Göran Löfsved

Löfsveds Valdemarsviksblogg

Ett arbetsliv går fort

Valdemarsvik    I stort sätt är mitt betalda arbetsliv till ända, ett arbetsliv som i stort varit mycket trevligt och roligt. 57 år utan en enda dag som arbetslös. Sjukdagarna är lätt räknade. När man har roligt  så går allt lätt och fort!

1962 började jag med fast jobb på Gusums Bruk, dess förinnan jobbade jag flera somrar som springschas m m. På "Bruket", där alla gusumbor fick arbete oavsett kompetens, blev mitt uppdrag att vara ritbiträde och jobbade då förstås på ritkontoret, som var beläget på det stora kontorets vindsvåning. Sex givande år blev det innan jag sökte ett nytt jobb på Solna Offset i Valdemarsvik. Företaget tillverkade tryckpressar och hade huvudkontoret i Sollentuna. Mitt jobb var att vara ambulerande kontrollant, d v s att gå runt vid maskinerna och kontrollera att detaljerna höll föreskrivna mått och ytor. Här handlade det i många fall om tusendelar.

  Efter 10 år i tvåskiftsarbete var det dags att gå vidare, trots att jag trivdes mycket bra tillsammans med 300 trevliga arbetskamrater och en mycket bra chef i Göran Rosendahl!

Nästa jobb blev som parkarbetare i Valdemarsviks kommun, där jag fick vara med om försköningen av de centrala delarna av Valdemarsvik, Gusum och Ringarum i första hand. Det var dagtidsarbete, men vintertid var det även jour, vilket gjorde att många helger innebar jobb med i första hand snöröjning och sandning, men även att "ringa ut" andra snöröjare och ha koll i hela kommunen. Fick även hålla i utbildning i motorsågning för anställda och även för arbetslösa via arbetsförmedlingen. 

Fick även förmånen att vara med i nyskapandet av vissa centrala delar av Valdemarsvik och Gusum. Anställningen i kommunen tog abrubt slut, då jag felaktigt blev anklagad för oegentligheter, vilket avgjordes i domstol. Så fort jag blev "ledig" blev jag headhuntad av Sune Andersson, chef för Ringarums Busstrafik. Utan tvekan sa jag ja eftersom jag gillar människor och att jag hade tagit busskort några år tidigare. Tack ännu en gång, Sune Andersson!

På Ringarums Busstrafik blev det 20 år, precis i dagarna, med ett härligt arbete med resor, allt ifrån uppläggning och bokning till i vissa fall jobb som busschaufför och reseledare. Ett fantasktiskt roligt jobb, inte minst för mig som gillar att jobba med människor!

57 mycket trevliga år i mitt arbetsliv  fortsätter och då inte minst på det ideella planet! "Man ska vara glad att man får vara tacksam" är det en icke helt okänd man som myntat! Jag instämmer!

Många nej-sägare

Valdemarsvik    När det vankas något nytt i Valdemarsvik så dyker det oftast upp en massa "Nej-sägare" som säger nej till allt. Sällan att man har några egna förslag till utveckling. Varför är det så? De som ser positivt på förändringar hör sällan av sig på fb eller i tidningen. 

När det var dags för reningen av Valdemarsviken och att staten skulle satsa runt 300 miljoner i Valdemarsvik så uppstod ovan nämnda situation. Men när det bussades folk till Västervik, där samma sak gjorts några år tidigare, då fanns det bara positiva människor med i bussen. Varför? Jag var enbart positiv till detta projekt för Valdemarsvik och för miljön. Ingen Nej-sägare var med och såg det positiva som skett i Västervik!!

Nu handlar det om ICA-bygge, vilket jag inte tar ställning till. Tycker att det är det yngre gardet som ska ta ställning till detta i första hand och inte vi som kommit upp i åren. Men samma fenomen dyker upp. Nej-sägarna! Finns det inget positivt med detta bygge, som ICA vill satsa miljoner på??

Förslaget om att flytta busstationen till Folkets Husplanen! Samma sak! Nej-sägarna dök upp direkt på fb. Bara en var positiv till detta i första skedet. Även här låter jag det yngre gardet ta ställning för framtiden. Men jag förstår politikerna att det inte är  lätt att komma med förslag på utveckling i Valdemarsvik!

Kör svart

Valdemarsvik    Nu är höstmörkret här på allvar och då är det extra viktigt att synas, vare sig man går, cyklar eller kör ett motordrivet fordon. 

När det gäller bilisterna så är det alltför många som kör med helt släckta lampor både bak och fram på dagtid. Jag som ofta vistas på vägarna märker att det oftast är Mercedes och BMW som toppar listan, "svartkörare"! Man kan ju undra varför?

Det nya nu är att man får köra med släckta lampor bak, när det är ljust. Men många fortsätter att köra med "svart bak" trots att det är mörkt ute. Detta gör att säkerheten på i synnerhet , höstens vägar, minskar drastiskt! Förstår inte varför man inte vill synas i trafiken. När jag ändå är inne på trafiksäkerheten och synligheten så slarvas det mer och mer när det gäller att visa tecken, blinkers, när man svänger eller byter fil. Hade en norrman med mig för lite sedan på E4 och han undrade om det i Sverige var tillåtet med att byta fil utan att ge tecken, eftersom knappast ingen gjorde det i vårt synfält på väg mot Stockholm.

Knappast någon idé att prata med trafikpoliserna, eftersom det snart inte finns några kvar. Risken blir att olyckorna i trafiken kommer att öka istället för att minska mot den nollvision, som är drömmen!

Besök i Kiruna

Valdemarsvik     Under sommaren har jag besökt världsstaden Kiruna, som i mångt och mycket är en speciell stad. En dag i början av augusti kom vi dit efter en lång resa upp genom detta stora och fantastiskt natursköna Norrland!

Renar på och utmed vägen påminde om var vi befann oss. Vid Svappavaara var det dessutom ett vägbygge på ett par mil, detta för att förbättra transporterna till och från gruvan, som nu byggs ut.

Därefter blev det fin väg över myrarna in mot Kiruna. Efter att ha haft lite tur att hitta ett rum, så blev det en stadsvandring i solskenet. Solen sänkte sig sedan bakom fjällen med bl a Kebnekaise och bakom Kirunavaara. Det är just LKAB och Kirunavaara som det handlar om i denna stad, som nu är på väg att flyttas. Arbetet har börjat med rivning av flera hus. Detta är dock ett arbete som kommer att ta flera decennier i anpråk. Stadens nya centrum blir ganska långt ifrån nuvarande stadskärna, där man nattetid både hör och känner sprängningarna i Kirunavaaragruvan.

Många hus, bl a Hjalmar Lundbohmshuset och kyrkan ska flyttas i sin helhet. Det var Hjalmar Lundbohm, disponenten för LKAB, som beställde kyrkan i början av 1900-talet. Arkitekt blev Gustaf Wickman för denna kyrka som på 2000-talet  utnämnts till Sveriges vackraste byggnad.

Ja detta är en stad väl värd att besöka. en stad i förvandling! Närheten till fjällvärlden med Kebnekaise, Abisko, Kungsleden, Björkliden och Riksgränsen. Men också till Narvik, med bil eller tåg! Ej heller att förglömma närheten, ett par mil, till Ishotellet i Jukkasjärvi, som varje år byggs upp till en kostnad av ca 15 miljoner.

25 år sedan projekt Banvallen drog igång

Valdemarsvik   Det var vid årsskiftet 1989-1990 som vi började med projekt Banvallen i Valdemarsvik. Tillsammans med Kurta Karlsson drog vi igång utan att veta hur mycket jobb det skulle bli. Men 1992 var både Motionsleden Banvallen och Banvallsstugan klart för invigning.

Första arbetsuppgiften var att ta ned de träd som vuxit upp från det att järnvägen mellan Valdemarsvik och Norrköping lades ned i slutet av september 1966. Johnny Blomqvist var den förste frivillige som började med detta. Senare hade vi många frivilliga, inte minst från flyktingförläggningen i Valdemarsvik. Ett jobb som alla gillade. Mycket bra integration också. Många trevliga veckor med företrädesvis iranier och chilenare.

Hela banvallen fick iordningställas  med grävmaskin, Forslinds, och sedan belades ytan med stenmjöl. Alla kostnader sponsrades av företag, enskilda, Valdemarsviks sparbank och till viss del kommunen, vilket hade godkänts i kommunstyrelsen mycket tack vare Göran Karlsson m fl.

Tusentals ideella timmar lades ned, men 14 juni 1992 invigdes den 14 km långa Motionsleden Banvallen vid en ceremoni i Gusum av dåvarande fullmäktigeordföranden, framlidne, Anders Carlsson. 25 oktober samma år invigdes Banvallsstugan i Valdemarsvik. För Motionsleden Banvallen stog Korpen Valdemarsvik och för stugan svarade Korpen tillsammans med CK Viken. Byggmästare för stugan var Sievert Johansson, som nu är på sitt 96:e år och som besökte sitt mästerverk häromdagen. Nu finns det även sex boulebanor, i dagarna nyrenoverade samt en fotbollsplan och ett stort grönområde. 

Mycket arbete lagts ned under dessa 25 år för att bibehålla allt i ett fint skick. Jag känner verkligen en enorm glädje när så många frivilligt ställer upp för att på alla sätt hjälpa till och för att så många nyttjar denna stora motionsanläggning i kommunen.

Banvallsstugan samlar många

Valdemarsvik   Nu är det 25 år sedan som Motionsleden Banvallen, inklusive Banvallsstugan, började byggas. Detta gjordes helt med ideella krafter, men med sponsring av många företag, enskilda och kommunen. Invigningen av båda delarna i detta frilufts- och motionsprojekt skedde 1992.

Nu är detta det område som samlar mest människor, om man inte räknar fotbollen och ishockeyn i kommunen. Det finns ingen dag på året som detta område är tomt på motionerande, vare sig det är i tipspromenad, cykling, hundrastning, löpträning, vanlig promenad, boulespelande. Ja listan kan göras lång. Detta ser jag med stor glädje, eftersom området just byggdes för detta ändamål. Frågan är om de styrande i kommunen vet vilken betydelse Korpens arbete har betytt för samhällena Gusum och Valdemarsvik? Dessa orter i första hand, men det är givetvis många andra som nyttjar motionsleden, fotbollsplanen, grönytorna i övrigt samt bouleplanerna!

Välkommen till Göran Löfsveds Valdemarsviksblogg. Jag bloggar på nt.se. Bor i Paradiset Fyrudden, gift och har fyra barn och åtta barnbarn, 5 killar och 3 tjejer. Har bott i Valdemarsviks kommun sedan födseln. I Gusum, Valdemarsvik och nu i Fyrudden sedan 14 år tillbaka. Gillar motion och hälsa. Jobbar ideellt i Korpen sedan mer än 45 år tillbaka. Är suppleant i styrelsen för Gryts Sockenförening. Ser positivt på livet och vår miljö!

Bloggar

Sportbloggar