Ledare Det blir en kännbar skattehöjning för östgötarna år 2020. I tisdags beslutade regionfullmäktige att skatten höjs med 85 öre. Efter höjningen avkrävs östgötarna totalt 11,55 kronor per surt intjänad hundralapp i landstingsskatt. För den som tjänar 28 000 kronor i månaden betyder det cirka 2 900 kronor mer i skatt per år.

Pengarna ska gå till att klara av verksamheten framöver. Men faran är att kostnaderna fortsätter att rusa och läget blir lika ansträngt igen.

Länge har också en höjning av landstingsskatten förkastats, varje gång Vänsterpartiet lyft frågan. Men nu har den styrande koalitionen bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet vänt. Inom den konstellationen lär tröskeln vara olika hög för att avkräva medborgarna mer.

Den kraftiga skattehöjningen bör bära emot för C och L. Det är två partier som ofta skryter om att de värnar liberala kärnvärden, som att individen ska ha största möjliga frihet.

Höjd skatt innebär däremot att individens möjligheter att förfoga över sina tillgångar minskar. Det är knappast en frihetsreform som har klubbats igenom.

Det går därför att anta att C och L skulle välja orden med stor försiktighet när de höjer skatten. Den svartmålning av det ekonomiska läget, som koalitionen plötsligt har gett sig på, är en sådan taktisk förändring.

I en debattartikel i NT, inför skattehöjningen, är det dock en mer vänsterinriktad syn på skatter som beskrivs av de ledande företrädarna i koalitionen – inklusive gruppledaren för Centern och Liberalerna. Och följande mening fångar inställningen: ”Från BB och vårdcentraler till kollektivtrafik och kultur skapar regionens olika verksamheter förutsättningar för att leva och verka i Östergötland.”

Men ska man vara noga är det inte regionens verksamhet som skapar förutsättningar för livet i Östergötland – det är alla som bor här som genom arbetet skapar förutsättningar för Region Östergötland att existera.

Vid en första anblick kan det verka som en småsak att hugga på. Men den ganska centrala meningen i debattartikeln säger mycket om koalitionens syn – den självklara utgångspunkten är inte medborgarna, utan snarare regionen som organisation.

I det rådande läget – då nedskärningar krävs för att klara av en service till medborgarna som kostar allt mer – kan ett sådant synsätt vara farligt. I värsta fall betyder det att tröskeln är låg för fortsatta höjningar.