Ledare Finansminister Magdalena Andersson (S) varnar för lägre tillväxt. Även om hon typiskt nog skyller bristen på reformutrymme på den i höstas antagna M+KD-budgeten, är det ingen tvekan om att vi närmar oss en lågkonjunktur. Huruvida vi är väl förberedda för densamma, huruvida ministären Löfven skött sig, råder det som bekant delade meningar om.

Som det går att läsa på nyhetsplats i dagens NT varnar kommunalrådet i Valdemarsvik Jenny Elander Ek (C) för kärvare tider. Det är miljonbelopp som ska sparas in när statsbidragen krymper.

Under dylika omständigheter är det lätt att skylla på staten, men snarare handlar det om hur kommuner krävt – och i många fall fått gehör – för generösare tilldelning under högkonjunkturen. Men när konjunkturen svänger, måste staten prioritera. Problemområdena är många: lag och ordning, försvar och integration samt sjukvården. Kommunerna måste rätta mun efter matsäck.

Fast det är förstås lättare sagt än gjort! Dessutom är många små och lite fattigare kommuner helt oskyldiga. Man kan ha många åsikter om kommunalpolitiken i Valdemarsvik, men även med annan ideologisk färg i ledningen hade styret knappast varit fundamentalt annorlunda. Förutsättningarna är besvärliga: en åldrande befolkning med därtill krympande skattekraft och ökande vårdkostnader.

Samtidigt måste kommunerna slå vakt om barnfamiljerna och då krävs bland annat en bra skolan. Att spara på densamma är förstås rent kontraproduktivt. Men vad göra när pengarna inte räcker?

Oppositionsrådet Per Hollertz (M) varnar för att årets förväntade underskott i värsta fall riskerar att släpa med till 2020 års budgetsprocess. Samtidigt står vi alltså inför en lågkonjunktur. Det är en farlig kombination.

För Valdemarsviks räkning är det i dagsläget svårt att rekommendera något riktigt effektivt. Som alltid finns det förstås skäl att påpeka vikten av att prioritera kärnverksamheten. Men inte ens det räcker nödvändigtvis.

I sammanhanget är Valdemarsvik en ganska typisk småkommun, möjligtvis lite mer välskött än många andra. Samtliga dras med exempelvis brist på behöriga lärare (Valdemarsvik är sämst i Östergötland). Samtidigt är grundproblemet inte att man inte försöker, utan att man inte mäktar mer av ekonomiska orsaker.

Lösningen är inte att fortsätta lappa och laga, utan ett alexanderhugg: återförstatliga den kommunala skolan. Det skulle förtydliga ansvarsområdena och förhoppningsvis göra arbetsfördelningen lite enklare för kommunalpolitikerna. Ytterligare ett alternativ är storskaliga kommunsammanslagningar över hela landet. Men hur många vill ha det?