Hon uttryckte samma oro och vrede som många andra. Samtidigt kände hon skuld. Hon delade min och alla andras inställning till våldsverkarna men kände trots det skuld och skam. Hon är ju muslim.
Det är naturligtvis ologiskt. Knäppt, för att uttrycka det rakt på sak. Hon är lika mycket offer som alla andra Norrköpingsbor som vill bo i en fredlig stad och som förstår att respektera andras åsikter. Ja, hennes känsla är ologisk för alla som uppskattar ett tolerant och demokratiskt samhälle. Men den är fullt rimlig och logisk för fanatikern. För den som hatar nyanser, problematisering och diskussion. För extremisten finns det bara svart eller vitt, för eller emot.
Våldsverkarna lyckades orsaka kaos och de lyckades skada poliser. Dessutom har de lyckats påverka många andra, och inte minst har de lyckats påverka det politiska samtalet den senaste tiden. Det är självklart inget konstigt att upploppen präglar samtalen människor emellan.
Det anmärkningsvärda är att samtalen i så stor utsträckning sker på fanatikerns villkor. En helt vanlig kvinna i Norrköping känner att hon måste distansera sig ifrån sin religion eller försvara, om än indirekt, våldsverkare. Och en svensk partiledare undrar varför polisen inte sköt skarpt och varför det inte var 100 islamister som skadades under upploppen.
Jodå, det har hörts andra röster under veckan. Sophia jarl (M) och hennes parti konstaterade att mer behöver göras för att skapa jobb och bryta bidragsberoendet, inte minst i utsatta områden. Jag inser att det går att raljera över förslaget och hävda att arbetslöshet minsann inte kan förklara det besinningslösa våldet. Självklart inte, men Moderaterna pekar på något väsentligt, nämligen att det inte finns några enkla lösningar på svåra problem.
Buset ska buras in, om det är nästan alla ense. Så långt har fanatikern rätt, att det finns ett enkelt svar. De som bryter mot lagen i ett demokratiskt samhälle ska dömas. Sedan blir det mer komplicerat. Fört att komma åt orsakerna och åstadkomma långsiktigt hållbara lösningar krävs nyanser och avvägningar.
Navestad finns idag med på polisens lista över utsatta områden. Tidigare fanns även Hageby och Klockaretorpet med. De har tagits bort därför att polisen ser en positiv utveckling när de väger ihop skolresultat, sysselsättningsgrad, trygghet och brottslighet. Även i Navestad fanns det positiva tecken.
Det är alltså en rad faktorer som vägs in, och det är just därför som den är värdefull. Sophia Jarl och polisen har en poäng när de pekar på att det finns samband, och att ett effektivt arbete måste ta hänsyn till att allt hänger ihop.
I en diskussion som tar hänsyn till att tillvaron är komplicerad lär vi upptäcka att gränsen inte alltid går mellan kristna och muslimer eller ens mellan socialdemokrater och moderater. I en nyanserad debatt kan jag ibland hålla med Moderaterna, trots att jag i andra frågor har en helt annan uppfattning.
Om vi på allvar vill skapa ett tryggt samhälle måste vi helt enkelt erkänna att svåra problem kräver svåra avvägningar, att tillvaron nästan aldrig är svart eller vit, att någon har helt rätt och andra helt fel. Vi måste göra vårt yttersta för att förhindra att förenklingar och fördomar som gör att vi måste välja mellan två sidor, och bara två sidor. Jag vet, det är lättare sagt än gjort, men om det inte blir sagt, då blir det aldrig gjort.
Lars Stjernkvist
Socialdemokrat, tidigare kommunstyrelsens ordförande, numera frilansande skribent och krönikör i NT