Kanske behövs det "praktiska" argument för att Skolverket ska lyssna, som de vilka framförs på DN-Debatt av Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. Denne påpekar att slakten av klassisk humaniora i verkets famösa förslag till ny kursplan för historia framför allt försämrar de ungas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden.

Frågan är emellertid om Skolverkets förmår ta till sig någon kritik över huvud taget, vilket närmast övertydligt påvisas i det korta och retoriskt enfaldiga svar verket presenterar efter den massiva kritiken. Man skyller (förvisso inte grundlöst) på alltför pressad timplan, utan att ge någon rimlig förklaring varför just antiken för den skull måste stympas.

Rent tragikomisk blir Skolverkets argumentation när man varnar för "en risk för bristande djup i lärandet", likaså när det hävdas att forntiden minsann behandlas på lågstadiet! I sammanhanget kan det vara värt att påminna sig om hur förslaget till ny kursplan, innebär att inte bara antiken offras på obildningens altare – detsamma drabbar de forntida flodkulturerna, liksom exempelvis den kinesiska högkulturen.

 

Med ökad fokusering på efterkrigstiden får alltså eleverna lära sig något om Kommunistkina, men inget om den mångtusenåriga kinesiska kulturen innan dess eller ens att det funnits någon vid namn Konfucius. Ordförande Mao hade inte kunnat gjort det bättre.

Tyvärr är kursplanen i historia inte det exemplet på vad man (vid en välvillig bedömning) skulle kunna märkligheter i det samlade förslaget till ny läroplan. Sålunda har en nyckelmening om undervisning i svenska – "lyrik, dramatik, sagor och myter" – tagits bort och istället ersatts med politisk korrekt snömos: "Identitets- och livsfrågor, till exempel utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer."

Vad har detta egentligen att göra med svenska? Och för övrigt – sträcker sig den politiskt korrekta ivern verkligen längre än läpparnas bekännelse? Får Skolverket sin vilja igenom får ingen lära sig något om vare sig feminismens fiktiva Lysistrate, utanförskapets Spartacus eller Alexander den stores kärlek till Hefaiston. De får inte ens höra namnen eller något om deras tid.

 

På det hela taget går det mesta av Skolverkets förslag på tvärs med den sedan länge pågående kunskapsdebatten och de politiska önskemål om vilka det i grund och botten råder bred enighet. Regeringen bör därför utkräva ansvar av Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.