Regeringens förslag om tioårig grundskola slog ned som en redan desarmerad bomb. Ett mindre kontroversiellt förslag är svårt att föreställa sig i svensk politik. Alliansen gick till och med till val på det. Den stora enigheten till trots finns det ändock uppenbara problem med reformen.

Då förskoleklassen, som enligt förslaget nu ska bli första grundskoleåret, blev obligatorisk redan i fjol kan reformen te sig lätt kosmetisk. För att motivera tvånget var de pedagogiska inslagen ändå tvungna att ökas. Det är dock skillnad på förskoleklass och grundskola, vilket nu blir ett bekymmer. 

Förskoleklassen fyller nämligen en funktion. Den bryggar över skillnaderna mellan förskolan och grundskolan och jämnar på så vis också ut skillnaderna mellan de allra yngsta eleverna inför skolstarten. Detta moment försvinner nu vilket kan få allvarliga konsekvenser.

 

Därtill missar såväl denna som fjolårets förändring att barn mognar olika snabbt. Alla är inte redo att börja skola eller förskoleklass vid sex års ålder. De absolut flesta gjorde det redan innan det blev obligatoriskt. Men de tusentals barn som inte gjorde det hade sannolikt goda skäl därtill. Nu tvingas de in i allt högre krav de lär få allt svårare att klara av. Vem ska tjäna på det?

Det finns även anledning att oroas över motiven bakom reformen. Varför tror man att det går att lyckas på tio år med det grundskolan inte klarar av på nio år? Av erfarenhet vet vi att det går att förmedla de erforderliga kunskaperna på nio år. Problemet är inte skolgångens längd utan kvaliteten på innehållet, på själva undervisningen.

Att regeringen, och för den delen oppositionen, väljer att förlänga grundskolan snarare än att ta sig an och höja utbildningens kvalitet bör inte imponera på någon väljare. Det är lösningen för den som inte har någon aning om hur det andra problemet ens kan börja på att lösas. 

 

Därmed finns det även anledning att oroas för att vi ännu inte har sett slutet på denna utveckling. Vad händer när det om femton år står klart att vi inte klarar av att förmedla den kunskap vi har beslutat om på tio år? Utan kraftfulla åtgärder för att öka undervisningens kvalitet och skapa lugn och ro i skolorna är risken för detta högst påtaglig. Kan vi se fram emot elvaårig grundskola då? Eller slår man till tolv år på en gång för att visa sig riktigt handlingskraftig?

Det behöver inte vara fel att ha tioårig grundskola. Men då måste den fyllas med vettigt innehåll. Tyvärr är det inte vad som föreslås.