– Jag får världens idéer hela tiden och sätter igång med olika projekt. Ibland blir det övermäktigt, säger han.

Vi träffas i hans lägenhet i Navestad och redan i hallen syns hans idérikedom. I ena hörnet står en lampa gjord av träpinnar målade i vitt. På väggen intill hänger ett gammalt fönster, som får agera både ljusstake och upphängningsplats åt några svartvita fotografier, som Patrik Lundström såklart har tagit själv.

– Jag tycker om att försöka få till en skön stämning.

Artikelbild

| I ett hörn av sovrummet målar Patrik sina tavlor.

I sovrummets ena hörn har Patrik sin lilla skaparverkstad, där han just nu skapar tavlor och vykort med hjälp av stämplar och vattenfärger. På väggarna i vardagsrummet syns de färdiga resultaten – vackra landskap i drömmiga färgskalor.

I vardagsrummet står också en hel drös instrument. Bland annat ett gäng flöjter av olika slag.

Patrik berättar om de olika flöjterna och ger också smakprov på sin musikaliska sida. Det är vackra klassiska melodier som strömmar ut i lägenheten.

– Det var under min tid på Mikaelgården i Järna som jag upptäckte att jag har musiköra och lärde mig att uppskatta de traditionella visorna.

Artikelbild

| Just nu använder sig patrik gärna av stämplar och färg för att skapa drömlika landskap.

Mikaelgården är en internatskola i Järna med antroposofisk inriktning som vänder sig till barn med olika psykiska och sociala funktionsnedsättningar. Patrik har adhd och en lätt utvecklingsstörning och började på Mikaelgården när han var tio år.

Innan dess gick han på Ektorpsskolan och hade en personlig assistent, men upplevde ändå skolgången som stökig och jobbig.

Artikelbild

| Heminredning är ett annat stort intresse och patrik skapar gärna egna möbler.

– När min mamma fick höra talas om Mikaelgården åkte vi dit på studiebesök och efteråt gick jag som på moln.

Han blev kvar på skolan i Järna ända fram till gymnasieåldern och har många fina minnen därifrån.

Artikelbild

| Patrik är musikalisk och spelar gärna klassiska folkvisor på flöjt.

Patrik berättar om hur de fick vara ute i skogen och plocka löv och kottar för att sen göra upp en eld och färga ull i en stor kittel. Ull som de själva kardat och spunnit. Han berättar med inlevelse om skördefester och adventsfiranden.

Baksidan var att han saknade sin mamma, då han också bodde på skolan. Varannan helg åkte han hem och när söndagen kom var det alltid tårfyllda avsked.

Artikelbild

| Patrik är musikalisk och spelar gärna klassiska folkvisor på flöjt.

– Det var jobbigt. Jag var väldigt mammig.

Patrik berättar sen att han är adopterad och att han är glad som har "världens bästa mamma". Han föddes i Norrköping och hade missbrukarföräldrar som inte kunde ta hand om honom. Hans adoptivmamma jobbade då inom socialförvaltningen i staden och bestämde sig för att ta hand om Patrik.

Artikelbild

| Patrik Lundström är en kreativ själ och kastar sig ständigt över nya projekt.

– Jag är glad att jag fått de möjligheter jag fått. Annars hade jag kanske själv hamnat i missbruk eller något annat strul.

Patrik har också en lillebror, även han adopterad, som betyder mycket för honom.

Tre dagar i veckan deltar Patrik i daglig verksamhet på Studio 59, där han får hjälp att genomföra några av sina större projekt, nämligen filmer. År 2015 var det premiär för hans första dokumentärfilm "I Kullmans fotspår", som handlar om Carl Magnus Kullman, som år 1838 var den siste mannen att bli avrättad i Norrköping. I filmen skildras var han bodde, var han satt i fängelse och även hans brott – att mörda två kvinnor. Filmen visades på Cnema.

Just nu håller Patrik som bäst på med sin andra film, även den en hemsk historia.

– Det är en spökvandringsfilm utifrån en tidningsartikel skriven år 1928.

I artikeln har reportern talat med personer i Norrköping om olika övernaturliga händelser de upplevt. Patrik håller just nu på med att samla in gamla vyer över Norrköping från stadsmuseets arkiv. Även musiken och berättarrösten gör han själv.

Han spelar upp ett ljudspår, där han med klar och tydlig röst berättar om en ruskig händelse, ackompanjerat av spöklika musikslingor.

– Jag brukar få beröm för min röst, vilket är extra roligt eftersom jag har haft talsvårigheter hela uppväxten, säger Patrik och fortsätter.

– Att jag blivit bra på att uttrycka mina känslor och förmedla dem vidare är nog delvis tack vare mitt funktionshinder. För det har gjort att jag kämpar varje dag.