Ledare Sverigedemokraterna kunde inte ha fått bättre reklam för sin film om Socialdemokraterna än att den plockades ner från Youtube. Det kan låta märkligt. Efter att den 90 minuter långa dokumentären om Socialdemokraternas historia fått över 200 000 visningar på bara något dygn försvann den från Youtube. Misstankarna riktades åt olika håll och spekulationer drog igång.

Vad som egentligen låg bakom att filmen försvann från Youtube är fortfarande höljt i dunkel. Efter en natt och en dryg förmiddag låg filmen uppe på kanalen igen. Att filmen skulle ha brutit mot Youtubes regelverk är därmed inte vidare troligt.

Att filmen försvann är dock ett tydligt tecken i tiden. Detta är nämligen inte första gången som personer av annan politisk uppfattning än avsändaren gör vad de kan för att stänga ner kanaler och tysta politiska motståndare. Det finns flertalet grupper på Facebook i vilka medlemmar uppmuntrar andra att gå in och anmäla specifika konton, av den anledningen att de tycker ”fel” om invandring, genusfrågor eller vad det än månde vara.

Denna politiska rörelse hämtar inte sällan sitt existensberättigande ur idén om ”trygga rum”, vilket innebär att olika grupper av människor kan känna sig kränkta av den ena eller andra uppfattningen. Om ett uttalande kan kränka någon – vilket är ganska lätt i dagens överkänsliga samhälle – ska därför den personen beläggas med munkavle, oavsett om åsikten är helt laglig och kanske rätt harmlös för de allra flesta. Ett enkelt sätt att göra detta på är att få så många personer som möjligt att anmäla ett konto tills att det stängs ner. Det kräver ingen större insats och får bort den obekväma personen från offentligheten ett tag framöver.

Dessa aktivister agerar som om Sverige hade en helt obegränsad yttrandefrihet, vilket inte är fallet. Yttrandefriheten begränsas redan av lagar såsom hets mot folkgrupp, uppvigling, förtal och andra liknande lagar. Staten har med andra ord redan verktyg för att reglera att inte yttrandefriheten används för att skada andra människor.

Istället för att lyssna på argument som de inte håller med, väljer dessa aktivister att sätta käppar i hjulet för det fria samtalet. Detta resulterar givetvis inte i någon trevligare tillvaro för någon – i stället kväver det viktiga, vuxna och fördjupande samtal till förmån för ökad oförståelse och polarisering. Det är en utveckling som ingen har att vinna på.

Att Sverigedemokraternas valfilm plockas ned i en valrörelse leder förhoppningsvis till att fler får upp ögonen för dessa metoder. Att kritiska röster inte bemöts med argument, utan med försök till tystnad, borde resultera i en större oro än vad som hittills har varit fallet.