Ledarkrönika Är självmord det bästa var och en kan göra för klimatet?

Frågan kan tyckas lika absurd som otrevlig – men är faktiskt nästa logiska steg i den klimatextremism som nu frodas. I Dagens Nyheter 3/4 intervjuas bland annat några forskare som framhåller hur illa det är för klimatet att skaffa barn. Långsiktigt renderar faktiskt ingenting så stora utsläpp som barn. Därför bör den miljömedvetne skaffa så få som möjligt. Helst ett enda, eller inga alls.

Längst går en fundamentalistisk amerikansk grupp under namnet ”Rörelsen för frivillig mänsklig utrotning”.

Nej, varför leva över huvud taget?

Tyvärr är denna extremism ändå inte mer förvånande, än att den utgör en logisk fortsättning på det resonemang som allt för ofta präglar klimatdebatten. Enligt detta resonemang gäller det att ”minska fotavtrycket” och egentligen är tanken nog god. Att inte under några få generationer förbruka så stora resurser att framtidens människor får problem. Förvisso också en omsorg om djur och växter, ja själva jordklotet.

Men tänkandet riskerar att bli fördärvligt. För om målet är att minska mänsklig påverkan på miljön för dess egen skull, kommer vi alltid att vara förlorare. All mänsklig verksamhet får effekter, ibland negativa. Det går att finna miljöskadlig verksamhet redan under bronsåldern!

Långt fler är dock exemplen på positiva effekter. Genom historien har det funnits många som inte skämts för att göra stora avtryck – inte minst fysiska. I dag kan vi inte annat än beundra de civilisationer som gav oss pyramiderna, Angkor Vat eller Taj Mahal – för att inte tala om det traditionella svenska kulturlandskapet. Det senare för övrigt ett utmärkt exempel på kultur och natur i harmoni.

Samtidigt har historien också gett oss allt för många exempel på apokalyptiska sekter och mer eller mindre religiös fanatism. Gemensamt för dessa rörelser har varit extrem renhetsdyrkan i kombination med förakt för det existerande samhället. I det ljuset är det kanske inte så stor skillnad på klimatextremismen och Islamiska staten.

Vi står inför stora miljömässiga utmaningar, inte minst globalt. Men ska vi kunna lösa dessa måste vi överge dagens pessimistiska undergångsmentalitet. För vår egen skull och för våra barn ska vi inte skämmas för våra fotavtryck – tvärtom.