Den avslutande meningen i uppdraget vittnar dock om att detta handlar om något annat. Man skriver att skyddsombud ska kunna utses oavsett om det finns en facklig tillhörighet eller inte. Detta bäddar så klart för att arbetsgivare på sikt kan utse sina egna skyddsombud.
Det är ett problem. Skyddsombuden arbetar redan idag under ansträngande och utmanande förutsättningar. Att balansera medarbetarnas krav på en säker arbetsmiljö med arbetsgivarens krav på kostnadseffektivitet är ingen dans på rosor.
Försvinner kopplingen till facket så har skyddsombudet i praktiken ingenting att sätta emot en arbetsgivare som inte vill samarbeta.
Möjligheten att utse skyddsombud utan facklig koppling finns redan idag. Därför kan man ju ställa sig frågan vad regeringen avser med att skriva detta i uppdraget? Det är väl ingen hemlighet vad regeringen tycker om fackens rättigheter och Sverigedemokraterna menar att en del fack har politiska kopplingar som de tycker är dåliga.
Ingen tänker dock på vad som är bäst för arbetstagarna. Den ordning där facken utser skyddsombuden har räddat tusentals liv och det finns ingen anledning att ändra på detta.
Facklig tillhörighet och fackligt mandat att utse skyddsombud är en garant för att arbetsmiljöarbetet bedrivs utifrån arbetstagarnas bästa, deras rätt att inte dö eller skadas på jobbet. Försvinner det mandatet så kommer olyckorna sannolikt att öka. Det gynnar ingen.
Detta förslag bör förpassas till papperskorgen/skräphögen. Vi måste skydda våra skyddsombud, ingen önskar väl någon en dålig arbetsmiljö? Det borde gälla våra skyddsombud också.