För någon vecka sedan meddelade Holmen att ansökan om att få bygga i Finspång dras tillbaka. Nu återstår ett tiotal verk, och visst påminner det lite om sagan om skräddaren och kostymen som till sist blev en tumme.
Nja, ett tiotal större verk är trots allt ett tiotal fler än vad som finns idag i Norrköping. Storleken varierar och tekniken utvecklas, men om jag begriper rätt kan ett modernt verk producera tillräckligt för att försörja ungefär 1 100 hushåll. Det handlar alltså fortfarande om ett nämnvärt tillskott av el.
Det är inte bara i Norrköping som vindkraftsplaner stoppas eller bantas. Ungefär hälften av alla ansökningar de senaste åren har stoppats av kommunernas veto. För så är det, kommunerna har en möjlighet att säga nej och då blir det ett nej. Om kommunen inte använder sitt veto, då går frågan vidare och en omfattande miljöprövning tar vid. I Norrköping har kommunen släppt igenom flera planerade projekt, men samtliga har stoppats av miljöprövningen.
Det finns en del som vill avskaffa vetot. Jag håller inte med om det, men kritikerna har onekligen en poäng. Ett nej bidrar inte till att lösa de grundläggande problemen.
I stort sett alla forskare och politiker är överens om att vi måste minska behovet av olja och kol. Med all respekt för alla andra stora samhällsproblem, klimatfrågan är vår tids ödesfråga. För att klara omställningen behövs fler elbilar, mer järnväg och så vidare. Kort sagt, elanvändningen kommer att öka.
En del prognosmakare tror att vi behöver fördubbla användningen under de kommande decennierna. Jag hoppas att de överdriver, att vi med smartare och därmed energisnålare lösningar kan hejda ökningen något. Men vi behöver producera mer el, om det är nästan alla ense.
För att klara omställningen behövs det helt enkelt många ja till olika lösningar. Det behövs betydligt fler ja än nej.
Missförstå mig inte. Ansvaret för omställningen kan aldrig läggas på enskilda personer. Den som är kritisk till en etablering, som kanske själv är berörd, har all rätt i världen att kräva att ansvariga politiker ska pröva andra alternativ. Och ansvariga politiker har en skyldighet att lyssna och göra sitt yttersta för att minimera mål- och intressekonflikter.
Politiker som tar ansvar kan emellertid inte bara säga nej, och det gäller även lokalpolitiker. Ja, det gäller även mig. Jag är visserligen inte längre kommunalråd, men fram till valet sitter jag med i kommunfullmäktige, kommunens riksdag. Norrköping är en del av Sverige och världen och därför är det rimligt att vi tar vår del av ansvaret för att producera energi. Dessutom behöver vi göra det för vår egen skull.
Om vi inte förmår utveckla de förnybara alternativen i vår egen kommun måste vi se till att den el som produceras i andra delar av landet överförs till våra hushåll och våra industrier. Ledningar för att överföra el kostar stora pengar och påverkar också miljön.
Det finns en del som hävdar att utbyggd kärnkraft är bättre än mer vindkraft. För egen del tror jag att det kommer att krävas många lösningar, men framför allt måste vi förhålla oss till de alternativ som finns idag. Idag finns det ingen som vill bygga kärnkraft i Norrköping. Möjligen kan vi till en överföringsledning någon gång i framtiden. Det vi vet är att det finns investerare som vill satsa på anläggningar för sol och vind.
Återigen, jag tycker det kommunala vetot ska vara kvar. Men det måste kombineras med ett tydligt ansvar för att ta fram alternativ. Den som har makten att stoppa ett projekt måste ha en skyldighet att möjliggöra andra satsningar på förnybar energi.
Lars Stjernkvist
Socialdemokrat, tidigare kommunstyrelsens ordförande, numera frilansande skribent och krönikör i NT