellan krav och resurser. Nedskärningar som våra barn kommer få betala genom att inte få den utbildning och omsorg som ger dem förutsättningar för att lyckas i livet. Vi kommer ha gamla som dör i ensamhet och vi kommer ha en sjukvård som aldrig lyckas hjälpa de som är sjuka.
Det som verkligen sker när höger/SD regering satsar på välfärden är att de egentligen omfördelar resurserna. När man gör neddragningar inom äldreomsorgen så ”satsas” det på socialtjänsten eller polisen. Det är cirka 1,3 miljoner som arbetar inom välfärden och många fler som använder välfärden. Då är det inte rimligt att regeringen ställer olika delar av välfärden mot varandra.
Det som krävs för att samhället ska ha en fungerande välfärd är att det måste bli ett slut på ospecificerade effektiviseringskrav i välfärden och att det finns balans mellan krav och resurser.