Vänsterpartiet hade inte vädergudarna med sig – det regnade och blåste när Vänsterledaren Jonas Sjöstedt höll sitt tal i Almedalen på tisdagskvällen. Men en som trotsade vädret och satt på första bänk under talet var Norrköpingspolitikern Linda Snecker.

Under Vänsterpartiets dag i Visby var det viktigt för Jonas Sjöstedt att påtala att Vänsterpartiet fortfarande har stor makt i svensk politik. När Sjöstedt under morgonen frågades ut i Sveriges Television och Sveriges Radio fick han frågan varför Vänstern inte väljer att fälla den rödgröna regeringen, om den nu sneglar på politiska reformer som V har motsatt sig. Sjöstedt svarade då: "Det är lite som en atombomb. Vi vill inte ha Kristersson som statsminister."

I praktiken betyder det att Sjöstedts parti inte längre har den maktposition som under förra mandatperioden. Att Socialdemokraterna fick stöd av Centerpartiet och Liberalerna har marginaliserat Vänsterpartiet. Det enda kortet som Vänsterpartiet har kvar är att fälla regeringen. Och det lär inte hända, vilket alla vet. Jonas Sjöstedt har ingen atombomb. Det är knappast troligt att sakpolitiska frågor kan få Vänsterpartiet att gå samman med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för att fälla statsminister Stefan Löfven.

Vänsterpartiet har blivit ett rödgrönt stödparti som inte kan räkna med att få något för det – en stor omställning jämfört med föregående mandatperiod, då V hade ett betydande inflytande över regeringens politik. Något Jonas Sjöstedt skryter om i sitt tal.

Men den föregående mandatperiodens segrar blir nu ett sänke. Och kanske är det för att kompensera som Jonas Sjöstedt tar till sådana överord i sitt tal.

Sjöstedt skrämmer med elaka karikatyrer av storbönder som fanns för 100 år sedan. Till och med målar han upp att det inte skulle finnas någon sommarsemester om "högern" fått bestämma. Djursholmsdirektörer ställs mot fattiga barn. Allt är riggat för de rika. Centerpartiet och Liberalerna lindar Socialdemokraterna kring fingret som pekar ut skattesänkningar.

Det är oblyg populism från scenen i Almedalen. Sjöstedt målar världen i svart och vitt.

I talet beskriver Sjöstedt det svenska bondesamhället som en hederskultur. Det är hans ansats för att närma sig de djupa problem som finns med hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Men mest framstår det som en osmaklig relativisering av de problem som finns i Sverige i dag.

Det är faktiskt lite skrämmande hur onyanserat Sjöstedt väljer att beskriva verkligheten. Knappast är det vad som behövs i en tid när det varnas för ökad polarisering.