Göran Löfsved

Löfsveds Valdemarsviksblogg

Ett arbetsliv går fort

Valdemarsvik    I stort sätt är mitt betalda arbetsliv till ända, ett arbetsliv som i stort varit mycket trevligt och roligt. 57 år utan en enda dag som arbetslös. Sjukdagarna är lätt räknade. När man har roligt  så går allt lätt och fort!

1962 började jag med fast jobb på Gusums Bruk, dess förinnan jobbade jag flera somrar som springschas m m. På "Bruket", där alla gusumbor fick arbete oavsett kompetens, blev mitt uppdrag att vara ritbiträde och jobbade då förstås på ritkontoret, som var beläget på det stora kontorets vindsvåning. Sex givande år blev det innan jag sökte ett nytt jobb på Solna Offset i Valdemarsvik. Företaget tillverkade tryckpressar och hade huvudkontoret i Sollentuna. Mitt jobb var att vara ambulerande kontrollant, d v s att gå runt vid maskinerna och kontrollera att detaljerna höll föreskrivna mått och ytor. Här handlade det i många fall om tusendelar.

  Efter 10 år i tvåskiftsarbete var det dags att gå vidare, trots att jag trivdes mycket bra tillsammans med 300 trevliga arbetskamrater och en mycket bra chef i Göran Rosendahl!

Nästa jobb blev som parkarbetare i Valdemarsviks kommun, där jag fick vara med om försköningen av de centrala delarna av Valdemarsvik, Gusum och Ringarum i första hand. Det var dagtidsarbete, men vintertid var det även jour, vilket gjorde att många helger innebar jobb med i första hand snöröjning och sandning, men även att "ringa ut" andra snöröjare och ha koll i hela kommunen. Fick även hålla i utbildning i motorsågning för anställda och även för arbetslösa via arbetsförmedlingen. 

Fick även förmånen att vara med i nyskapandet av vissa centrala delar av Valdemarsvik och Gusum. Anställningen i kommunen tog abrubt slut, då jag felaktigt blev anklagad för oegentligheter, vilket avgjordes i domstol. Så fort jag blev "ledig" blev jag headhuntad av Sune Andersson, chef för Ringarums Busstrafik. Utan tvekan sa jag ja eftersom jag gillar människor och att jag hade tagit busskort några år tidigare. Tack ännu en gång, Sune Andersson!

På Ringarums Busstrafik blev det 20 år, precis i dagarna, med ett härligt arbete med resor, allt ifrån uppläggning och bokning till i vissa fall jobb som busschaufför och reseledare. Ett fantasktiskt roligt jobb, inte minst för mig som gillar att jobba med människor!

57 mycket trevliga år i mitt arbetsliv  fortsätter och då inte minst på det ideella planet! "Man ska vara glad att man får vara tacksam" är det en icke helt okänd man som myntat! Jag instämmer!

25 år sedan projekt Banvallen drog igång

Valdemarsvik   Det var vid årsskiftet 1989-1990 som vi började med projekt Banvallen i Valdemarsvik. Tillsammans med Kurta Karlsson drog vi igång utan att veta hur mycket jobb det skulle bli. Men 1992 var både Motionsleden Banvallen och Banvallsstugan klart för invigning.

Första arbetsuppgiften var att ta ned de träd som vuxit upp från det att järnvägen mellan Valdemarsvik och Norrköping lades ned i slutet av september 1966. Johnny Blomqvist var den förste frivillige som började med detta. Senare hade vi många frivilliga, inte minst från flyktingförläggningen i Valdemarsvik. Ett jobb som alla gillade. Mycket bra integration också. Många trevliga veckor med företrädesvis iranier och chilenare.

Hela banvallen fick iordningställas  med grävmaskin, Forslinds, och sedan belades ytan med stenmjöl. Alla kostnader sponsrades av företag, enskilda, Valdemarsviks sparbank och till viss del kommunen, vilket hade godkänts i kommunstyrelsen mycket tack vare Göran Karlsson m fl.

Tusentals ideella timmar lades ned, men 14 juni 1992 invigdes den 14 km långa Motionsleden Banvallen vid en ceremoni i Gusum av dåvarande fullmäktigeordföranden, framlidne, Anders Carlsson. 25 oktober samma år invigdes Banvallsstugan i Valdemarsvik. För Motionsleden Banvallen stog Korpen Valdemarsvik och för stugan svarade Korpen tillsammans med CK Viken. Byggmästare för stugan var Sievert Johansson, som nu är på sitt 96:e år och som besökte sitt mästerverk häromdagen. Nu finns det även sex boulebanor, i dagarna nyrenoverade samt en fotbollsplan och ett stort grönområde. 

Mycket arbete lagts ned under dessa 25 år för att bibehålla allt i ett fint skick. Jag känner verkligen en enorm glädje när så många frivilligt ställer upp för att på alla sätt hjälpa till och för att så många nyttjar denna stora motionsanläggning i kommunen.

Banvallsstugan samlar många

Valdemarsvik   Nu är det 25 år sedan som Motionsleden Banvallen, inklusive Banvallsstugan, började byggas. Detta gjordes helt med ideella krafter, men med sponsring av många företag, enskilda och kommunen. Invigningen av båda delarna i detta frilufts- och motionsprojekt skedde 1992.

Nu är detta det område som samlar mest människor, om man inte räknar fotbollen och ishockeyn i kommunen. Det finns ingen dag på året som detta område är tomt på motionerande, vare sig det är i tipspromenad, cykling, hundrastning, löpträning, vanlig promenad, boulespelande. Ja listan kan göras lång. Detta ser jag med stor glädje, eftersom området just byggdes för detta ändamål. Frågan är om de styrande i kommunen vet vilken betydelse Korpens arbete har betytt för samhällena Gusum och Valdemarsvik? Dessa orter i första hand, men det är givetvis många andra som nyttjar motionsleden, fotbollsplanen, grönytorna i övrigt samt bouleplanerna!

Landsbygden utarmas

Valdemarsvik   Landsbygden utarmas mer och mer och det oavsett vilken färg det är på regeringen. Nu senast är det förslag om att höja skatten på bränsle. Vilka drabbas värst? Jovisst, de som är tvungna att använda bilen till det mesta!

Men Östgötatrafikens förslag om att lägga ned landbygdslinjer drabbar också de som vill bo på landsbygden. Från regeringens håll gör man allt för att det ska vara svårt att bo utanför storstäderna. Klyschor som " Hela Sverige ska leva" är just bara klyschor. För många år sedan flyttades flera statliga instanser ut från Stockholm, men sedan dess flyttar de tillbaka sakta men säkert. Ingenting görs för att möjliggöra ett boende utanför storstäderna. Tråkigt men sant! Det där med att datautvecklingen skulle ge stora möjligheter att "jobba hemifrån" blev nog mest också bara en klyscha!

Bloggkompisen Lotta Källström sviker i alla fall inte landbygden. Ikväll bidrog hon till en mycket trevlig kväll på restaurangen i Fyrudden! Tack Lotta och en Glad Påsk till dig och till alla bloggläsare!

Valdemarsvik en skönhet, men det finns mer ..

Valdemarsvik    Vi, Korpen, Vuxenskolan, Hembygdsföreningen och Röda Korset, gick en integrationspromenad med flyktingar i Valdemarsvik häromdagen. Promenaden startade vid biblioteket och slutade vid Banvallsstugan. En promenad för just integration och för mig kändes den mycket lyckad.

   Men det var när vi gick utmed Vammarsmålakanalen, mellan Kvarnen och Smålandsbron, som vi uppmärksammade hur fint det blivit där, med bord, bänkar, plattsättningar och grönytor. Mycket bra! Hamnen förskönas också och Valdemarsvik blir en pärla på ostkusten, sakta men säkert. Kommer man från grytshållet en solig morgon är det en fantastiskt vacker syn från Sandvik in till gamla Sahlins!

Allt detta är BRA, men de styrande får inte glömma bort andra delar av kommunen. Ja, jag  vet, allt kan inte göras på en gång!

Men ta bussplanen i Gryt, den har sett eländig ut ända sedan jag flyttade dit för 10 år sedan. Bara den gamla kiosken med allmänna toaletter, som inte är öppna. I samma kiosk finns också telefonhytt, som av förklarliga skäl inte fungerar längre. Men hela kiosken är en stor skamfläck! Riv eller renovera, men gör något. Containrarna för återvinning är heller inte någon vacker syn, men väl fungerande. Asfaltera planen, ställ ute några bänkar och bord samt blomurnor, det räcker långt och kostar inga hisnande summor!

Sommartid är det åtskilliga som passerar här på väg ut till Ekön och Fyrudden. Och vi som bor i Fyrudden, Snäckevarp och Gryt ser detta dagligen , året om!

Bussförarnas dag

Valdemarsvik   Jaha, då var det dags för Bussförarnas dag, idag! Det är nu andra gången detta firas i Sverige, vilket jag som bussförare och anordnare av bussresor uppskattar. Bussförardagen firas 18 mars för det var då den första bussen, i form av en hästdragen vagn, startade sina turer i Paris 1662.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, eller rättare sagt, rullat många bussmil på våra vägar. Att vara busschaufför är inte bara att ratta en buss mjukt och fint, det är också att umgås med människor av olika slag, glada, trevliga, ledsna, tjuriga och kanske íbland rent våldsamma. Som tur är har jag i stort sett bara upplevt glada, trevliga och positiva människor. Man måste givetvis också gilla människor och möta alla lika.

Bussförarnas dag firas bara en dag varje år nu, men precis som med alla andra firardagar, som mors dag, fars dag o s v så kan man tänka på detta året om. 

Välkommen till Göran Löfsveds Valdemarsviksblogg. Jag bloggar på nt.se. Bor i Paradiset Fyrudden, gift och har fyra barn och åtta barnbarn, 5 killar och 3 tjejer. Har bott i Valdemarsviks kommun sedan födseln. I Gusum, Valdemarsvik och nu i Fyrudden sedan 14 år tillbaka. Gillar motion och hälsa. Jobbar ideellt i Korpen sedan mer än 45 år tillbaka. Är suppleant i styrelsen för Gryts Sockenförening. Ser positivt på livet och vår miljö!

Bloggar

Sportbloggar