Men jag vet numera att det är en egen kommun och att de har anställt en kommunpoet för 900 000 kronor. Förvisso 900 000 statliga kronor, men likafullt nästan en miljon kronor.
Poeten heter Jimmy Alm, och han är numera i det närmaste världsberömd. Det är onekligen ett originellt grepp att anställa någon som i diktens form ska beskriva livet i en kommun. Reaktionerna har varit kraftiga och många har rasat, som det numera heter. Ljudligast rasade Aftonbladets Lena Mellin, som jämförde Tranemos kommunpoet med gamla tiders hovnarrar.
Några av de ansvariga blev oroliga och kallade till krismöte i kommunen. Andra noterade uppmärksamheten med förtjusning, och konstaterade att syftet var just detta, att sätta Tranemo på kartan. Det handlade om marknadsföring för att locka fler till kommunen.
Nja, jag tror det gäller att vara försiktig med den typen av slutsatser. All reklam är inte bra reklam, och det är inte säkert att företag och verksamheter flyttar till Tranemo därför att de vill finnas i närheten av en kommunpoet.
Så visst har kritikerna en poäng. Det gäller att vända på varje krona, och för kommunen är det självklart helt avgörande om det finns förskolor och skolor med bra kvalité. Men med det sagt, jag tycker att initiativet med en kommunpoet är lysande.
Jag flyttade inte till Norrköping för kulturens skull. Inte ens för Sleipners. Men det var föreningslivet och kulturen som drog in mig i stadens gemenskap. Det var i början av 1980-talet och Norrköping var verkligen en stad på dekis. Industrilandskapet var ödsligt och flera av fastigheterna förföll. Men det fanns ett rikt kulturliv och en bubblande kreativitet bakom många av de slitna fasaderna.
Det finns forskare som Richard Florida som menar att förutsättningarna för städers utveckling har förändrats. Lite slarvigt sammanfattat menar de att vi tidigare flyttade dit jobben fanns medan det numera skapas jobb där människor trivs och vill bo. Det har blivit möjligt för fler att bo var de vill, och då väljer många att bo där det finns ett rikt utbud av kultur, idrott och annan kreativ verksamhet.
Jag vet, det gäller inte alla. Undersköterskan och pappersbruksarbetaren behöver ha nära till jobbet. Men tågen till Stockholm är redan idag fullastade med pendlare, och jag är inte säker på att de skulle vara det om det inte fanns en teater, ett rikt musikliv och i övrigt ett bubblande kulturliv att komma hem till.
Nej, vi har ingen kommunpoet i Norrköping. Under åren som kommunalråd har jag emellertid varit med och gett en del pengar till konstnärer och författare som gett sig på uppgiften att försöka fånga Norrköping i ord och bild.
Återigen, jag tror inte att en kommunpoet får människor och företag att vallfärda till Tranemo. Men jag är helt säker på att det är lättare att få människor och trivas och stanna på ett ställe där det finns ett bubblande kulturliv.
Jag vill verkligen inte flytta från Norrköping. Men om jag var tvungen att flytta för min försörjnings skull, och fick ett jobb i låt oss säga Sexdrega, då skulle jag definitivt undersöka om det inte var värt att pendla 20 minuter för att få bo i Tranemo.
Lars Stjernkvist
tidigare kommunstyrelsens ordförande, numera frilansande skribent