Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Vargsvepet: Nilsson glödhet

Norrköping Den andra omgången har körts i elitserien och vi fortsätter på inslagen linje.
Med en genomgång av hur Vargarnas förare skötte sig i den högsta serien.
En var magnifik, en var mycket bra, medan två hade tyngre dagar på kontoret.
Så kan man summera kvartetten som var igång.

 

Kim Nilsson, Masarna, 13+2 (6)
Masarna tog en överraskande seger borta mot Smederna, SM-guldvinnare de två senaste åren. Kim Nilsson var en stort bidragande faktor till Avestalagets bedrift. 15 betalade poäng är enormt bra. Nilsson fick bara stryk av Fredrik Lindgren (som kommer att vinna VM-guld i år). Men när matchen avgjordes i sista heatet - då fick Lindgren ge sig för Nilsson som även akterseglade Andzejs Lebedevs i heat 15. Mäktigt, Kim.

Daniel Davidsson, Piraterna, 1 (3)
Efter en fin premiär hemma i Motala, så hade Daniel Davidsson det betydligt kärvare i Målilla. En ynka poäng inkört, och som dessutom var "gratis" då han var före lagkamraten Daniel Kaczmarek när de åkte på en femetta i baken. Nej, den här matchen är bara att glömma för Davidsson. Det kommer han att göra också.

Joel Andersson, Indianerna, 5+2 (4)
Hur Joel Andersson tacklade att bli petad i Vargarnas premiär? På ett bra sätt. 5+2 är en vass poängskörd från ungtuppen. Inblandad i två femettor. Hade rivige Krzysztof Kasprzak bakom sig i ett heat och vann den interna fajten mot vargkollegan Mathias Thörnblom med 2-1. På Sannaheds dräpande bana trivs Andersson. Snacka om kontraster mot tvära Kråkvilan.

Mathias Thörnblom, Lejonen, 2+1 (3)
Thörnblom tog en femetta med Kacper Woryna mot Chris Holder. Men han åkte också på 2-10 i baken i hans övriga heat. Jag tänker inte såga skåningen. Det var ingen höjdardag, men långt ifrån en katastrof. Det är knalltufft i elitserien.

 

*****

 

Viktor Bergström, Henrik Bergström och Timi Salonen körde inte i elitserien, men finns med i Vargarnas premiärsjua i allsvenskan hemma mot Valsarna.

Läs förresten min bloggkompanjon CG:s vassa krönika inför Vargarnas säsong här.

 

/KW

Fredrik Lindgren blir världsmästare i år

Norrköping GP-serien hade premiär i lördags och vi bjöds på en underhållande tävling från den polska huvudstaden. Polackerna vet dessutom hur man skapar en infernalisk stämning på läktaren. Klass.

Jag har redan publicerat mitt tips på hur GP-serien slutar på andra plattformar. Men vad fan, jag tycker även att bloggen kan få ta del av mitt tips. Jag har inte ändrat mig. Det blir skoj att kolla hur många fel man hade när vi summerar i oktober.

Så här lyder mitt tips:

 

Fredrik Lindgren, Foto: Bildbyrån

Fredrik Lindgren (Foto: Bildbyrån).

 

1) Fredrik Lindgren, Sverige

– Sveriges senaste individuella VM-guld tog Tony Rickardsson 2005. Det är alldeles för länge sedan. Vi vill inte vänta längre. Fredrik Lindgren har verktygen som krävs för att gå hela vägen. Det har han bevisat nu. Om Lindgren bara håller sig skadefri, så blir det svensk guldglädje i höst.

2) Bartosz Zmarzlik, Polen

– Jag fortsätter att tippa Zmarzlik högt upp. Det går liksom inte att göra annat. Han är galet snabb stundtals, ibland kanske lite väl snabb för sitt eget bästa då det blir en del incidenter. Zmarzlik är en sådan som skulle må gott av att tänka lite mer när han kör.

3) Tai Woffinden, Storbritannien

– VM-guld 2013, 2015 och 2018. Däremellan två medaljer och en fjärdeplats. Woffinden är en gigant och en framtida legendar. Allt ser så lätt ut för britten när han har en bra dag. Att vinna två-raka VM-guld är ingen lek, det är bara Rickardsson och Nicki Pedersen som lyckats med det i modern tid.

4) Emil Sayfutdinov, Ryssland

– Rysslands frontfigur har varit med i världseliten länge nu. 2019 blir inget undantag. Jag börjar dock betvivla att han har det där sista lilla extra som krävs för att ta det sista steget och få ställa sig högst upp på pallen. Motbevisa mig gärna, Emil.

5) Maciej Janowski, Polen

– Jag kan inte annat än att lyfta på hatten för prestationerna som "Magic" (töntigt smeknamn) har bjudit på de två senaste åren. Han har sniffat på medalj och tar numera rejält med plats på den stora scenen.

6) Jason Doyle, Australien

– Han var oerhört desperat – men med balans – året han vann guld, Doyle. I fjol blev det inte helt överraskande ett bakslag med sjundeplatsen (hans sämsta hittills i GP-serien). Jag är spänd av förväntan över hur late bloomern studsar tillbaka nu. Kapaciteten är ruggig.

7) Leon Madsen, Danmark

– Lite av en skräll kanske. Jag tror att Leon Madsen kan röra om rejält i GP-grytan i år. Har hållit en fruktansvärt hög nivå i polska ligan de senaste säsongerna. Vann EM-serien i tufft sällskap i fjol. Madsen är inte här för att storögt titta på kollegorna.

8) Niels-Kristian Iversen, Danmark

– Han kändes på nedgång, Niels-Kristian. Sedan opererade han sig – och höjde sig betänkligt. Den gamle Iversen är tillbaka. Det är dejligt.

9) Patryk Dudek, Polen

– Oj, vad vanskligt det börjar bli här. Vi vet allihopa att Dudek lika gärna kan ta medalj. Snabb som en iller när det stämmer för honom.

10) Artem Laguta, Ryssland

– 2011 var på tok för tidigt. I fjol var lillebror Laguta redo för GP-serien. Sjätteplatsen var stark, men blir svår att överträffa.

11) Janusz Kolodziej, Polen

– Kolodziej går lite under radarn. Men han gör det bra och har en ruskig speed när han har vaknat på rätt sida. Jag blir inte förvånad om polacken vinner något enskild GP, men över en hel säsong bör det bli marigt.

12) Martin Vaculik, Slovakien

– Var han värd ett wild card till i år? Nej, enligt mig. Men visst, hellre Vaculik än Chris Holder.

13) Antonio Lindbäck, Sverige

– Snacket om att Lindbäck är en sådan extraordinär talang bör ta slut. Han var det. Och han blev en skicklig speedwayförare. Men han blommade inte nog för att nå den absoluta toppen.

14) Matej Zagar, Slovenien

– Det har varit lite på gång ett tag. Nu är vi här. Detta blir Zagars sista säsong i GP-serien.

15) Greg Hancock, USA

– Han närmar sig 50 år, den gode Greg. Kärleken till att sladda vänstervarv upphör dock aldrig. Han går omkring med ett ständigt leende och hans avslappnade inställning är nog en faktor bakom de grymma prestationerna – år efter år. Men nu måste det väl börja gå nedåt? Tillägg: Hancock meddelade att han avstår körning tills vidare den här säsongen. Anledningen är att hans fru har insjuknat i bröstcancer. När han ska köra igen återstår att se. Våra tankar är med Hancock och hans fru. Det finns saker som är betydligt viktigare än speedway.

Elitseriesvepet: "Makalöst stark kväll"

Norrköping Mina damer och herrar. 

Det har varit elitseriespeedway ikväll igen och vad passar då bättre än ett gediget svep över det som hänt och inte hänt under aftonen.

Tycker ni att jag har rätt? Läs då vidare.

Tycker ni att jag har fel? Läs ändå. 

Här kör vi kvällens genomgång:

Masarna-Dackarna 53-37

Masarna fortsätter verkligen att överraska. Samtidigt är det definitivt inte roligt för Dackarna, en guldfavorit före säsongen, som har haft orimligt mycket bekymmer med skador och liknande. Tappar man så mycket kraft som Målilla-laget gjort under inledningen på säsongen blir det inte lätt mot något gäng i elitserien. Om vi kollar på de individuella Vargarna i den här matchen så finns det ett gigantiskt plustecken som lagledarduon Peter Jansson och Mats Erixon kan gnugga händerna åt.

Nämligen:

Kim Nilsson 3, 3, 2, 2, 2*, 2. Totalt: 14+1 poäng.
Ankaret i Varglaget är detsamma på Brovallen. Kim Nilsson hade en makalöst stark kväll. Matchens bäste förare fick sex heat totalt och skramlade ihop massor av poäng på det. Säsongen har inlett bra för Nilsson som fortsätter ta steg i sin utveckling. Lagkapten både i Vargarna och Masarna och det är ingen roll som verkar tynga stockholmaren.

I övrigt noterar vi från den här matchen att tidigare Vargföraren Antonio Lindbäck också var stabil i Masarna med sina 13+2 poäng. I Dackarna körde Oliver Berntzon in 12+1 poäng och Jacob Thorssell skramlade ihop 7 poäng. De tidigare Vargförarna var ingen skuld till den tunga förlusten med sina insatser. Lagledare för Dackarna är för övrigt också en gammal "varg" i Peter Karlsson och han har en del saker att lägga pannen i djupa veck över.

Västervik-Kumla Indianerna 45-45

Det är alltid roligt med speedwaymatcher som slutar oavgjort. När det lever in i det sista heatet är det verkligen häftiga kamper över de fyra varven. Rapporterna gör gällande att det här också var en drabbning som var lika spännande och häftig som siffrorna visar. Peter Ljung stor hjälte för Västervik (för vilken gång i ordningen i karriären?) genom att sno åt sig heatsegern i sista heatet när han passerade Chris Holder med ett knappt varv kvar.

Häftigt.

Men nu över till det som hände med Vargögon:

Joel Andersson 2, 1, 0. Totalt: 3 poäng.

Joel Andersson hade en bra kväll för Vargarna i Nyköping på måndagen. Nu körde han som reserv för Indianerna och gjorde det väl helt okej. Varken mer eller mindre, men han fick tuffa heat också mot ett Västervik som kan ha Bartosz Smektala som reserv. 

Många ex-vargar var också igång. I Västervik den dynamiska danska duon Nicki Pedersen (7+1 med ett stopp och en nolla till i sista heatet) och Peter Kildemand (6 poäng). Ingen av dem hade en av sina bästa kvällar i karriären. Bättre då för Tai Woffinden, som jag kommer kalla för världens bästa förare i mitt tycke varje gång jag skriver om honom (så länge jag tycker det, när jag inte längre tycker det kommer jag sluta ...ni fattar). Tai svepte hem 13 poäng för Indianerna och var kvällens bäste tillsammans med just hemmalagets Peter Ljung.

Vetlanda-Rospiggarna 52-38

Rospiggarna kändes som en utmanare i den absoluta toppen inför säsongen. Nu ligger man hittills sist med noll poäng på de tre första omgångarna och en Jason Doyle (tidigare Varg) som inte är form än. Det märks. Vetlanda avgjorde mer eller mindre det här tidigt och det blev ganska avslaget till slut.

Vargögon då?

Om man så letar och gräver upp hela Vetlanda Motorstadion och skogen runt omkring så hittar man ingen nuvarande Vargförare i något av lagen. Men åtminstone ett par som kört här tidigare.

Jason Doyle är redan nämnd. Han noterades för 8 poäng den här kvällen. Ingen katastrof men man har högre krav och förväntningar på en förare av den kalibern. Rasmus Jensen körde som reserv för Rospiggarna och från den positionen blev det tre poäng för dansken. 

Lejonen-Eskilstuna Smederna 48-42

Smederna får det inte riktigt att stämma än. Bara en seger på fyra matcher för de regerande mästarna är inte helt enligt kalkylen. Som min bloggvapendragare konstaterade nyss på Twitter (han är för övrigt hetare än någonsin där så gå in och följ!) så får Eskilstunalaget just nu för lite från sitt reservpar. Alexander Woentin och Linus Eklöf tog två poäng ihop ikväll och förlorade den speciella kampen reserverna emellan med 2-15. Då är det tufft.

Som den lokaltidning vi är riktar vi dock genast blicken mot de förare som emellanåt får dra på sig Vargarnas väst. Det fanns en sådan även i den här matchen och här är hans kväll i siffror:

Mathias Thörnblom 2*, 1, 2*. Totalt: 5+2 poäng.

Thörnblom var ojämn i Vargarnas senaste match på Svanstabanan men gjorde en godkänd insats här från reservplats för Lejonen. Slog bland annat Smedernas "femma" Przemyslaw Pawlicki en gång. Thörnblom är en stabil kille och har inlett säsongen helt okej får man säga.

Många förare i den här matchen har kört i Norrköping tidigare och vi tar väl en sammanfattning även av dem. Krzysztof Kasprzak tog 6+1 poäng för Lejonen från position nummer fem. Inget han kommer att skicka telex om hem till släkt och vänner men en okej kväll. Adrian Miedzinski tog 5+2 för Smederna vilket leder till ungefär samma typ av svala reaktioner. Michael Jepsen Jensen var däremot ett starkt kort bakom Fredrik Lindgren i bortalaget. Det var de två som presterade okej mer eller mindre men med enbart två förare som är på hugget är det tufft. Ex-vargen Jepsen Jensen tog 10+1 poäng, ett habilt facit. 

* * * * * * * * 

Om vi gör en slags analys av tabellen så här långt i elitserien kan det vara bra att först göra en sak.

Presentera tabellen.

Här är den:

1) Kumla Indianerna 5 poäng.

2) Västervik 5 poäng

3) Vetlanda 4 poäng

4) Masarna 4 poäng

5) Lejonen 4 poäng

6) Eskilstuna Smederna 2 poäng

7) Piraterna 2 poäng

8) Dackarna 2 poäng

9) Rospiggarna 0 poäng

Analys: Om vi börjar med de lag som överraskat negativt så är de ganska lätta att hitta. Dackarna och Rospiggarna kändes som två riktigt starka lag inför säsongen. Nu är de sist och näst sist. Också två lag som drabbats väldigt hårt av skador på nyckelförare, vilket direkt lyser igenom i en så jämn och tuff serie som elitserien är. Eskilstuna Smederna är också något sämre än jag hade kalkylerat med. Positivt då? Indianerna har ett underskattat gäng (jag erkänner att jag var tveksam före säsongen) men presterar och har ett bra lag. Västervik överraskar också mig en del hittills. Och så Masarna förstås som jag och många med mig såg som det laget som var gjutet på sistaplatsen. Nu har man haft "tur" att få möta exempelvis ett oerhört skadeskjutet Dackarna tidigt på säsongen men man ska inte förringa det laget gjort hittills för det. 

Det får bli slutordet för mig.

Kollega Kenny Wiis sitter förhoppningsvis inne på ett gediget blogginlägg inom en inte alltför lång framtid. Om inte får ni snart dras med mig här igen.

Till dess:

Hörs!

/CG

Han visade vem som bestämmer i allsvenskan

Norrköping När Vargarna, via två raka femettor skaffade sig en sexpoängsledning med två heat kvar såg de ut att gå mot segern i E4-derbyt.
Och mitt tips på 49–41 till Vargarna såg inte så pjåkigt ut.
Griparna ville dock annat och spurtade starkt med 9–3 i heat 14 och 15, vilket gav 45–45 på resultattavlan.
Peter Ljung visade att han är allsvenska främste chaufför med att tvåla dit Kim Nilsson tre gånger. Bland annat så förstörde Ljung vargsegern när han körde om Nilsson i sista heatet – en av väldigt få omkörningar på hela matchen.

En pinne är ändå okej för Vargarna, även om det så klart känns bittert att tappa ledningen i slutet.
Daniel Davidsson (9 poäng på fyra heat) och Joel Andersson (8+1 på fem heat) gjorde bra insatser. Även Viktor Bergström ska berömmas för sina 12+1 (6).
Kim Nilsson ska gå att kräma ut mer av, och Mathias Thörnbloms två nollor var inte med i beräkningen. Thörnblom (som startade rappt med att betvinga Marcin Nowak) får inte ta stryk av Emil Millberg, Andreas Westlund och Anton Karlsson – i en och samma match.
Oscar Holstensson hade det som väntat görtufft, men skönt för tonåringen att få den allsvenska debuten avklarad. Han har framtiden för sig, Oscar.

Nu blir det intressant att se hur Vargarnas lag formeras i nästa match. Jag har svårt att se att Henrik Bergström inte ska få köra igen. Det torde innebära att någon av Thörnblom, Davidsson och Andersson får stå åt sidan för att få ihop snitt-matematiken.
Det lutar åt Thörnblom just nu. Daniel Davidsson var på förhand den starkaste föraren i den trion, och "DD" har motsvarat det epitetet i säsongsupptakten.

 

/KW

Roligt för Holstensson

Norrköping Vargarna tog en överlägsen viktoria i premiären med 54–35 hemma mot Valsarna inför 930 åskådare.
En bra publiksiffra tycker jag.
Att det blev en så klara segersiffror säger emellertid inte så mycket. Valsarna saknade skadade toppduon Pontus Aspgren och Kenneth Hansen. Med de i laget hade Hagfors-laget stått upp på ett betydligt bättre sätt.

Nu väntar en klart marigare uppgift: Griparna borta.
Sörmlänningarna är alltid svåra att handskas med på erkänt svårbemästrade Svanstabanan.
Så här ser lagens startsjuor ut:

Griparna
1) Marcin Nowak
2) Dominik Möser
3) Anton Karlsson
4) Andreas Westlund
5) Peter Ljung
6) Philip Hellström-Bängs
7) Emil Millberg

Vargarna
1) Mathias Thörnblom
2) Joel Andersson
3) Daniel Davidsson
4) Timi Salonen
5) Kim Nilsson
6) Oscar Holstensson
7) Viktor Bergström

 

Vi noterar att Peter Jansson väljer att köra med Thörnblom, Andersson och Davidsson – tillsammans. Då får Henrik Bergström och Dennis Fagercrantz flytta på sig samtidigt som unge Norrköpingssonen Oscar Holstensson får chansen. Jag förstår att Jansson vill se vad alla förare har att erbjuda i skarpt läge. Roligt för Holstensson.
Är det då starkare med Andersson/Holstensson in och H Bergström/Fagercrantz ut?
Joel Andersson är tveklöst den bäste föraren i kvartetten, medan 17-årige Holstensson – även om han enligt Peter Jansson gör ständiga framsteg – är svagast. Som helhet tycker jag dock att startsjuan ser en aning robustare ut. Om det är så kommer vi att bli varse om den här formationen får fler chanser framöver.
Sedan tycker jag att man ska satsa hårt på Henrik Bergström i år. En egen produkt som vill framåt. Sånt är viktigt. Bergström utvecklas mycket mer av körning i allsvenskan än i division 1.

Griparna har två solklara toppar i Peter Ljung (seriens bäste förare) och Marcin Nowak. Nowak är ingen stjärna, han är mil ifrån, men på allsvensk nivå är han en bra poängplockare.
I övrigt har Griparna Philip Hellström-Bängs som är ett ytterst spännande namn. Masen är talangfull som få, och har visat att han kan hantera en 500cc-hoj på ett bra sätt efter framgångarna på 80cc och 250cc.
Dominik Möser och Andreas Westlund är två svaga kort på ordinarie position. Anton Karlsson ska heller inte hålla som heatledare här. Och Emil Millberg har inte haft någon optimal säsongsöppning.

Jag ger Vargarna goda odds att gå vinnnade ur den här striden.
Mitt tips: 41–49.

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar