David Iwung

Fotbollsbloggen

Nyman blir offensiva svaret

NORRKÖPING Så pratade ingen längre om Andreas Johansson och Daniel Sjölund.

Inte på ett tag i alla fall. 

Ett effektivt sätt att plåstra såren efter två ikoner är att fylla på med en. 

På ett sätt skönt att det är på plats nu.

Spänningen i den här utdragna affären dog för länge sedan.

Nu kan Christoffer Nyman och IFK Norrköping fokusera på att få fart på den här kärleksaffären igen och visst har den goda möjligheter att blomstra.

Det här två och ett halvt år långa breaket har egentligen mer och mer kommit att handla om "när". Inte "om".

Oavsett är det en pangstart på 2019, en övergång som drar upp temperaturen i gråruggiga januari och en spelare som Kamraterna behöver.

Då pratar vi fotbollsmässigt.

--------------

När Christoffer Nyman fann sin identitet som spelare var det inte den enkla vägen.

Det var inget glamoröst val "Totte" beslutade sig för att ta.

Han sprang. 

Och sprang.

Och sprang.

Det kan alla fotbollsspelare träna sig till att göra men när Nyman även blev en smart beslutsfattare utvecklades han till en landslagsforward.

Nyman kombinerade det stora hjärtat med effektivitet och det var det något som saknades i Peking 2018 i och runt straffområdet var det beslutsfattandet. 

Så mycket boll.

Så stort spelövertag.

Så mycket lägen som skulle rendera i chanser men inte tillräckligt vass synk i leverans och avslut. 

Här kommer Christoffer Nyman att bryta ett mönster både som avslutare och den som öppnar upp lägen.

Totte lyfte dessutom själv fram att han testats fysiskt under åren i Tyskland där det var ett påfrestanade man-man-kamperande.

Han är starkare. Blir svårare att flytta på. 

3-4-3 eller 3-5-2 (som det talar mest för) är sekundärt för Nyman egentligen. Hans närvaro oavsett om han har en eller två anfallare bredvid sig blir den extra dimension och pusselbit som saknades 2018. 

-----

Alexander Fransson kom hem med ett treårskontrakt. Christoffer Nyman tillhör "Peking" i fyra år framåt.

Osäkert om två man utgör en grundstomme men det är i alla fall två spelare som med sin blotta närvaro kan mäta sig med vad Andreas Johansson och Daniel Sjölund förmedlade.

Ett starkt, pålitligt och tryggt ambassadörsskap. 

Nästa lagkapten? Jag håller med Christer Gustafson i ämnet

--------

Curva Nordahl har anledning att dra fram "Grabbarna på plan-ramsa" igen. För inte är det väl en omöjlighet att vi får se en startelva eller åtminstone en uppställning med: Filip Dagerstål, Henrik Castegren, Erik Lindell, Alexander Fransson, Christoffer Nyman under 2019? 

---------------

Kommer ni ihåg hur det gick till när Andreas Johansson blev IFK-spelare? Det var ett liknande mini-drama som när Nymans comeback blev ett faktum.

den här Mats Willner-intervjun berättade Ante

"Väl på flygplatsen, med packad väska och redo för ett par veckor i Turkiet, började det hända saker. Andreas ställde sig sist i kön till incheckningen. Sportchefen Jens Todt pratade i telefon med både agenten Cabrera och Peter Hunt. Alla avvaktade. Till slut var det bara Andreas och klubbens materialförvaltare kvar i kön, när personalen bad honom att checka in.

–  Precis då räckte Jens över telefonen till mig. Det var Peter. Affären var klar. Jag skulle hem till Sverige igen. Det hade löst sig. Jag checkade faktiskt in, men bara för att kunna passera säkerhetskontrollen, hålla ett litet kort tal och säga hej då till mina lagkamrater, berättar ”Ante”.

Nyman avslöjade på tisdagens välbesökta presskonferens att det sista detaljerna i övergången föll på plats på väg till träningslägret i Turkiet.

Bara att vända på flygplatsen och säga hej till lagkamraterna i Eintracht Braunschweig

-------

Någon chans/risk att Christoffer Nyman överskattas?

Att frånvaron förstärkt bilden av hans potential?

Jag tror inte det.

Med den här spelstilen kommer IFK Norrköping få nytta av honom oavsett hur mycket mål som kommer från hans fötter och skalle.

Jens Gustafsson är inne på att skruva upp intensiteten, löpandet och pressspelet ett snäpp. Det passar årets första nyförvärv perfekt. 

-------------

Vi körde live från IFK:s premiärpass (första fotbollspasset) på Östgötaporten i går och hade med klubbchefen Jens Magnusson och evenemangsansvarige Mårten Jacobsson i "studion".

Efter sändningen följde jag träningen och kunde inte låta bli att fastna med ögonen på Isak Bergmann Johanesson.

Vi ska med en gång poängtera att killen är 15 år men det är omöjligt att inte gilla vad man ser i talangens touch och vuxna spel.

Tonåringen var en eftertraktad spelare men valde IFK Norrköping, till stor del på grund av Arnór Sigurdssons otroliga utveckling.

Den här killen, Bergmann Johannesson, ska bli lika intressant att följa. 

Lista - här är bästa sommarköpen

NORRKÖPING Ett par timmar kvar innan det smäller på Turner Stadium. Det senaste är att Maic Sema inte kommer till spel. Smällen mot knäet som tvingade "Maican" att kliva av i halvtid mot Elfsborg har inte läkt och det blir med all säkerhet Simon Thern som kliver in, jämfört med det lag som 2-0-vann i söndags. Jens Gustafsson måste vinna i Israel för att ta "Peking" vidare i Europa League, vidare mot Play Off och mot vad som kan bli en urladdning på flera plan mot Feyenoord. Men de är en bra bit kvar innan det. Låt oss i stället se över vad som hände under transfersommaren och vilka värvningar som sticker ut. Här är de tio bästa köpen:

1) Nabil Bahoui, AIK (kontraktslös)

Inte så att "Nabbe" behöver en närmare presentation och om det fanns någon som tvivlade på var 28-åringen stod efter att ha flackat runt i Hamburg och Grasshoppers smackade han in två mål i comebacken mot Eskilstuna.

Bahoui bidrar med både tyngd, finess och spets. Summerat: Ett guldvapen.

2) Hosam Aiesh, från Östersund till IFK Göteborg

Personligen tyckte jag att han var för flängig, för ineffektiv och fladdrig. När Aiesh - i samband med att stjärnorna lämnade ÖFK - blev en mer vuxen och mogen i sin spelstil tog han steget till att bli en av seriens bästa i en mot en-spelare. Svårfångad och med självförtroende kommer 24-åringen som är hemma i Göteborg igen att fortsätta att vara ett hot. Spännande att följa i en annan miljö.

3) Maic Sema, från Sundsvall till IFK Norrköping

Han hann bli 30 bast innan han fick dra på sig IFK-tröjan.

Sitter på egenskaper som ett passningsälskande IFK behöver för att inte gå vilse i sitt duttande. Rivstart med mål i debuten. Klokt av IFK att ta hem Sema

4) Gustaf Nilsson, från Vejle till Häcken 

Hur ersätter vi Alexander Jeremejeffs tyngd, storlek och målfarlighet? Tänkte Häcken. Och ersatte med tyngd, storlek och målfarlighet. Gustaf Nilsson var stekhet innan han lämnade Falkenberg för Bröndby men lyckades inte bevara hettan. Mellanspel i Silkeborg och Vejle men nu är 197-centimetersmannen tillbaka på västkusten. Tveklöst att det finns fina saker att i den gänglige anfallaren. Andreas Alm kan mycket väl vara mannen som får fram godiset.

5) Felix Beijmo, lån från Werder Bremen till Malmö FF

Fyra raka kryss och storfavoriten som hade ett bra grepp om Lelle Johanssons pokal är under press. Rätt att ta in en 21-årig back som inte lyckades ställa om till livet som utlandsproffs? Jag tycker det. Inte minst för att det rör om i rivaliteten mellan två guldjagande rivaler. Sedan kan Beijmo bidra med fart och energi. Intressant omstart i en rafflande höst.

6) Johan Blomberg, lån från Colorado Rapids i MLS till Sundsvall 

David Mitov Nilsson ska hålla tätt. Johan Blomberg ska skjuta till fart och kreativitet för att rädda Sundsvall kvar.

Lättare uppdrag finns. Mer avundsvärda också men liksom "Giffarna" har inte den tidigare AIK-spelaren så mycket att förlora eller tänka på. Det är bara att göra vad han gör bäst: Tuta och köra. 

7) Aron Jóhannsson, från Werder Bremen till Hammarby 

Kommer med en finfin meritlista till söder. Både klubb-och statistikmässigt. 29 mål på 58 matcher för AZ Alkmaar. Senast en sejour i Werder Bremen. Anfallaren tar plats i ett Bajen som gör överlägset flest mål i allsvenskan. Chanserna att Hammarby kommer fortsätta att vara en svårstoppad offensiv faktor minskar inte direkt. 

8) Emir Kujovic, från Fortuna Düsseldorf till Djurgården

Ja, jag vet att jag ifrågasatte värvningen. Det gör jag fortfarande. 31-åringen har knappt varit i hetluften efter att han flyttade från Norrköping. Att han skulle trycka på skyttekung-knappen och börja ösa in mål är knappas troligt - och det förväntar sig inte heller Djurgården heller.

Inte med en gång i alla fall men 2020 kan - om Kujovic får vara hel och med regelbunden speltid - vara den där avslutaren som Janne Andersson vid ett tillfälle kallade "den bästa han sett".

9) Curtis Edwards, från Östersund till Djurgården

Alltid varit svag för britten som inte ser ut som en elitidrottsman och inte heller rör sig som en men ändå lyckas med passningar, dragningar och avslutningar. Ni såg volleyn mot Sirius va? Snacka om lyckad debut. 

10) Jonas Knudsen, från Ipswich till Malmö

Backlinjen kändes som MFF:s svagaste länk innan säsongen och det är inte så att den åsikten ändrats. Här kommer en dansk landslagsmeriterad back in för att stärka upp. Höga krav, hög potential att infria förväntningarna. 

Det pratas inte om IFK:s drömläge

NORRKÖPING Medan transfernyheterna tilltar i takt - just nu släpptes det att Linus Wahlqvists senaste klubbkamrat i Dynamo Dresden heter Alexander Jeremejeff och att Djurgården gör ett nytt försök att signa Emir Kujovic  - är det dags att på allvar dyka in i IFK:s retur i Israel.

Och ta upp faktumet att det är ett jäkligt fint läge "Peking" har - trots allt. 

Det känns inte som det uppmärksammats tillräckligt. 

Hapoel Beer-Sheva står mellan klubben och en smarrig Play Off-runda mot Feyenoord (som självklart inte tappar 4-0 mot  Dinamo Tbilisi). 

Hapoel Beer-Sheva - ett lag som jag inte darrade när jag såg på Östgötaporten.

Hapoel Beer-Sheva - ett lag som inte kommit i gång med säsongen fullt ut.

Hapoel Beer-Sheva - ett lag som IFK Norrköping absolut kan slå och har bra förutsättningar att överleva.

Rent av: Får IFK ett bättre läge igen tre omgångar in i Europaspelet att förlänga det här äventyret med allt vad det innebär i intresse, pengar och sportsliga smaskigheter?

Tveksamt.

St Patrick´s Athletic och Liepaja dammades av utan att det kostade eller tärde för mycket. Bekväma resor och bekväma motståndare. 

IFK gjorde det utan att behöva ta fram sitt bästa jag, en styrka i sig - och det talar också för en lyckosam retur i Israel. IFK har sin bästa Europa-insats framför sig och det är dags att ta fram den nu. 

Det var frustrerande att se hur Peking inte kunde hitta en växel för att gå för det i första matchen. Det var ett ypperligt läge att ta med sig en vinst till andra ronden men det här mötet lever i allra högsta grad. 

Avancemang mot Feyenoord skulle skjuta till så mycket. Lyckas Jensa Gustafsson räddar han sin egen och IFK:s säsong och det kommer självklart att bli ett fullsatt Östgötaporten mot den nederländska klassikerklubben. 

Händelserna i förväg? Kanske - men det är också fel att det inte snackas mer om vilken frän match som bara är 90 minuter bort.

Där två tidigare Europaspel fumlades bort - Trakai och Rosenborg - känns det som IFK lärt sig läxan men också haft en skön lottning.

Hapoel Beer-Sheva i hettan torsdag kväll är svårast hittills men plockar Kamraterna fram en insats likt den mot AIK borta på Friends är de vidare. 

Det är för sällan IFK når upp till den nivån men 2-0-vinsten visar att den finns där när det klickar. 

----

Simon Thern vilades helt mot Elfsborg i söndags och på mittfältet var det tre spelare som såg piggare ut än tidigare. Alexander Fransson, Gudmundur Thórarinsson och framför allt: Sead Haksabanovic såg bättre ut individuellt och satt ihop bättre som ett kollektiv nav. Egzon Binaku var pigg första 45 innan han försvann. Var jag vill komma? Det är inte längre otänkbart att bänka Thern va? Snarare ett alternativ som kittlar. 

----

Emir Kujovic blev "Kungovic" när han piskade in 21 mål guldåret 2015. Nu ser det ut som Djurgården efter 35 försök att kontraktera anfallaren lyckas med att locka hem strikern till Sverige. 31 bast och iskall under så många år är jag inte den som ställer mig i hyllningskören över draget. Bilden i Norrköping är den skyttekung som öste in matchavgörande mål för fyra år sedan, men backar vi bandet hur det såg ut på vägen fram till att det lossnade för Kujovic var det en kantig, skadedrabbad, otajmad, stel och sökande anfallare som fick mer chanser än vad han egentligen förtjänade av Janne Andersson. Självklart rätt med facit i hand men Kujovic status just nu går att sätta ett frågetecken bakom. Är han verkligen rätt man för ett guldjagande Djurgården

 

Gustafsson behöver EL-framgång

NORRKÖPING 2019 gled snabbt tillbaka i osäkerhetens fåra.

På en vecka gick IFK Norrköpng till 2-0 mot AIK till 0-1 mot Sirius och på något sätt känns det talande.

 "Nu kommer de väl få stryk av Sirius bara för det" hördes från ett par håll efter skalpen i Solna.

Det är så vi lärt känna Kamraterna (och så föds 90 procent med ett pessimistiskt DNA i den här stan, icke att förglömma). 

Jens Gustafsson vann taktikmatchen mot den kanske lurigaste av dem alla när det gäller tjuv-och rackarspel, Rikard Norling, men när Gustafssons lag skulle vara det spelförande och kontrollerande laget på hemmaplan blev det som det blivit för ofta när IFK möter betongförsvar och bottenlag.

IFK bollade bort sig själv.

Det var en  35-gradig gratäng att spela i och Sirius (med en rad tunga namn borta)  gjorde det bra - men jag vågar påstå att det var en av de sämsta IFK-matcherna på länge. 

Här vädrade jag ur mig i en spalt om hjärtat och inställningen verkligen var den rätta.  

Och med ett par dagars distans till plattmatchen kan jag inte påstå att jag ändrat inställning i frågeställningen.

Det fanns inte den där frenesin som kan krävas och det är självklart illa att man inte vill mer, men det är extra frapperande med tanke på att IFK hade gått upp på samma poäng som AIK vid seger och tagit sig själva in i matchen om en Europaplats.

Det var till stor del en säsong på spel.

I stället: Noll poäng, det medschwung som AIK-segern innebar pyste ut och med Häcken och Djurgårdens segrar under måndagskvällen minskade framtida marginaler till nya snedsteg. 

Jens Gustafsson tog på sig den svaga insatsen och menade att han inte hade lyckats förbereda laget tillräckligt bra inför eller under match, men när han sedan fick följdfrågor vad han menade så blev det inga fördjupande svar utan ett "IFK Norrköping behöver prestera bättre än vad vi gör idag"-svar och att "det togs för många konstiga beslut".

Det var inte så att IFK-managern gav intrycket att han uppskattade mina frågor till den grad att han kände för att hoppa fram och bjuda upp till dans framför kollega Henrik Rydström (som såg grymt vältränad ut, förresten). 

Här har ni presskonferensen som UNT filmade och publicerade på deras site.

Känslan var att IFK-managern ville skydda sina spelare, en god intention, men att han inte var speciellt sugen på att bryta ned diskussionen varför det såg så illa ut. 

Så det får väl hamna i det här forumet att försöka reda ut. Och jag har försökt, både i tanken och i samtal med andra som följer laget nära.

Det är inte så att åsikterna klingar i ljuv samsyn och frågan som bränner hetast är hur det här tippade och rustade topplaget fortfarande saknar en trygghet.

En självklarhet.

Ett spelsätt och en grundidé hur man ska ta sig an matcher och vad man vill göra ute på planen.

Peking ska passa och Peking ska springa, det är klart men hur väl passar det in med det material som utgör årets trupp?

Egentligen?

På väg up till måndagens U21-match slog mig tanken: "Har IFK en enda spelare i laget som kan klassas som vass i en mot en?".

90 minuters frustrationsfotboll mot Sirius skrek efter en lirare som på egen hand kunde röra om, göra något på egen hand och bryta det där passningsmönstret som nio av tio gånger skedde i sidled.

Pontus Almqvist kom jag fram till. Jordan Larsson, men stänger man av möjligheten att gå till vänster går han inte alls. 

Mer? 

Simon Thern kan driva förbi en eller par motståndare centralt, liksom Alexander Fransson men det sker inte bara för sällan - det leder lika sällan till något i nästa moment.

David Moberg Karlsson, Niclas Eliasson och Nicklas Bärkroth var en behaglig medspelare att skicka ut bollen till när bollen mest skickades runt.

Nu är Kamraterna lättlästa och för lätta att styra bort. 

Gnälligt och negativt i överkant?

Det var ju trots en bra trend innan och en kanonmatch mot AIK.

Kanske, men IFK Norrköping är sexa i den allsvenska tabellen, tio poäng efter Malmö FF och jag tror inte någon känner ett lugn att de kommer att kunna slåss särskilt länge i Europa eller fixa en ny Europaplats som den här säsongen utvecklat sig. 

Var det placerar oss?

Well, det är svårt att bortse ifrån att Jens Gustafsson behöver en framgång i Europa League-kvalet.

För hans egen skull, för klubbens och för att behålla ett allt mer ifrågasatt förtroende på rätt sida av vad som är accepterat. 

IFK Norrköping är ett av de lag i allsvenskan med flest importer. Då slår det alltid hårdare om det inte fungerar. Investerar man dyrt och inte får resultat är måltavlan på ryggen per automatik större. 

Om man inte får samman ett vinnande lag med grabbar från stan så finns det ett stabilare skyddsnät. 

En halv allsvenska och ett Europaspel väntar. IFK Norrköping har en hel del att bevisa. Till att börja med skulle jag vilja se en tydlig bild vad gäller spelsystem, grundidé och vad man vill få ut.

Lita på spelarnas individuella skicklighet att lösa saken fungerar ibland, inte alltid.

Lite som IFK Norrköpings spel. 

 

 

 

Summerat: Här är IFK:s säsong

NORRKÖPING 2-0, tre pinnar in på IFK-kontot innan semsestern och sjua i tabellen. Självklart en besvikelse. Tolv poäng upp till Malmö FF (Kamraterna har en match mindre spelad) kommer inte Peking att ta igen men de har med uppryckningen de fyra sista matcherna i alla fall tagit sig in i säsongen och ska kunna hota om tredje-fjärde-platsen. 

Det var mycket som påminde om 2018 på Tunavallen. Det var trögt, idéfattigt, stillastående och bollkladd och - seger efter 90 minuter. 

Jordan Larsson (sticker han i sommar?) var inte speciellt utmärkande i spelet men som forward får man rubrikerna om man: 1) Gör mål och 2) Gör ett SÅNT mål. 

Förstatouchen lyste självförtroende. Avslutningen pondus. 

Minst lika hög klass höll Simon Therns framspelning och det var inga större fel på Lars Krogh Gersons frisparksavslutning till

2-0 heller. 

IFK Norrköping har ledigt ett tiotal dagar innan det är dags att trycka igång igen. Innan återstarten borta mot AIK (25 juni) kommer Peking att spendera ett par dagar i Falkenberg med match mot FFF

Men det är då. Nu är nu och i nuet är det dags att ta fram händelserna, citaten och allt annat som stuckit ut under allsvenskans första elva matcher ur en IFK-synpunkt. 

------

Här är första tredjedelens: 

Inslussning: Ingen kan beskylla IFK Norrköping för att stressa igång Kevin Àlvarez karriär i Norrköping. Nyförvärvet som plockades hit från Olimpia i Honduras var en spelare som imponerande på scouten Stig Torbjörnsen. Norrmannan sa tidigt att Àlvarez "har lite att jobba på med språket, att acklimatisera sig och han är lite rostig med tanke på att han inte spelat på en månad". Det var i vintras. Àlvarez har fortfarande inte spelat en enda allsvensk minut. 

Målvakter: Saknas det sällan på IFK:s träningar. Isak Pettersson, David Mitov Nilsson, Gustav Jansson, Julius Lindgren, Gustav Lindström och så målvaktstränaren Maths Elfvendal. En målvakt är halva laget. Bokstavligen. 

Peptalk: Äsch, ni pallar inte mer remble. 

Baklår: Skador är sällan en partyhöjare. När Pontus Almqvist drog baklåret i U21-matchen mot BP hördes en unison suck över Östgötaporten. Anfallaren som tagit sin skyhöga potential till att glänsa, imponera och stundtals dominera under försäsongen var på väg att på allvar slå igenom men muskelbristningen satte ett olyckligt stopp för uppsvinget. Nu är Almqvist tillbaka, nätade i comebacken för Sylvia mot Sandviken men har självklart en bit kvar till den form han var innan det ofrivilliga och långa uppehållet. 

Tining: Jordan Larsson 2018: Var en utvisning hemma mot Trelleborg. Jordan Larsson 2019: Mål (och en utvisning mot Falkenberg). 

Hållning: Pekings nya mediepolicy.

Fråga: Hur mycket saknas Andreas Johansson. 

Språkförbistring: "Nu förstår man vad de säger men det var omöjligt i början", sa Filip Dagerstål om kommunikationen med backkollegorna Kasper Larsen och Rasmus Lauritsen

Mest missanpassade: Lars Krogh Gerson fortsätter att plockas runt på olika positioner men det blir svårt att flytta på honom efter den här våren där han står för både assist och mål. Kruxet? Gerson trivs inte särskilt bra ute på kanten - och gör ingen hemlighet av det. 

Svängiga: När IFK och Falkenberg hade sluggat klart visade storbildsskärmen på Östgötaporten 4-3 till Peking

Petning: Under sjukskrivningen passade IFK på att ge inhopparen Marcus Falk Olander jobbet som Jonas Hellberg hade innan han slet av hälsenan. Att Hellberg är en populär och uppskattad person i och utanför omklädningsrummet blev aldrig så tydligt som efter den bryska hanteringen. 

Kapten: Det blev Alexander Fransson som fick uppdraget att försöka fylla Andreas Johanssons bindel. Inte helt tacksamt.

Citat: "Att vi ska vara med i någon guldstrid kan vi glömma. Det är uteslutet enligt mitt sätt att se det, sedan har vi en målsättning att ändå sikta på andra-tredjeplatsen och försöka ta oss ut i Europa. Det lever fortfarande. Så känns det. Man måste vara realist i det här också. Några guldaspiranter är vi definitivt inte i det här läget".

Sa IFK-ordföranden Peter Hunt

Räddningar: 1) Isak PetterssonsMuamer Tankovic. 2) Lars Krogh Gersons på mållinjen mot AIK. 3) Isak Petterssons mot Imad Khalili

Mötesplats: På Östgötaporten kommer Ken Sema, David Moberg Karlsson, Linus Wahlqvist, Arnór Sigurdsson på semestern för att säga hej.

Offring: Henrik Castegren startade i premiären. Sen har det blivit bänken för Norrköpingskillen.

Ork: Peking domnade av i slutet av matcherna. Jag vägrar fortfarande tro att det hade med bristande ork att göra.

Lån: Sead Haksabanovic vill, försöker och krigar. Självklart kan han mer än vad West Ham-spelaren fått ut men vi ska inte heller glömma bort en sak i sammanhanget: Han fyllde 20 bast i april.

Namn: Isak. Isak och Ishaq. Pettersson. Bergman Johannesson och Abdulrazaq. Hyperintressanta alla tre. 

 

 

 

 

 

Betygen: De har varit bäst i IFK

NORRKÖPING Janne Andersson sa vid ett tillfälle att tabellen efter en tredjedel av serien är en stark indikation på hur den kommer att se ut efter sista sparken.
MFF, Häcken, AIK gör upp om det.

Nykomlingarna, Falkenberg och Eskilstuna, tar returbiljetten tillbaka till superettan.

Och "Peking" slutar åtta eller därikring.

Eller?

Med matcherna mot IFK Göteborg (1–2-förlust till trots), Örebro (2–1) och Sundsvall (2–0) med i bilden är det tydligt att inte bara resultaten går åt rätt håll.
Jens Gustafsson agerade med att dra in Gudmundur Thórarinsson, peta ned Simon Skrabb och vika högerytterpositionen åt Lars Krogh Gerson.

Effekt i positiv bemärkelse.

Och när IFK-managern kastade allt vad säkerhetsbälten, bojor och försiktighets-tvek heter med att satsa på Christoffer Nyman, Kalle Holmberg OCH Jordan Larsson samtidigt i en startelva var i alla fall signalen i mina ögon: Dags att gasa, dags att gå för det på allvar.

På presskonferensen sa Gustafsson att det fanns en bära eller brista-tanke.

Det bar den här gången men hade mycket väl kunnat brista om Linus Hallenius haft en normal kväll på jobbet.
Skyttekungen brände tre-fyra lägen som han normalt sätter.

Det hade gett ett annan match. Vi ska inte ta bort att Peking kom undan med maxutdelning - seger, mål och hållen nolla - men har man varit en sur begynnande gnällgubbe att det behöver hända något i IFK och Gustafsson visar så mycket mod så ska han ha en klapp på ryggen av coachkostymen.

---

Var Pekings tokoffensiva uppställning mot Sundsvall en engångsföreteelse eller blir det fortsatt offensivt ös resten av säsongen för ta treorna som ska kapa avståndet till toppen?
Jag ska på träningen i morgon (fredag) och lovar att luska loss.
---
Kollega Daagh var uppe och bevakade torsdagens pass och fick se Ken Sema hålla i gång med Kamraterna. Jag skymtade Ken med familjen på läktaren i måndags när de tittade på Maics fina insats mot IFK.

Det känns och kommer fortsätta att kännas märkligt att inte någon av Norrköpingsbröderna lirat en allsvensk match för IFK.

Maic var så fin med bollen, har fortfarande ett steg som sticker ut och besitter FRAMFÖRALLT en känsla och ett spelsinne att spela fram, lägga insticken och slå bollarna i och utanför boxen på ett sätt som saknas i IFK idag.
Hur många gånger önskar man inte mer av Fransson, Thern, Haksabanovic och Thórarinsson i det sista så viktiga beslutstagandet ett par meter utanför motståndarnas straffområde.

---
Nog om det.

Med tio matcher spelade är det dags för en summering. Vilka i IFK har varit bäst, vilka har levt upp till lvad vi förväntat oss och vilka önskar vi mer av?

Över förväntan:

Jordan Larsson
När det lossnade så lossnade det rejält. Visst kändes det som det fanns mer, avsevärt mer, än vad anfallaren visade upp 2018 som var ett frustrationsår där Larsson mestadels hamnade utanför startelvan. Sex baljor på nio starter är bra och har gett ett helt annan Larsson självförtroendemässigt. Försvinner fortfarande ur matcherna men håller han det här målsnittet kommer han ha sin plats i anfallet - oavsett om det är med en eller två forwardspolare bredvid sig.

Filip Dagerstål
Skakig start – liksom hela IFK - i premiären mot Helsingborg men efter det: Spikrak uppåtriktad formkurva. En spelare som delar IFK-fansen. "Loj, oengagerad och säkerhetsrisk" i ena hörnet. "Klok, pålitlig och nyttig" i andra. Som den egna produkten agerar nu är han given i backlinjen och ser bekämare ut med bollen än vad han gjort tidigare. En favoritspelare hos Jens Gustafsson. Tio av tio starter.


Lars Krogh Gerson
Hade inte en startplats i inledningen av serien. Nu är det ingen som flyttar på Gerson, petningsmässigt eller i motståndarlaget. Ovan och inte helt bekväm (enligt han själv) på en kant men Gerson har gjort det bra på sitt sätt. Vet om sina brister, tar inga risker, nyttjar sina styrkor. Okoventionellt många gånger men så här långt ett klockrent drag att matcha Gerson till höger.

Bra:

Alexander Fransson
Höga krav på kaptenen som infriar förväntningarna – stundtals. Kaptenens potential ifrågsätter ingen, inte heller hans status i laget men "Alle" borde bokföras för fler poäng. Ett mål och en assist så här långt. Med nya spelsättet och Thórarinsson bredvid sig själv och Thern ser Fransson ut att trivas bättre. Tummar aldrig på arbetsinsatsen men det känns som det blir på bekostnad av passningsspelet.

Kasper Larsen
Utseendemässigt en oskyldig snäll blond pojke nära till leendet. På planen en tuffing som blir bättre och bättre. Den givna defensiva grundbulten som ger Kamraterna ett vapen med skallen. Speed saknas men går allt mer sällan bort sig. Ser ut att trivas med landsmannen Lauritsen vid sin sida.

Simon Skrabb
Drömspelaren att ha i ett lag. Skulle han tvingas byta jobb med materialaren Lennart Lindér skulle inte Skrabb tjura utan bestämt och helhjärtat ta jobbet. Nu har han hittat en bra inläggsfot från sin vänsterposition och är alltid jobbig att möta med mäktiga lungor och stenhård överkropp.

Rasmus Lauritsen
Petades efter bottennappet i premiären men tog det rätt och kom in med energi, elakhet på en vettig nivå när han på nytt fick chansen och är liksom Larsen vass på pannan. När kommer målet?

Isak Pettersson
Med det året han kom ifrån är det kanske inte rimligt att tro att Pettersson ska vara lika charmant igen - men det har varit stunder där han kopierat -18 i reflexräddningar och parader. Outstanding borta mot Djurgården. Tre nollor på tio matcher. Vänsterfoten har svajat en aning i leveransen, men inte värre än att den då är på normal målvaktsnivå.

Vi vill se mer:
Ian Smith, Simon Thern, Gudmundur Thórarinsson, Kalle Holmberg, Sead Haksabanovic, Christoffer Nyman (på gränsen att placeras i "Bra-kategorin").

När får vi se er?
Johannes Vall, Kevin Àlvarez, Henrik Castegren, Egzon Binaku, Pontus Almqvist, Isak Bergmann Johannesson, Andreas Blomqvist, Manasse Kusu, David Mitov Nilsson.

 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar

Sportbloggar