Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Kritik mot Skatteverket och två tjänstemän

Norrköping I samband med en revision av ett bolag gjorde två revisorer från Skatteverket ett besök på en fastighet. Syftet med besöket var att träffa bolagets företrädare och fråga efter bolagets räkenskaper. När revisorerna anlände till fastigheten fanns inte någon bolagsföreträdare där. I den aktuella byggnaden befann sig två andra personer, som inte kände till vare sig bolaget eller dess företrädare. Trots detta gick skatterevisorerna in i byggnaden och fotograferade där.

En revison ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. 

Enligt JO borde de båda skatterevisorerna inte ha gått in i byggnaden utan medverkan av bolagets företrädare. Kravet på samverkan med den reviderade kan inte anses ha varit uppfyllt eftersom tjänstemännen vid tillfället över huvud taget inte hade fått något besked från någon av bolagets företrädare. Någon rätt för Skatteverket att vidta tvångsåtgärder i form av bevissäkring fanns inte heller vid den aktuella tidpunkten.

Skatteverket och de båda skatterevisorerna kritiseras därför för agerandet vid det aktuella besöket. JO förutsätter avslutningsvis att Skatteverket förvissar sig om att de anställda är väl införstådda med de begränsningar i verksamheten som följer av det lagreglerade skyddet för enskildas grundläggande fri- och rättigheter. e

Skickade faktura när förhållandet sprack

Norrköping Parterna hade en relation som tog slut i oktober förra året. Mannen hjälpte kvinnan med trädgårdsarbete och renoveringar på hennes fastighet utan att det reglerades genom avtal. 

I mars skickade mannen en faktura från sitt bolag till sin fd sambo med krav på 282 000 kronor för utfört arbete i bolagets namn. Hon vägrade betala och han instämde henne till tingsrätten med påståenden om muntligt avtal om arbeten på löpande räkning; alt. att han hade - som bolagets företrädare - befogad anledning att tro att ett avtal förelåg alt. att kvinnan skulle få en obehörig vinst eftersom hon fått arbetet utfört trots allt och fastigheten har stigit i värde under tiden arbetet pågick.

Tingsrätten anförde att muntligt avtal inte var styrkt då ord stod mot ord. Vidare anfördes att arbetet utfördes när paret hade ett kärleksförhållande och därmed föreligger ingen presumtion att sambon har utfört arbetet för bolagets räkning enbart med anledning av att han uppgett att så är fallet och att arbetet hade en anknytning till hans företag. Jfr även NJA 2001 s. 155 där det anfördes att ett arbete kan presumeras ha utförts av bolaget om en anställd uppger att det har utförts för bolagets räkning och arbetet har nära anknytning till bolagets näringsverksamhet. Men där var det fråga om köp av en segelbåt och köparen och säljaren hade inte något förhållande förutom det rent affärsmässiga avseende försäljningen. HD ansåg att säljaren hade sålt båten i sin yrkesmässiga verksamhet. Slutligen i fråga om obehörig vinst anfördes att bevisbördan ligger på sambon som inte förmådde styrka att han utfört arbetet i sin näringsverksamhet på grund av relationen till sin sambo.

Slutsatsen blir att om en kärleksrelation föreligger mellan två parter så kan inte den ena parten - utan avtal - begära ersättning av den andre för utförda arbeten.  

Ansvar för felparkeringsavgift

Norrköping En bil såldes mot full betalning till en person med falsk identitet som registrerades som bilens ägare. Därefter felparkerades bilen. Sedan säljaren på grund av köparens falska identitet på nytt registrerats som ägare var frågan i målet om säljaren skulle bli ansvarig för betalning av felparkeringsavgiften. Högsta domstolen har besvarat frågan med ett nej.

Enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift ska normalt den som är registrerad som ägare till ett fordon svara för felparkeringsavgifter, om inte ägaren har blivit frånhänd fordonet genom brott.

I det fall som Högsta domstolen nu har prövat hade en bilfirma sålt en bil till en person som utgav sig för att vara någon annan och som registrerades som ägare. Bilen felparkerades och parkeringsanmärkning utfärdades. Sedan den felaktiga registreringen tagits bort blev säljaren på nytt, utan egen medverkan, registrerad som bilens ägare och påförd felparkeringsavgiften. Säljaren invände att denne hade blivit frånhänd bilen genom brott.

Högsta domstolen uttalar sig i avgörandet om innebörden av uttrycken ”frånhänd genom brott” och ”ägare” i samband med ansvaret för en felparkeringsavgift. Domstolen kommer fram till att säljaren inte har blivit frånhänd bilen genom brott och inte på den grunden kan befrias från betalningsansvaret för felparkeringsavgiften. Däremot slår domstolen fast att det förhållandet att säljaren, utan ny överlåtelse av bilen, på nytt registrerats som ägare inte medför att säljaren också i ett fall som detta ska anses som ägare enligt lagen om felparkeringsavgift.

Säljaren behöver alltså enligt Högsta domstolen inte betala felparkeringsavgiften.

Ifrågasatt ingripande mot en banderoll på ett studentflak

Norrköping Elever på en gymnasieskola monterade en banderoll på ett studentflak. Banderollen hade texten ”#Metoo för kvinnor som försökt ligga sig till framgång men misslyckats”. En lärare på skolan ansåg att banderollen inte var förenlig med skolans värdegrund och beordrade eleverna att ta ned den. Frågan i JO:s ärende är om det var förenligt med elevernas yttrandefrihet. Texten på banderollen hade orsakat en hätsk stämning mot klassen, och det fanns en oro för klassens trygghet. Enligt JO får det därmed anses klart att det fanns en konkret risk för att banderollen skulle ha orsakat ordningsstörningar på skolan. JO har därför ingen invändning mot att skolan beordrade eleverna att ta ned banderollen.

 

 

DÖPTA RÄTTSFALL FRÅN HÖGSTA DOMSTOLEN

Norrköping Högsta domstolen benämner numera sina viktigare prejudikat med ett namn. Äldre prejudikat ges ibland en benämning när de omnämns i ett senare avgörande t.ex. ”Lustjakten Itaka” från 1945, ”Den förstörda semestern” från 1948, ”Smågrisarna” från 1959 samt ” Takt & Ton” från 1981. Benämningen är ett slags arbetsnamn som syftar till att, utöver målnummer och NJA-nummer, förenkla igenkännandet av och hänvisningar till rättsfallet. Benämningen finns i anslutning till respektive avgörande. En lista över alla namngivna avgöranden finns på HD:s hemsida.

Referat av Högsta domstolens domar, med referat av därtill hörande underrättsdomar, publiceras i Nytt Juridiskt Arkiv, (NJA). Till referaten hänvisas på följande sätt: NJA år sida, t.ex. NJA 2012 s. 277. Referaten publiceras i allmänhet ca 4 månader efter det att dom eller beslut har meddelats. När referatet har publicerats anges hänvisningen till NJA efter sammanfattningen av domens innehåll på den sida där avgörandena redovisas.

Jägare sköt hund, trodde det var en ”vildkatt”

Norrköping Jägaren siktade och sköt - mot vad han trodde var en vildkatt - men träffade istället en hund (dvärgspets) med namnet Ernzt. Tingsrätten friade men hovrätten dömer jägaren för djurplågeri. 

Hovrätten anförde.

Det är klarlagt att J sköt mot hunden Ernzt med ett hagelgevär under en rävjakt och att hunden träffades av flera hagel. Hunden fick opereras och vistas på djursjukhus under ett dygn. Den har därmed otillbörligen orsakats ett lidande. De objektiva rekvisiten för djurplågeri är således uppfyllda.

Liksom tingsrätten anser hovrätten att det inte är visat annat än att J trodde att han sköt mot en vildkatt. Enligt vad J själv uppgett sköt han mot djuret på ett avstånd av ca 20 meter. Under sådana förhållanden borde han ha haft goda möjligheter att iaktta vilken typ av djur han sköt mot. I vart fall borde han ha försäkrat sig om det innan han avlossade skottet. Det har framkommit att J visste om att en människa och en hund en kort stund tidigare hade passerat i närheten och enligt vad han själv har berättat finns det tamdjur i närområdet. Mot denna bakgrund anser hovrätten att J tog en medveten risk genom att avlossa skottet. Det är inte visat att han var likgiltig till att skottet skulle träffa hunden Ernzt och han har därför inte agerat med uppsåt. Hovrätten anser emellertid att Js agerande har varit grovt oaktsamt. Han ska därför dömas för djurplågeri.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar