Ostlänken får inte bli en tummetott

Successivt devalveras höghastighetsjärnvägen. Men ju långsammare snabbtågen blir, desto mindre chans att Ostlänken byggs.

Hur snabbt kommer det egentligen att gå i framtiden?

Hur snabbt kommer det egentligen att gå i framtiden?

Foto: Terje Pedersen/TT

Ledare2019-11-21 05:01
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Alla har vi hört sagan om mannen som gick till skräddaren med ett stycke tyg, för att denne skulle sy en rock. Men det blev inte en rock, utan först ett par byxor, sedan en väst, ett par vantar och därefter "bidde det en tummetott". För att till sist inte bli någonting.

Det är inte utan att man funderar på om Ostlänken riskerar att gå samma sorglustiga öde till mötes.

Först skulle Ostlänken vara första delen av Europabanan, en höghastighetsjärnväg med toppfarter om 350 km/h (eller mer). Men hur mycket av Europabanan som kommer att byggas blir alltmer oklart. 350 km/h blev tidigt högst 320 km/h. Det senaste budet lyder på 280 km/h – i bästa fall. Då talar vi strikt formellt inte längre om höghastighets- utan snabbtåg.

Och kanske blir det inte ens så mycket. Som det går att läsa på nt.se blir Ostlänken dyrare än planerat och dessutom inte lite. Enligt Trafikverket uppgår de förväntade kostnaderna nu till 64 miljarder kronor, men budgeten för järnvägen tar slut vid 54 miljarder. Det är inga småsummor som ska sparas in, varför olika alternativ övervägs.

En möjlighet är att bygga Ostlänken som parallellspår till nuvarande södra stambanan. Men då riskerar topphastigheten att bli än lägre. Knappt ens snabbtåg längre.

Kostnaderna för riktigt höga hastigheter på järnvägen skenar lätt, om språkbruket lämpar sig i sammanhanget. I och för sig är prislappen inte det väsentliga, utan huruvida satsningarna långsiktigt bär sig, men eftersom insatserna är så höga, är det nödvändigt att olika alternativ vägs mot varandra. Det är inte självklart att höghastighetsjärnväg är den bästa lösningen.

Samtidigt riskerar en orimlig kostnadsjakt att leda till en devalvering, som inte bara riskerar Ostlänken utan utbyggnaden av snabbare järnvägar över huvud taget. Saknas det som nu miljardbelopp, kan det vara lätt att förespråka en kameral linje – det vill säga att skära på kostnaderna. Men om slutresultatet då blir en järnväg med visserligen större kapacitet, men topphastigheter obetydligt högre än nuvarande förhållande? Hur ska det då gå att motivera en budget på, som i dag, 54 miljarder?

I sammanhanget konkurrerar många regioner om Trafikverkets resurser och prioriteringsordningen är inte självklar.

Därför är det farligt om Ostlänken till sist inte bidde mer än en tummetott. För då riskerar det att inte bli någonting.