Ledare Otack är världens lön. Som kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) en smula syrligt konstaterar på Facebook fick Landsbygdspartiet oberoende (LPO) bara några hundra röster i kommunalvalet – men kan i praktiken nu ändå ståta med fyra mandat i fullmäktige. Fast alla är inte nöjda. Som Folkbladet kan förtälja protesterar LPO:s lokalordförande i Norrköping Åke Karlsson!

I åtminstone viss mån går det visserligen att förstå Åke Karlsson, för han var märkligt nog inte ens tillfrågad i förväg. Förhandlingarna mellan de avhoppade fyra sverigedemokraterna – med oppositionsrådet Sandra Karlsson i spetsen – fördes med partiledaren Stefan Torssell. Surt sa som bekant räven och därför hävdar Karlsson att de fyra avhopparna bör betraktas som just det och absolut inte som landsbygdspartister. Det finns till råga på allt en kvällstidningsknorr. Sandra Karlsson har varit gift med Åke Karlssons son och detta ska enligt Torssell varit anledningen till att Åke Karlsson inte informerades...

Om vi bortser från dessa eventuella fakta – sannolikt skäligen ointressanta för väljare i gemen – är det ändå oklart vilken politik LPO ämnar driva i fullmäktige. Sandra Karlsson har beklagat sig inte bara över den vuxenmobbning hon utsatts för i Sverigedemokraterna, utan också för att partiet varit ointresserat av alla andra frågor förutom invandringen. Själv vill hon driva just landsbydsfrågor i opposition mot den sittande Kvartetten, vilket är en vällovlig attityd. Fast samtidigt hävdar Torssell att LPO kan bli en ny samarbetspartner till ingen mindre än Stjernkvist.

Vad är syftet med att lansera ett nytt (s)tödparti till Norrköpings socialdemokrater?

Kalabaliken är möjligen en liten tröst för SD:s gruppledare Darko Mamkovic, vars hantering av den egna fullmäktigegruppen bara kan beskrivas som ett komplett fiasko – av ursprungligen fjorton mandat har man tappat fyra. Sverigedemokraterna har inte bara försvagats kraftigt, dessutom har partiet uppträtt på det tillknäppta sätt som SD under andra omständigheter brukar kritisera så kallade etablerade partier för.

Indirekt innebär denna röra möjligtvis att Stjernkvist och Kvartetten sitter lite säkrare. Men utveckligen förtydligar också konfliktlinjerna, gör Moderaternas (och Vänsterpartiets) ledande oppositionsroller tydligare. Och ur kaos föds som bekant ordning.